BESLUT MEDDELAT AV TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
den 21 januari 2019 ( *1 )
”Interimistiskt förfarande – Växtskyddsmedel – Verksamma ämnet oxasulfuron – Godkännandet för utsläppande på marknaden har inte förlängts – Ansökan om uppskov med verkställighet – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte – Intresseavvägning”
I mål T‑574/18 R,
Agrochem-Maks d.o.o., med säte i Zagreb (Kroatien), företrädd av advokaten S. Pappas,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Lewis, I. Naglis och G. Koleva, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan grundad på artiklarna 278 och 279 FEUF om uppskov med verkställigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1019 av den 18 juli 2018 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet oxasulfuron i enlighet med Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 183, 2018, s. 14).
meddelar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut ( 1 )
[utelämnas]
Rättslig bedömning
[utelämnas]
Krav på skyndsamhet
[utelämnas]
Allvarlig skada
32
Vad, för det första, gäller den påstådda skadans allvar på grund av risken för negativ inverkan på sökandens omsättning och vinst och på grund av risken för en minskning av företagets totala värde, vilka omständigheter ska prövas tillsammans, anser sökanden sig drabbas av en påtaglig minskning av såväl omsättning som vinst samt minskning av ”företagets implicita värde” till följd av den omtvistade förordningen. Tribunalen påpekar att den påstådda skadans art därför är rent ekonomisk.
33
När det gäller den åberopade ekonomiska skadans allvar framgår det av fast rättspraxis att den begärda interimistiska åtgärden endast kan beviljas när sökandens existens riskeras om inte sådana åtgärder beslutas innan det slutliga avgörandet i förfarandet meddelas (se beslut av den 30 april 2010, Xeda International och Pace International/kommissionen, T‑71/10 R, ej publicerat, EU:T:2010:173, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
34
Det framgår av fast rättspraxis att bedömningen av en ekonomisk skadas allvar ska ske utifrån bland annat företagets storlek och omsättning samt särdragen hos den koncern i vilken företaget ingår (se beslut av den 15 november 2011, Xeda International/kommissionen, T‑269/11 R, ej publicerat, EU:T:2011:665, punkt 20 och där angiven rättspraxis. Se även, för ett liknande synsätt, beslut av den 15 april 1998, Camar/kommissionen och rådet, C‑43/98 P(R), EU:C:1998:166, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
35
Dessutom bör det erinras om att det i fast rättspraxis fastslagits att när det gäller en skada som motsvarar mindre än 10 procent av omsättningen för företag som är verksamma på starkt reglerade marknader är de ekonomiska svårigheter som företaget står inför inte sådana att de riskerar att äventyra dess existens (beslut av den 15 november 2011, Xeda International/kommissionen, T‑269/11 R, ej publicerat, EU:T:2011:665, punkt 21. Se även, för ett liknande synsätt, beslut av den 11 april 2001, kommissionen/Bruno Farmaceutici m.fl., C‑474/00 P(R), EU:C:2001:219, punkt 106). När det vidare gäller en förlust som motsvarar nästan två tredjedelar av ett företags omsättning har det, även om de ekonomiska svårigheter som de skulle medföra kan äventyra företagets existens, betonats att det inom en starkt reglerad sektor som ofta kräver stora investeringar och där ansvariga myndigheter kan förmås att ingripa när det uppkommer en risk för folkhälsan, av skäl som inte alltid är uppenbara för de berörda företagen, ankommer på dessa företag själva att försäkra sig mot dessa konsekvenser genom lämpliga policyåtgärder, om de inte själva ska tvingas bära den skada som följer av att ett sådant ingripande (se beslut av den 16 juni 2016, ICA Laboratories m.fl./kommissionen, C‑170/16 P(R), ej publicerat, EU:C:2016:462, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
36
I förevarande fall har sökanden angett att för år 2017 uppgick de totala intäkterna till 114751316 euro, varav 15216941,17 euro kom från försäljning av produkten Laguna, det vill säga ungefär 13,26 procent av dess totala omsättning. Försäljningen av tre tillbehörsprodukter till produkten Laguna uppgick för samma år till 5079535,60 euro, vilket motsvarar cirka 4,43 procent av den totala omsättningen. Sökanden har vidare framhållit att importen för dess räkning av dessa fyra produkter för Kavrans del uppgick till 15716330,04 euro av en total omsättning på 56996563 euro, eller ca 27,57 procent av den totala omsättningen. Sökanden har slutligen anfört att produkten Laguna och dess tillbehörsprodukter tillsammans står för mer än 50 procent av det ”implicita värdet på företaget” Kavran.
