11.2.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 54/22
Talan väckt den 29 november 2018 – Tilly-Sabco mot rådet och kommissionen
(Mål T-707/18)
(2019/C 54/37)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Tilly-Sabco (Guerlesquin, Frankrike) (ombud: advokaterna R. Milchior och S. Charbonnel)
Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ta upp talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 2018/1277 av den 18 september 2018 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 239, 2018, s. 1), i vilken exportbidraget fastställs till noll, till sakprövning,
och följaktligen
—
ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 2018/1277 av den 18 september 2018 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 239, 2018, s. 1), i vilken exportbidraget fastställs till noll,
—
i första hand fastställa att rådet begick ett fel när den antog förordning (EU) nr 2018/1277 av den 18 september 2018, vilken kommer att ogiltigförklaras,
—
i andra hand fastställa att kommissionen begick ett fel genom att få rådet att anta förordning (EU) nr 2018/1277 av den 18 september 2018, vilken kommer att ogiltigförklaras, om och enbart om ansvar inte fastställs för kommissionen i det förfarande som är i fråga i mål T-437/18,
—
i tredje hand fastställa att rådet och kommissionen begick ett fel när förordning (EU) nr 2018/1277 av den 18 september 2018 antogs, vilken kommer att ogiltigförklaras, om och enbart om kommissionens ansvar inte fastställs i förfarandet i mål T-437/18,
—
fastställa att det fel rådet och/eller kommissionen begick har lett till skada för bolaget Tilly-Sabco,
och följaktligen
—
i första hand,
—
fastställa att rådet är skyldigt att utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro till sökanden, varav:
—
2 848 000 euro avser uteblivna bidrag för försäljningar som genomförts från och med den 19 juli till och med den 31 december 2013, och
—
390 000 euro avser bidrag för utebliven vinst avseende uteblivna försäljningar av ytterligare 3 550 ton till länder i mellanöstern under samma period,
—
förplikta rådet att utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro,
—
uppräknat med kompensationsränta från den ogiltigförklarade förordningen (EU) nr 689/2013 till dess att dom meddelas i förevarande förfarande, med den inflation som fastställts av Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) under den aktuella perioden för den medlemsstat där detta bolag är etablerat,
—
jämte dröjsmålsränta från tidpunkten för denna dom och fram till att full betalning har skett, enligt den sats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för bankens viktigaste refinansieringstransaktioner, höjd med två procent,
—
i andra hand,
—
fastställa att kommissionen är skyldig att utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro till sökanden, varav
—
2 848 000 avser uteblivna bidrag för försäljningar som gjorts under perioden den 19 juli – 31 december 2013, och
—
390 000 euro avser bidrag för utebliven vinst avseende utebliven försäljning av ytterligare 550 ton till länder i mellanöstern under samma period,
—
förplikta kommissionen att utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro
—
uppräknat med kompensationsränta från och med den ogiltigförklarade förordningen (EU) 689/2013 till dess att dom meddelas i förevarande förfarande, med den inflation som fastställts av Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) under den aktuella perioden för den medlemsstat där bolaget är etablerat,
—
jämte dröjsmålsränta från tidpunkten för denna dom och fram till att full betalning har skett, enligt den sats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för bankens viktigaste refinansieringstransaktioner, höjd med två procent,
—
fastställa att det belopp och den ränta kommissionen förpliktas att utge i detta mål kan minskas till det belopp kommissionen kan åläggas att utge i mål T-437/18, och
—
förplikta kommissionen att utge ersättning för den ideella skada som uppkommit till följd av de båda fel kommissionen begått, till ett belopp som ska fastställas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 20 000 euro,
—
i sista hand
—
