Preliminär utgåva
TRIBUNALENS BESLUT (åttonde avdelningen)
30 april 2019 (*)
”Talan om ogiltigförklaring – EGFJ och Ejflu – Kommissionens genomförandebeslut – Delgivning till adressaten – Offentliggörande av beslutet i Europeiska unionens officiella tidning – Tidsfrist för väckande av talan – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – För sent inkommen ansökan – Avvisning”
I mål T‑530/18,
Rumänien, företrätt av C.-R. Canţăr, E. Gane, C.-M. Florescu och O.-C. Ichim, samtliga i egenskap av ombud,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Aquilina och L. Radu Bouyon, båda i egenskap av ombud,
svarande
angående en talan som grundas på artikel 263 FEUF och som avser delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/873 av den 13 juni 2018 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 152, 2018, s. 29), i den del vissa utgifter som Rumänien har haft har undantagits.
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen),
sammansatt av ordföranden A. M. Collins samt domarna M. Kancheva (referent) och G. De Baere,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1 Den 13 juni 2018 antog Europeiska kommissionen genomförandebeslut (EU) 2018/873 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 152, 2018, s. 29) (nedan kallat det angripna beslutet). Genom det angripna beslutet ålade kommissionen Rumänien en finansiell korrigering till ett sammanlagt belopp på 90 133 370,64 euro, vad bland annat gäller delåtgärd 1a med beaktande av stöd som omfattas av det integrerade systemet för administration och kontroll (IAKS) inom ramen för ”Landsbygdsutveckling Ejflu” med avseende på räkenskapsåren 2015 och 2016, och delåtgärderna 3a, 5a, 3b och 4b med beaktande av icke arealrelaterade åtgärder inom ramen för ”Landsbygdsutveckling Ejflu, axel 2” med avseende på räkenskapsåret 2014.
2 I artikel 1 i det angripna beslutet föreskrivs följande:
”De belopp som anges i bilagan och som rör utgifter som verkställts av medlemsstaternas godkända utbetalande organ, och som deklarerats inom ramen för EGFJ eller Ejflu, ska undantas från unionsfinansiering.”
3 I artikel 2 i det angripna beslutet föreskrivs bland annat följande:
”Detta beslut riktar sig till … Rumänien.”
4 Den 14 juni 2018 delgavs det angripna beslutet Rumäniens ständiga representation vid Europeiska unionen, med nummer C(2018) 3826.
5 Det angripna beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 juni 2018.
Förfarandet och parternas yrkanden
6 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 september 2018, väckte Rumänien förevarande talan.
7 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 12 oktober 2018 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder med hänvisning till artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler.
8 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 26 november 2018 yttrade sig Rumänien över kommissionens invändning om rättegångshinder.
9 Som en åtgärd för processledning av den 24 januari 2019 begärde tribunalen från kommissionen upplysningar om eventuella olikheter mellan den text av det angripna beslutet som delgavs Rumänien och den text som offentliggjordes.
10 Kommissionen efterkom tribunalens begäran genom att i skrivelse av den 4 februari 2019 inkomma med de begärda upplysningarna.
11 Rumänien har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska
– delvis ogiltigförklara det angripna beslutet:
– i dess helhet såvitt avser delåtgärd 1a (belopp som uppgår till 13 184 846,61 euro med avseende på räkenskapsåren 2015 och 2016),
– i dess helhet såvitt avser delåtgärderna 3a, 5a, 3b och 4b (belopp som uppgår till 45 532 000,96 euro med avseende på räkenskapsåren 2014, 2015 och 2016) och i andra hand delvis såvitt avser den tidsperiod som föregår den 19 september 2015 (belopp som uppgår till 21 315 857,50 euro), och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
12 I sin invändning om rättegångshinder har kommissionen yrkat att tribunalen ska
– avvisa eller ogilla talan, och
– förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.
13 I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har Rumänien upprepat sina yrkanden och även yrkat att tribunalen ska förklara att talan kan tas upp till prövning.
Rättslig bedömning
14 Enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna får svaranden ansöka om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att själva saken prövas.
15 I förevarande fall finner tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar att avgöra målet utan vidare handläggning.
16 Till stöd för sin invändning om rättegångshinder har kommissionen hävdat att talan väcktes för sent, nämligen den 7 september 2018. Kommissionen anser att tidsfristen för väckande av talan löpte ut den 24 augusti 2018, eftersom det angripna beslutet delgavs Rumäniens ständiga representation den 14 juni 2018.