37
Tribunalen konstaterar inledningsvis att det framgår av fast rättspraxis att den skada som åberopas med nödvändighet, inom ramen för en bedömning av kravet på skyndsamhet, måste vara av personlig art (se beslut av den 4 december 2007, Cheminova m.fl./kommissionen, T‑326/07 R, EU:T:2007:364, punkt 50 och där angiven rättspraxis). Sökanden kan således inte, inom ramen för förevarande ansökan om interimistiska åtgärder, åberopa en skada som orsakas andra företag som inte är parter i målet för att visa att den påstådda skadan är allvarlig.
38
Även om sökanden har anfört att de tre tillbehörsprodukterna oftast köps tillsammans med produkten Laguna har sökanden inte lagt fram några bevis för att dessa inte kan användas utan Laguna, till exempel tillsammans med en annan herbicid. Således kan den omsättning som avser de tre tillbehörsprodukterna inte beaktas inom ramen för bedömningen av skadans allvar.
39
Under alla omständigheter fastslogs det i beslut av den 28 april 2009, United Phosphorus/kommissionen (T‑95/09 R, ej publicerat, EU:T:2009:124, punkt 69), att tribunalen vid bedömningen av en skadas allvar inte på ett mekaniskt och formellt sätt kan nöja sig med att hänvisa till den relevanta omsättningen, utan den ska även ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet vid beslutstidpunkten och ställa dem mot skadan i fråga om omsättning.
40
Även om denna rättspraxis hittills huvudsakligen har åberopats för att göra det möjligt för tribunalen att bedöma om den påstådda skadans allvar är bevisad trots att omsättningen inte överstiger det vägledande tröskelvärde på 10 procent som nämnts i punkt 35 ovan, är detta förbud mot en mekanisk och formell bedömning inte begränsad till enbart sådana fall, utan gör det även möjligt för tribunalen att bedöma att överträdelsen utifrån övriga omständigheter inte är tillräckligt allvarlig trots att detta tröskelvärde överstigits.
41
Bland dessa omständigheter ska först nämnas att det framgår av handlingarna i målet att sökanden är distributör i Kroatien av oxasulfuron som tillverkas av en kinesisk underleverantör enligt en formel som tillhandahållits av Syngenta och importerats till Kroatien av Kavran. Sökanden har således inte haft att stå för sådana betydande investeringar, allmänna kostnader och fasta utvecklingskostnader som en tillverkare normalt har att stå för.
42
Det ska inledningsvis påpekas att, i motsats till vad kommissionen har hävdat, denna ställning som distributör inte i sig innebär att det skulle förefalla vara lätt att ersätta en förbjuden produkt med en motsvarande produkt. Ett stort antal hinder kan nämligen hämma eller förhindra utveckling av nya ämnen, särskilt på en starkt reglerad marknad som den som här är i fråga.
43
Det framgår av vad sökanden anfört, liksom av den marginella marknadsandel som herbicider som använts före groning har, att de sistnämnda, vars användning förefaller rekommenderas i fuktiga klimat, av det skälet inte verkar motsvara behoven på den kroatiska marknaden och inte vid ett första påseende utgör ett rimligt ersättningsalternativ för oxasulfuron.
44
Det kan emellertid konstateras att även om sökanden har påstått att den enda andra herbicid som används efter groning som finns på den kroatiska marknaden är imazamox som säljs av det konkurrerande företaget BASF, har sökanden inte lagt fram några uppgifter om eventuella ersättningsprodukter för stadiet efter groning som redan finns inom Europeiska unionen och som kan distribueras på den kroatiska marknaden. I enlighet med de principer som redovisats i punkterna 26–28 ovan ankommer det på den part som begär interimistiska åtgärder att lämna sådana upplysningar som gör det möjligt för domstolen att pröva saken.
45
Sökandens argument att det inte finns ersättningsherbicider att distribuera på den kroatiska marknaden eftersom utvecklare och tillverkare av verksamma ämnen i allmänhet också ombesörjer sin egen distribution övertygar heller inte tribunalen. Sökanden har fram till nu distribuerat en produkt som tagits fram av ett annat företag, vilket talar mot detta påstående. Vidare är sökandens roll och upprättande av distributionsnät på den kroatiska marknaden, tillsammans med den kommersiella nisch som bekämpandet av oxasulfuron förefaller utgöra, sådana omständigheter som sökanden skulle kunna framhålla inför andra tillverkare.
