11.3.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 93/70
Talan väckt den 11 januari 2019 – Giulia Moi mot parlamentet
(Mål T-17/19)
(2019/C 93/91)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Giulia Moi (Siddi, Italien) (ombud: advokaten M. Contini)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
i första hand ogiltigförklara beslutet av Europaparlamentets presidium av den 12 november 2018 om fastställande av det beslut som Europaparlamentets ordförande meddelade den 2 oktober 2018 om vidtagande av sanktionsåtgärder gentemot Giulia Moi, vilka innebar att hon förlorade rätten till traktamente för en period på 12 dagar med anledning av att hon hade utsatt sina två ackrediterade parlamentsassistenter för mobbning.
—
i andra hand, för det fall att tribunalen mot förmodan skulle fatta det i så fall starkt ifrågasatta beslutet att inte bifalla det första yrkandet, slå fast att de sanktionsåtgärder som vidtagits var alltför långtgående och/eller oproportionerliga och därför ersätta dem med åtgärder i enlighet med artikel 166 a i Europaparlamentets arbetsordning.
—
under alla omständigheter förplikta svaranden att erlägga skadestånd till ett belopp som tribunalen efter en skälighetsbedömning fastställer till 50 000 euro – eller det högre eller lägre belopp som anses vara rimligt – och att ålägga ordföranden att offentliggöra detta i plenum i Europaparlamentet,
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan gör sökanden gällande åsidosättande av den kontradiktoriska principen, av principen om rätten till en rättvis rättegång och av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
1.
Det ska framhållas att det saknas grund för disciplinåtgärden i fråga, vilken vidtagits endast med hänvisning till den rådgivande kommittén som, utan att ange något skäl och utan bevis, slog fast att sökandens beteende utgjorde mobbning.
2.
Det står vidare klart att Europaparlamentets presidium har utövat sina befogenheter på ett uppenbart felaktigt sätt, vilket utan tvekan utgör maktmissbruk, genom att de omständigheter som har ansetts föreligga, och vilka har gjorts gällande av de påstått mobbade assistenterna, inte kan anses utgöra mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna.
3.
Europaparlamentets presidium gjorde fel och missuppfattade de omständigheter som låg till grund för beslutet med avseende på begreppet mobbning såsom det anges i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna. Med ”mobbning” avses allt olämpligt uppträdande ”av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt”, i form av beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar som är avsiktliga och kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.
4.
Mot bakgrund av begreppet mobbning, såsom det anges ovan, följer av de omständigheter som framgår av handlingarna i ärendet att sökanden på intet sätt har gjort sig skyldig till mobbning. De få anmärkningar, som dessutom endast avser en mycket kort tidsperiod, avser de uppgifter som assistenterna utfört och deras närvaro på kontoret, och ger uttryck för deras hämnd mot sökanden på grund av att denna begärt att de skulle sägas upp.
5.
Därutöver har ingen utomstående observatör med normal uppfattningsförmåga och med kännedom om den särskilda arbetsmiljön för parlamentsledamöter och deras direkta medarbetare kunnat dra slutsatsen att det beteende som tillskrivs sökanden är alltför långtgående och ska fördömas så att det beteendet skulle vara kränkande för de ifrågavarande assistenternas självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet, även med beaktande av den generösa ersättning som parlamentet utbetalat till dem.
Full & Egal Universal Law Academy