17 I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har Rumänien gjort gällande att talan kan tas upp till prövning.
18 Rumänien har gjort gällande att artikel 263 sjätte stycket FEUF inte kan tolkas så, att tvåmånadersfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en unionsrättsakt automatiskt och generellt börjar löpa den dag då rättsakten träder i kraft eller får rättsverkningar, eftersom artikel 297 FEUF utgör hinder för en sådan tolkning.
19 Rumänien har även anfört att den tidpunkt då tvåmånadersfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som ska delges, men som, enligt den praxis som förekommer sedan länge och fortfarande följs av den institution som har antagit rättsakten, också ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, alltid ska börja löpa den dag då rättsakten offentliggörs.
20 Rumänien har dessutom anfört att en sådan bedömning ska göras mot bakgrund av de faktiska omständigheter under vilka det angripna beslutet delgavs de rumänska myndigheterna och offentliggjordes. I förevarande fall förstärks den rättsosäkerhet som ligger i att det angripna beslutet inte bara delgavs, utan även offentliggjordes, på grund av att den text som kommissionen meddelade den 14 juni 2018 till Rumäniens ständiga representation skiljer sig från den text som offentliggjordes den 15 juni 2018 i Europeiska unionens officiella tidning. Olikheterna utgör bevis på att den delgivna texten åtminstone är ofullständig.
21 Avslutningsvis anser Rumänien att delgivningsförfarandets lagenlighet har äventyrats, eftersom den delgivna texten är ofullständig. I praktiken motsvarar den tidpunkt då Rumänien fick tillräckligt klar och precis kännedom om innehållet i det angripna beslutet och om skälen till beslutet den dag då beslutet fullständigt offentliggjordes. Tvåmånadersfristen för att väcka talan började följaktligen löpa den dag då det angripna beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, det vill säga den 15 juni 2018, och borde ha förlängts med två veckor enligt artikel 59 i rättegångsreglerna och tio dagar på grund av förlängning av frister med hänsyn till avstånd som föreskrivs i artikel 60 i rättegångsreglerna.
22 I detta avseende bör det för det första erinras om att enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas ”inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden”.
23 Dessutom ska fristerna rörande förfarandet i samtliga fall förlängas med tio dagar med hänsyn tagen till avstånd i enlighet med artikel 60 i rättegångsreglerna.
24 Enligt fast rättspraxis utgör tidsfristerna för väckande av talan enligt artikel 263 FEUF tvingande rätt och är inte något som parterna eller domstolen kan råda över (dom av den 23 januari 1997, Coen, C‑246/95, EU:C:1997:33, punkt 21, beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 22, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-551/15, ej publicerat, EU:T:2016:238, punkt 22).
25 Unionslagstiftningen om tidsfrister för väckande av talan syftar till att tillgodose kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika särbehandling och godtycke i rättskipningen (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen, C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 52, beslut av den 18 december 2012, Tyskland/kommissionen, T-205/11, ej publicerat, EU:T:2012:704, punkt 40, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 23).
26 För det andra bör det erinras om att i den mening som avses i artikel 263 sjätte stycket FEU, är delgivningen det förfarande varigenom den institution som antog den individuella rättsakten, såsom ett beslut enligt artikel 297.2 tredje stycket FEUF, underrättar adressaterna om rättsakten och därigenom ger dem möjlighet att få kännedom om innehållet i och skälen till den aktuella rättsakten (beslut av den 2 oktober 2014, Page Protective Services/SEAE, C‑501/13 P, ej publicerat, EU:C:2014:2259, punkt 30, beslut av den 18 december 2012, Ungern/kommissionen, T-320/11, ej publicerat, EU:T:2012:705, punkt 19 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T‑550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 24).
27 Det framgår vidare av artikel 297.2 tredje stycket FEUF att till skillnad från akter som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, ska bland annat beslut som anger till vem eller vilka de riktar sig, delges den eller dem de riktar sig till och får verkan genom denna delgivning (dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkt 35, beslut av den 18 december 2012, Ungern/kommissionen, T-320/11, ej publicerat, EU:T:2012:705, punkt 20, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 25).