46
Det kan, för det andra, konstateras att sökanden är verksam på en starkt reglerad marknad. Såsom har anförts i punkt 35 ovan ålåg det därmed sökanden att anpassa sitt handlande med hänsyn till den ökade risken för ett förbud mot saluföring av sökandens produkt eller riskera att själv bära den skada som följer av ett sådant förbud. Följaktligen, och i motsats till vad sökanden har hävdat, ska tribunalen således inom ramen för sin bedömning av den påstådda skadans allvar, ta hänsyn till den kommersiella strategi som sökanden antagit.
47
I förevarande fall ska omsättningen från försäljningen av produkten Laguna bedömas utgöra resultatet av en medveten politik inom ramen för en starkt reglerad marknad. Utan ytterligare upplysningar om sådana åtgärder som sökanden kunde ha vidtagit för att undvika en potentiellt riskfylld situation med hänsyn till den ifrågavarande marknadens art övertygar inte enbart den omständigheten att det vägledande tröskelvärdet på tio procent har överskridits i sig tribunalen om den påstådda skadans allvar.
48
Det ska framhållas att sökanden inte kan åberopa någon berättigad förväntning som följer av den rapporterande medlemsstatens uttalanden i dess rapport. Såsom kommissionen har framhållit är denna rapport endast ett mellanstadium i ett välkänt förfarande och kan inte föregripa det beslut som kommissionen slutligen fattar. Det framgår av fast rättspraxis att principen om skydd för berättigade förväntningar endast kan aktualiseras där den situation som kan ge upphov till sådana förväntningar uppstått till följd av handlandet från den institution som är behörig att fatta det slutgiltiga beslutet (se dom av den 30 januari 2018, Przedsiębiorstwo Energetyki Cieplnej/ECHA, T‑625/16, ej publicerad, EU:T:2018:44, punkterna 75 och 76 och där angiven rättspraxis). Principen om skydd för berättigade förväntningar kan därför inte åberopas inom ramen för ett förfarande för förnyande av godkännandet av ett växtskyddsmedel såsom i förevarande mål enbart till följd av resultaten i den preliminära rapporten från den rapporterande medlemsstaten.
49
Omständigheterna i detta enskilda fall leder således tribunalen till slutsatserna att den relevanta omsättningen inte är ensamt avgörande och att den påstådda skadan på grund av risken för minskad omsättning, vinst eller företagsvärde inte är allvarlig.
[utelämnas]
Intresseavvägning
[utelämnas]
85
Det förhållandet att den berörda produkten inte beviljas förnyat godkännande grundas på dels förekomsten av två omständigheter som ger upphov till allvarliga farhågor, dels förekomsten av sju poster där det inte var möjligt att slutligt ta ställning. Även om de första två frågorna rör identifierade risker för daggmaskar och för vattenlevande organismer, kan det inte härav dras slutsatsen att den brist på information som karakteriserar sådana brister som följer av de sju poster som inte kunde avslutas i förevarande fall kan tolkas som att det inte skulle föreligga någon risk för folkhälsan.
86
När det gäller argumentet att det inte föreligger någon fara för folkhälsan har sökanden betonat att ämnet i fråga och de produkter som grundas på detta har funnits på marknaden i över 20 år utan att några incidenter som påverkar folkhälsan hittills har uppstått till följd av sökandens försäljning. Sökanden har framhållit att om så skulle ha varit fallet skulle kommissionen inte ha beviljat ett förnyande av det ursprungliga godkännandet för en period av sex år, från år 2013 till år 2019, i avvaktan på undersökningen av detta ämne.
87
Det framgår emellertid av handlingarna i målet att det inte kan uteslutas att det finns en risk för människors hälsa. Sökanden kan, för det första, i förevarande fall inte lägga fram några övertygande argument utifrån att ämnet använts på ett säkert sätt inom unionen sedan mer än 20 år utan att några skadliga effekter för människors hälsa har rapporterats. Inom den sektor som berörs av detta mål är vetenskaplig utveckling inte ovanlig, vilket ger tillfälle till ytterligare bedömningar av ämnen mot bakgrund av nya kunskaper och vetenskapliga rön. Detta är skälet till de förfaranden för förnyelse och de tidsmässiga begränsningar av tillstånd som gäller för godkännanden för försäljning. Tribunalens prövning inom ramen för intresseavvägningen ska således avse dels sådana risker som hittills identifierats (se, för ett liknande synsätt, beslut av den 22 juni 2018, Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen, T‑476/17 R, EU:T:2018:407, punkt 105), dels sådana risker som inte kan uteslutas.