fastställa att rådet och kommissionen ska utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro till sökanden, vilket tribunalen ska fördela mellan dessa institutioner, och varav
—
2 848 000 euro avser uteblivna bidrag för försäljningar som gjorts under perioden från och med den 19 juli till och med den 31 december 2013, och
—
390 000 avser bidrag för utebliven vinst avseende utebliven försäljning av ytterligare 3 550 ton till länder i mellanöstern under denna period,
—
förplikta rådet och kommissionen att till sökanden utge ett kapitalbelopp på 3 238 000 euro, vilket tribunalen ska fördela mellan dessa institutioner, varvid
—
det fasta kapitalbelopp som yrkats för rådet, å ena sidan, och kommissionen, å andra sidan, från och med den ogiltigförklarade förordningen (EU) nr 689/2013 och till dess att dom meddelas i förevarande förfarande, fastställs med den inflation som fastställts av Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) under den aktuella perioden för den medlemsstat där bolaget är etablerat,
—
jämte dröjsmålsränta från tidpunkten för denna dom och fram till att full betalning har skett, enligt den sats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för bankens viktigaste refinansieringstransaktioner, höjd med två procent, och
—
dels förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande, dels fatta beslut om eventuell fördelning av rättegångskostnaderna mellan dessa institutioner.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden avser att handläggningsregler åsidosatts eller att det föreligger en brist i förfarandet, såtillvida sökanden anser att förfarandet för att ersätta en ogiltigförklarad rättsakt inte beaktats i förevarande mål, eftersom kommissionen antagit den ogiltigförklarade akten, nämligen förordning (EU) nr 689/2013 av den 18 juli 2013 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 196, 2013, s. 13) och eftersom rådet antagit den nya förordningen av den 18 september 2018 med andra bestämmelser som rättslig grund.
2.
Den andra grunden avser att regeln om parallella former åsidosatts, såtillvida, å ena sidan, den nya förordningen inte antagits av kommissionen utan av rådet och, å andra sidan, kommissionen borde ha biträtts av Förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.
3.
Tredje grunden avser att det saknas rättslig grund för den angripna förordningen, eftersom artikel 43.3 FEUF, till vilken det hänvisades som enda möjliga rättsliga grund för att anta den angripna förordningen, inte tillät att rådet antog en sådan förordning. Det saknas således rättslig grund för rådet att fastställa exportbidrag för fjäderfäkött.
4.
Fjärde grunden avser att Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd gjort sig skyldiga till åsidosättande av handläggningsregler, eftersom kommissionen, för att följa domstolens dom av den 20 september 2017, Tilly-Sabco/kommissionen, (C-183/16 P, EU:C:2017:704), själv borde ha antagit den rättsakt som ersatte den ogiltigförklarade rättsakten och inte anmoda rådet att anta en rättsakt ”i sitt ställe”.
5.
Den femte grunden avser felaktig motivering, såväl avseende formen för förordningen – eftersom den angripna förordningen inte förklarar vare sig varför det var nödvändigt att anmoda rådet anta denna rättsakt eller varför och hur artikel 43.3 FEUF var den enda rättsliga grund som gjorde det möjligt att anta förordningen – som avseende det materiella innehållet vad gäller bidragsbeloppet, såtillvida rådet, i likhet med hur kommissionen tidigare förfarit, inte gjorde någon ekonomisk analys.
6.
Sjätte grunden avser att den angripna förordningen är inkonsekvent, såtillvida rådet utan eftertanke och analys antog den identiska förordningen med en felaktig och ogiltig rättslig grund och således inte beaktade EU-domstolens dom som nämns ovan.
I första hand medför ogiltigförklaringen av denna nya förordning (EU) nr 2018/1277, enligt sökanden, en rätt att begära ersättning av rådet för den skada sökanden lidit på grund av att förordningen antogs. I andra hand väcker sökanden talan om skadestånd mot kommissionen, som är ansvarig för antagandet av denna nya förordning som måste ogiltigförklaras. I tredje hand yrkar sökanden att tribunalen ska fastställa att rådet och kommissionen är solidariskt ansvariga, mot bakgrund av att de båda institutionerna begått särskilda fel.