28 En jämförelse mellan artiklarna 263 sjätte stycket och 297.2 tredje stycket FEUF visar, vad gäller talan om ogiltigförklaring, att tidsfristen för väckande av talan börjar löpa vid offentliggörandet när detta offentliggörande, som utgör en förutsättning för att rättsakten ska träda i kraft, föreskrivs i FEUF, och vid delgivning i övriga fall som anges i artikel 297.2 tredje stycket FEUF, bland annat beslut som anger till vem eller vilka de riktar sig (dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkt 36).
29 Domstolen bekräftade denna tolkning av artikel 263 sjätte stycket FEUF när den slog fast att då det gäller en akt som anger till vem eller vilka den riktar sig, är det endast den text som delgetts dessa som äger giltighet, även när akten också offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (dom av den 13 juli 1966, Consten och Grundig/kommissionen, 56/64 och 58/64, EU:C:1966:41, s. 491, och dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkt 37).
30 I förevarande fall riktar sig det angripna beslutet uttryckligen till Rumänien som adressat enligt artikel 2 i beslutet. Beslutet delgavs Rumäniens ständiga representation den 14 juni 2018. För övrigt har Rumänien inte ifrågasatt vare sig att det är till Rumänien som det angripna beslutet riktar sig eller att beslutet delgavs den ständiga representationen den 14 juni 2018.
31 Härav följer att det angripna beslutet, enligt artikel 297.2 tredje stycket FEUF, då det utgör en individuell rättsakt riktad till Rumänien, började få verkan gentemot Rumänien när det delgavs dess ständiga representation den 14 juni 2018. I och med delgivningen fick Rumänien kännedom om innehållet i och skälen till beslutet.
32 Det ska således anses att tidsfristen för att väcka talan mot det angripna beslutet började löpa vid delgivningen till Rumäniens ständiga representation, och inte vid offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
33 Dessutom gäller artikel 59 i rättegångsreglerna inte i förevarande fall, eftersom den artikeln endast är tillämplig på de fall där tidsfristen för att väcka talan mot en unionsakt börjar löpa vid offentliggörandet av den aktuella rättsakten i Europeiska unionens officiella tidning.
34 De argument som Rumänien har framfört föranleder ingen annan bedömning.
35 Rumänien har i huvudsak gjort gällande att tidsfristen för väckande av talan i förevarande fall började löpa den dag då det angripna beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, och inte den dag då beslutet delgavs. Detta följer först av att det saknas ett samband mellan, å ena sidan, regeln om när tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en unionsakt börjar löpa och, å andra sidan, den tidpunkt då den aktuella rättsakten träder i kraft. Vidare följer detta av den ovanliga situation som uppstår på grund av kommissionens fasta praxis att offentliggöra sådana beslut och samtidigt delge dem till adressaterna. Slutligen följer det av att den text i det angripna beslutet som delgavs skiljer sig från den text som offentliggjordes.
36 För det första har Rumänien gjort gällande att det av rättspraxis framgår att den tidpunkt då beslutet träder i kraft eller får rättsverkningar inte automatiskt och alltid är den tidpunkt då tvåmånadersfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring börjar löpa, och att det är själva uppgiften att faktiskt informera om innehållet i unionsakten som är relevant för att kunna utöva rätten att få sin sak prövad i domstol. Den omständigheten att det saknas ett samband mellan den tidpunkt då tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en unionsakt börjar löpa och den tidpunkt då denna rättsakt träder i kraft visar att den tidpunkt då tidsfristen för att väcka talan mot det angripna beslutet börjar löpa, även om beslutet redan trätt i kraft och börjat få verkan gentemot Rumänien, kan vara dess senare offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.
37 I detta avseende bör det noteras att Rumäniens argument bygger på en förväxling mellan villkoren för upptagande till prövning av en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF och villkoren för giltigheten av den rättsakt som har angripits genom en sådan talan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 11 december 2006, MMT/kommissionen, T-392/05, ej publicerat, EU:T:2006:382, punkt 33). Detta argument föranleder nämligen inte tribunalen att ändra sin bedömning att delgivningen av det angripna beslutet är relevant vid fastställandet av den tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan börjar löpa.
38 Dessutom är Rumäniens argument verkningslös, eftersom kommissionen har hänvisat till flera fall i rättspraxis där offentliggörandet visserligen utgjorde den tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan började löpa, dock endast på grund av att den aktuella rättsakten inte hade delgetts sökanden. I förevarande fall delgavs Rumänien, som adressat till det angripna beslutet, emellertid beslutet på ett lagenligt sätt och det är just delgivningen som utgör den tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan började löpa.
