11.2.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 54/21
Talan väckt den 27 november 2018 – Polen mot kommissionen
(Mål T-703/18)
(2019/C 54/36)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Republiken Polen (ombud: advokaten B. Majczyna)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 17 september 2018 om genomförande av de åtgärder och rekommendationer som anges i den slutliga revisionsrapporten, i den del som avser rekommendation 04.01 g, om tillämpning av finansiella korrigeringar av utgifter för mervärdesskatt i de fall där stödmottagarna är mervärdesskatteskyldiga och således får dra av denna skatt, men inte har gjort detta, i samband med projekt som genomförts inom ramen för samtliga operativa program som samfinansierats genom Europeiska socialfonden, där utgifterna av kommissionen har förklarats återbetalningsberättigade, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund avseende åsidosättande av artiklarna 65.2 och 69.3 c i förordning nr 1303/2013 (1) jämförda med artikel 2.10 i samma förordning, genom att kommissionen har tolkat dessa felaktigt och funnit att artikel 69.3 c i förordning nr 1303/2013 är tillämplig på slutmottagare av stöd ur den Europeiska socialfonden, trots att de inte är stödmottagare i den mening som avses i artikel 2.10 i denna förordning.
Inom ramen för denna grund har Republiken Polen påpekat att i enlighet med den allmänna principen i artikel 65.2 i förordning nr 1303/2013 om att utgifter vid sådana projekt inom den Europeiska socialfonden, som definieras i artikel 65.2 i förordning nr 1303/2013, är stödberättigande, eftersom villkoren för berättigande till utgifter i artikel 69 i denna förordning omfattas av de skyldigheter som åligger mottagaren som genomför projektet.
Enligt sökanden får medlemsstaterna, enligt artikel 2.10 i förordning nr 1303/2013, vid stöd under 200 000 euro, välja att som stödberättigad betrakta den enhet som antingen mottar eller beviljar stödet.
I förevarande fall och i enlighet med de polska myndigheternas, ska den enhet som beviljar stödet betraktas som stödberättigad och inte den enhet som mottar stödet. Enligt sökanden ska slutmottagarna inte betraktas som stödberättigade, varför artikel 69.3 c i förordning nr 1303/2013 inte är tillämpligt på dem.
Republiken Polen har dessutom gjort gällande att den omständigheten, att de enheter som mottar stödet – vilka är arbetslösa – betraktas som stödberättigade, i förevarande fall leder till att dessa påförs flertalet skyldigheter med avseende på bokföring av den mottagna finansieringen, på rapportering av projektets framsteg, på kontroll av projektet, och på behovet att tillföra uppgifter i de datasystem som upprättats för genomförande av de operativa programmen. En sådan lösning skulle göra det omöjligt at uppnå målen med förordning nr 1303/2013.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.