88
Sökandens ståndpunkt att det inte föreligger någon risk för folkhälsan grundar sig vidare huvudsakligen på de argument som lagts fram inom ramen för prövningen av huruvida talan vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris), det vill säga att beslutet att anta den angripna förordningen innebär ett åsidosättande av dels den motiveringsskyldighet som åligger administrationen avseende dess bedömning att de konstaterade bristerna motiverar att godkännandet av oxasulfuron inte förnyas, dels av administrationens motiveringsskyldighet avseende huruvida det finns en förhöjd risk för vattenlevande organismer och daggmaskar.
89
Dessa aspekter rör prövningen av förfarandets lagenlighet och kan inte leda till att tribunalen, i avsaknad av annat stöd och med förbehåll för det fall att det skett en uppenbar felbedömning, inom ramen för intresseavvägningen gör bedömningen att de slutsatser som lagts fram i dessa handlingar ska väga tyngre än tidigare bedömningar, som grundats på en minutiös och uttömmande undersökning. Det ankommer inte på tribunalen att göra tekniska bedömningar av vetenskapliga uppgifter, vilket skulle gå utöver dess behörighet (se, för ett liknande synsätt, beslut av den 22 juni 2018, Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen, T‑476/17 R, EU:T:2018:407, punkt 108).
90
Detta gäller ännu mer i förevarande fall, där den påstådda skadan inte, beträffande folkhälsan, följer av vetenskapliga data som samlats in, utan att det just är deras frånvaro som utgör bristerna i den angripna förordningen. Såsom har framhållits i punkt 85 ovan gör dessa brister inte det möjligt att utesluta risker för folkhälsan, vilka, såsom de som framhållits i den angripna förordningen, således ska beaktas i förhållande till andra intressen som står på spel.
91
Sökanden har i detta avseende inte nämnt några andra intressen än att undvika den ekonomiska skada som den angripna förordningen skulle orsaka sökanden. Den skadan har för övrigt varken visats vara allvarlig eller irreparabel. Det följer av fast rättspraxis att skyddet för folkhälsan alltid är betydligt viktigare än vad ekonomiska hänsyn är (se beslut av den 11 april 2001, kommissionen/Bruno Farmaceutici m.fl., C‑474/00 P(R), EU:C:2001:219, punkt 112 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen, C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkt 99 och där angiven rättspraxis).
92
Den påstådda skadan är således inte tillräcklig för att intresseavvägningen ska utfalla till förmån för sökanden, eftersom riskerna för folkhälsan som konstaterats när det gäller oxasulfuron ska anses vara allmänt kända (se punkt 87 ovan).
93
Även om, slutligen, sökanden hade lyckats visa att det förelegat ett krav på skyndsamhet som hade samband med särdragen i den skada sökanden åberopat, skulle denna ändå ha bedömts mot den princip som framgår av etablerad rättspraxis om att kraven på skydd för folkhälsan kan motivera även avsevärda negativa följder för vissa företag (se, för ett liknande synsätt, dom av den 1 juni 2010, Blanco Pérez och Chao Gómez, C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2010:300, punkt 90 och där angiven rättspraxis). Det har i detta sammanhang även understrukits att ett erkännande av försiktighetsprincipen innebär att när det råder vetenskaplig osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker som människors hälsa utsätts för, får unionsinstitutionerna vidta skyddsåtgärder utan att behöva invänta att det fullt ut visas att riskerna är verkliga och hur allvarliga de är (se, för ett liknande synsätt, beslut av den 19 december 2013, kommissionen/Tyskland, C‑426/13 P(R), EU:C:2013:848, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
94
Sökandens argument om det ifrågavarande ämnets ofarlighet i syfte att visa att omsorg om folkhälsan inte kan väga tyngre än sökandens skada kan således inte godtas.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande:
1)
Begäran om interimistiska åtgärder avslås.
2)
Frågan om rättegångskostnader ska anstå.
Luxemburg den 21 januari 2019
Justitiesekreterare
E. Coulon
Ordförande
M. Jaeger
( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.
( 1 ) Nedan återges endast de punkter i förevarande beslut som tribunalen anser bör publiceras.