39 När det gäller Rumäniens påstående att domstolen i dom av den 10 mars 1998, Tyskland/rådet (C‑122/95, EU:C:1998:94, punkt 35), förklarade att den tidpunkt då tidsfristen för att väcka talan mot en unionsakt började löpa var rättsaktens offentliggörande, räcker det att påpeka att, trots att offentliggörandet inte utgjorde någon förutsättning för att denna rättsakt skulle träda i kraft, var den angripna rättsakten i detta mål en förordning som hade antagits till följd av en internationell överenskommelse som ingåtts av Europeiska unionen, nämligen en allmän rättsakt som riktade sig till alla medlemsstater, vars offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning utgjorde den tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan började löpa, och som inte var föremål för delgivning (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 4 juli 2012, ICO Satellite/kommissionen, T-350/09, ej publicerat, EU:T:2012:341, punkt 36). Domstolen förklarade i denna dom att regeln att tidsfristen för väckande av talan börjar löpa då sökanden får kännedom om rättsakten är subsidiär i förhållande till regeln att tidsfristen börjar löpa vid offentliggörandet eller delgivningen. Av denna dom framgår absolut inte att regeln att tidsfristen börjar löpa vid delgivningen är subsidiär i förhållande till regeln om offentliggörandet.
40 Rumänien har vidare i detta sammanhang hävdat att tribunalen i beslut av den 21 november 2005, Tramarin/kommissionen (T-426/04, EU:T:2005:405, punkt 49), fann att ”[n]är det gäller rättsakter som enligt den berörda institutionens fasta praxis är föremål för ett offentliggörande … det är dagen för offentliggörandet som utgör utgångspunkt för fristen för talans väckande”. Härvidlag räcker det att konstatera att det delgivna beslutet inte riktade sig till sökanden i detta mål, utan till en tredje man som berördes av beslutet. I förevarande fall delgavs det omtvistade beslutet Rumänien, som beslutet riktade sig till, på ett lagenligt sätt.
41 Vad vidare gäller hänvisningen till dom av den 23 april 2013, Gbagbo m.fl./rådet (C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258, punkterna 58 och 59), behöver det endast påpekas att domstolen slog fast att det skulle leda till en inkoherent tillämpning av artikel 263 sjätte stycket FEUF om det var så att den tidsfrist för att väcka talan om ogiltigförklaring som gäller för de personer och enheter vilkas namn återfinns i förteckningarna i bilagorna till de rättsakter som antagits på grundval av bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken började löpa den dag då den aktuella rättsakten offentliggjordes, och inte den dag då de berörda personerna och enheterna underrättades om den. Domstolen fann att det därav följde att även om sådana rättsakter som de omtvistade rättsakterna visserligen trädde i kraft i samband med att de offentliggjordes, så började fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av dessa rättsakter, i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF, för var och en av dessa personer och enheter, att löpa den dag då den föreskrivna underrättelsen skedde. Av denna dom framgår tydligt att det ska tillämpas regeln att tidsfristen för väckande av talan börjar löpa vid delgivningen eller när den berörda personen eller enheten underrättas individuellt, även när det är regeln att fristen börjar löpa vid offentliggörandet som utgör en förutsättning för att den ifrågavarande rättsakten träder i kraft. Denna rättspraxis kan därför inte tjäna som grund för Rumäniens uppfattning att den tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan börjar löpa är den dag då rättsakten offentliggörs. Tvärtom har rättspraxis ställt sig avvisande till offentliggörandet som tidpunkt då tidsfristen för väckande av talan börjar löpa, även i sådana fall där offentliggörandet utgjorde en förutsättning för att den ifrågavarande rättsakten skulle träda i kraft och få rättsverkningar.
42 För det andra har Rumänien åberopat kommissionens sedan länge fasta praxis att i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra sina beslut om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och samtidigt delge besluten till adressaterna. I en sådan ovanlig situation där en individuell rättsakt också offentliggörs, kan det sätt på vilket adressaterna får kännedom om innehållet i och skälen till den aktuella rättsakten, så att de kan utöva sin rätt att få sin sak prövad i domstol inom två månader enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF, vara offentliggörandet, och inte delgivningen. När adressaten har fått ta del av en rättsakt på två olika sätt, i förevarande fall genom offentliggörande och delgivning, innebär rättssäkerhetsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel att den tidpunkt då tvåmånadersfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring börjar löpa är den dag då rättsakten offentliggörs, och inte den dag då den delges.
43 Härvidlag bör det inledningsvis erinras om att tribunalen i dom av den 15 september 1998, BP Chemicals/kommissionen (T-11/95, EU:T:1998:199, punkterna 48–51), angav att det var kommissionens fasta praxis att offentliggöra beslut, såsom det beslut som var aktuellt i det mål som avgjordes genom nämnda dom, nämligen ett beslut om statligt stöd, och fann att sökanden hade rätt att förvänta sig att det omtvistade beslutet skulle offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Även om tribunalen visserligen bedömde att tidsfristen för att väcka talan mot det aktuella beslutet började löpa den dag då beslutet offentliggjordes, preciserade den att det endast var fallet om det omtvistade beslutet inte dessförinnan hade delgetts sökanden. Det framgår således av denna dom att, även om det antogs att det finns en fast praxis från kommissionen att offentliggöra beslut, såsom det aktuella, om undantagande från unionens jordbruksfonders finansiering av vissa betalningar, bör det, vid beräkningen av den tidpunkt då fristen börjar löpa, beaktas när beslutet delgavs de medlemsstater som det riktade sig till, och inte när det offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, förutsatt att offentliggörandet skedde efter delgivningen (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 23 november 2015, Slovenien/kommissionen, T-118/15, ej publicerat, EU:T:2015:912, punkterna 27 och 28, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkterna 35 och 36). I förevarande fall är det utrett att det angripna beslutet delgavs Rumänien innan beslutet offentliggjordes.
44 Vidare kan Rumänien inte med giltig verkan hävda att kommissionen, mot bakgrund av omständigheterna, har gett upphov till berättigade förväntningar hos adressaterna att varje gång den fattar beslut, såsom det angripna beslutet, ska det offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och att det medför de verkningar som vanligtvis följer av offentliggörandet av rättsakter för vilka unionslagstiftningen ställer krav på offentliggörande. Rumänien har nämligen inte lagt fram något bevis på att kommissionen gett Rumänien tydliga försäkringar därom (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2010, Kahla Thüringen Porzellan/kommissionen, C‑537/08 P, EU:C:2010:769, punkt 63 och där angiven rättspraxis, beslut av den 23 november 2015, Slovenien/kommissionen, T-118/15, ej publicerat, EU:T:2015:912, punkt 28, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 37).
45 Dessutom, vad gäller påståendet att en sådan tolkning av artikel 263 FEUF strider mot rättssäkerhetsprincipen och rätten till ett effektivt rättsmedel, räcker det att erinra om att denna tolkning enligt fast rättspraxis är helt förenlig med syftet med fristerna för att inge klagomål och väcka talan, som är avsedda att skydda rättssäkerhetsprincipen genom att undvika ett evigt ifrågasättande av unionsakter som medför rättsverkningar (dom av den 7 juli 1971, Müllers/EESK, 79/70, EU:C:1971:79, punkt 18, dom av den 17 februari 1972, Richez-Parise/kommissionen, 40/71, EU:C:1972:9, punkt 6, och dom av den 12 juli 1984, Moussis/kommissionen, 227/83, EU:C:1984:276, punkt 12) och som svarar mot nödvändigheten av att undvika all form av diskriminering och godtycklig behandling i samband med rättskipningen (dom av den 4 februari 1987, Cladakis/kommissionen, 276/85, EU:C:1987:57, punkt 11, dom av den 29 juni 2000, Politi/ETF, C‑154/99 P, EU:C:2000:354, punkt 15, och dom av den 5 mars 2008, Combescot/kommissionen, T-414/06 P, EU:T:2008:58, punkt 43).
46 Därutöver har Rumänien i detta sammanhang påstått att domstolen, i dom av den 19 december 2012, Leno Merken (C‑149/11, EU:C:2012:816, punkt 39), slog fast att när lydelsen i en bestämmelse är oklar, ska beaktas det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår och de mål som eftersträvas med den. Det bör därvid endast erinras om att det är fastslaget att lydelsen i artikel 263 FEUF, antingen enskilt eller jämförd med artikel 297 FEUF, inte föranleder något tvivel (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 23 november 2015, Slovenien/kommissionen, T‑118/15, ej publicerat, EU:T:2015:912, punkt 31, och beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 33).
47 Sammantaget är det tydligt att det endast är regeln att tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av rättsakter som anger till vem eller vilka de riktar sig börjar löpa vid delgivningen som säkerställer rättssäkerheten och ett effektivt domstolsskydd, till skillnad från Rumäniens hybridlösning att rättsaktens adressat som delges rättsakten på ett lagenligt sätt dessutom bör undersöka huruvida rättsakten möjligtvis offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, vilket är oklart med tanke på att det inte finns något krav på offentliggörande.
48 Dessutom har Rumänien i huvudsak hävdat, att tidsfristen för väckande av talan ska börja löpa den dag då det angripna beslutet offentliggörs i sin helhet, och inte då det delges på ofullständigt sätt. Enligt Rumänien framgår det av olikheter mellan den text av det angripna beslutet som delgavs den 14 juni 2018 och den text som offentliggjordes den 15 juni 2018, att delgivningen till Rumäniens ständiga representation var ofullständig, vilket innebär att representationen inte kunde få kännedom om innehållet i rättsakten. Rumänien har i detta avseende först hänvisat till olikheter i bestämmelser som avser andra medlemsstater. Vad vidare gäller de bestämmelser som avser Rumänien, har Rumänien gjort gällande att de uppgifter, i budgetposterna 6701 och 6711, i femte kolumnen om åtgärden attestering för räkenskapsåren 2015 och 2014, är ofullständiga med hänsyn till skälen ”Mest sannolikt fel, Ejflu icke-IAKS” och ”Mest sannolikt felet, EGFJ IAKS”, eftersom det i den delgivna versionen endast anges ”beloppet” på ett tvetydigt sätt (sumă på rumänska). Enligt Rumänien avser dessa olikheter väsentliga aspekter, såsom åtgärder, skäl och typ av korrigeringar, som kommer att ha direkt inverkan på beslutet att väcka talan om ogiltigförklaring och på hur talan kommer att utvecklas. Rumänien har även anfört att vissa olikheter avser just användningen av lydelsen beräknat enligt belopp. Detta har ifrågasatts i ansökan.
49 Härvidlag bör det erinras om att det av fast rättspraxis följer att ett beslut ska anses ha delgetts på ett lagenligt sätt när det meddelats adressaten och när denne getts möjlighet att få kännedom om beslutet. Domstolen har funnit att det senare villkoret är uppfyllt när adressaten har kunnat få kännedom om innehållet i beslutet samt skälen till detsamma (se dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkterna 47 och 48, och dom av den 21 mars 2019, Eco-Bat Technologies m.fl./kommissionen, C‑312/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:235, punkterna 25 och 26).
50 Av detta kan utläsas att rent formella brister eller utelämnanden som, även om de inte är rent formella, inte hindrar adressaten av det delgivna beslutet från att få kännedom om innehållet i beslutet samt skälen till detsamma, inte påverkar tillämpningen av tidsfristen för väckande av talan enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2017, Portugal/kommissionen, C‑337/16 P, EU:C:2017:381, punkterna 48–50, och dom av den 21 mars 2019, Eco-Bat Technologies m.fl./kommissionen, C‑312/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:235, punkt 27).
51 Inledningsvis godtar tribunalen inte påståendet att det finns eventuella olikheter i bestämmelser som avser medlemsstater som, under alla omständigheter, anses vara utan relevans och verkningslösa i Rumäniens talan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 42).
52 Vad därefter beträffar de bestämmelser som avser Rumänien, ska det visserligen påpekas att det, i likhet med kommissionens svar på tribunalens fråga, finns obetydliga olikheter mellan den version av femte kolumnen i tabellen i bilagan till det angripna beslutet som delgavs och den som offentliggjordes. I den text som delgavs Rumäniens ständiga representation framgick inte ordet ”estimată” (beräknat), som används i denna typ av korrigering ”sumă estimată” (beräknat enligt belopp), på grund av att det uppkom problem vid utskriften av tabellen i bilagan till det angripna beslutet. Ordet låg nämligen utanför cellkanterna i den tabell som avsåg vissa budgetposter och där endast ordet ”sumă” (belopp) fanns. Problem uppkom däremot inte med den senare text som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.
53 Det står emellertid klart att utskriftsproblemet inte leder till att de uppgifter som anges i bilagan missuppfattas. Det ska nämligen påpekas att det i den femte kolumnen endast får anges fyra typer av korrigeringar. Den första typen är ”engångsbelopp” för korrigeringar för vilka icke stödberättigande belopp kan fastställas (punctuală eller calculată på rumänska). Den andra typen är ”schablonavdrag” för schablonkorrigeringar (rată forfetară på rumänska). Den tredje är ”beräknat enligt belopp” för extrapolerade korrigeringar som fastställs på grundval av ett känt belopp (sumă estimată på rumänska). Den fjärde och sista typen är ”extrapolerat” för extrapolerade korrigeringar som fastställs på grundval av en känd procentsats (extrapolate på rumänska). I och med att tre typer av korrigeringar betecknas på rumänska med helt andra ord än ordet sumă (belopp), kan ordet klart och otvetydigt endast avse korrigeringstypen sumă estimată (beräknat enligt belopp).
54 I övrigt har kommissionen angett att Rumänien tog emot de ifrågavarande tabellerna den 15 juni 2018 via ett mejl från kommissionens generalsekretariat. I sådant fall räckte det att läsa den bilaga som bifogades mejlet för att fastställa olikheterna.
55 Eftersom Rumänien har ifrågasatt användningen av lydelsen sumă estimată (beräknat enligt belopp), ska det, såsom kommissionen gjort i sitt svar på tribunalens fråga, i övrigt påpekas att två korrigeringar faktiskt klassificerades felaktigt som sumă estimată (beräknat enligt belopp) i stället för rată forfetară (schablonavdrag).
56 Det står emellertid klart att korrigeringarna klassificerades felaktigt såväl i den version som kommissionen delgav Rumäniens ständiga representation den 14 juni 2018 som i den version som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 15 juni 2018, vilket innebär att Rumänien inte kan påstå att en sådan felaktig klassificering hindrade denne från att väcka talan inom föreskriven frist.
57 Kommissionen har dessutom påpekat att den inte gjorde detta obetydliga skrivfel vare sig under det administrativa förfarandet eller i den sammanfattande rapporten (summary report) som innehåller skälen till det angripna beslutet. I så fall kunde korrigeringens art inte förväxlas.
58 Följaktligen ska det anses att den omständigheten att det förekom sådana obetydliga olikheter mellan den delgivna och den offentliggjorda texten på grund av problem vid utskriften av tabellen i bilagan till det angripna beslutet, samt att det gjordes ett obetydligt skrivfel i båda texterna inte är ägnad att hindra Rumänien från att på ett tillräckligt precist och klart sätt få kännedom om innehållet i beslutet, att förstå skälen till beslutet och att väcka talan mot beslutet inom föreskriven frist (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 19 april 2016, Portugal/kommissionen, T-550/15, ej publicerat, EU:T:2016:237, punkt 43).
59 Det ska således anses att tidsfristen för att väcka talan mot det angripna beslutet, i enlighet med punkt 32 ovan, började löpa vid delgivningen av beslutet till Rumäniens ständiga representation, och inte vid dess offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.
60 Av det ovan anförda och i enlighet med artiklarna 58 och 60 i rättegångsreglerna följer att tidsfristen för väckande av talan, med hänsyn tagen till avstånd, löpte ut vid midnatt den 24 augusti 2018.
61 Rumänien inkom dock med sin ansökan först den 7 september 2018.
62 Härav följer att talan uppenbarligen väcktes efter utgången av den föreskrivna fristen, och således för sent.
63 Slutligen har Rumänien varken styrkt eller ens åberopat förekomsten av ett ursäktligt misstag, eller oförutsebara omständigheter, eller force majeure, som skulle innebära att tribunalen kan göra undantag från den föreskrivna fristen med stöd av artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som är tillämplig på förfarandet vid tribunalen enligt artikel 53 i stadgan.
64 Av vad som anförts ovan följer att talan ska avvisas i sin helhet.
Rättegångskostnader
65 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
66 Kommissionen har yrkat att Rumänien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom Rumänien har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Rumänien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
Luxemburg, den 30 april 2019.
Justitiesekreterare
Ordförande
E. Coulon
A. M. Collins
* Rättegångsspråk: rumänska.