27.5.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 182/34
Talan väckt den 20 mars 2019 — Kalai mot rådet
(Mål T-178/19)
(2019/C 182/39)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Nader Kalai (Halifax, Kanada) (ombud: advokaten G. Karouni)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara följande rättsakter såvitt de avser sökanden:
—
rådets genomförandebeslut (Gusp) 2019/87 av den 21 januari 2019 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,
—
rådets genomförandeförordning (EU) 2019/85 av den 21 januari 2019 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien;
—
förplikta rådet att betala 2 000 000 euro som ersättning för den skada som sökanden åsamkats;
—
förplikta rådet att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, varvid sökanden förbehåller sig rätten att under rättegången justera detta enligt artikel 134 i tribunalens rättegångsregler, enligt vilken tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten till en rättvis rättegång. Sökanden gör — med hänvisning till artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt till EU-domstolens rättspraxis — gällande att sökanden borde ha beretts tillfälle att yttra sig innan rådet vidtog restriktiva åtgärder mot sökanden, vilket innebär att dennes rätt till försvar har åsidosatts.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF. Sökanden gör gällande att rådet endast angett vaga och allmänna skäl utan att specifikt och konkret ange varför rådet, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, anser att sökanden ska bli föremål för de aktuella restriktiva åtgärderna. Det har inte åberopats någon konkret och objektiv omständighet gentemot sökanden som skulle kunna utgöra grund för de aktuella åtgärderna.
3.
Tredje grunden: Uppenbart felaktig bedömning. I sin motivering till stöd för de restriktiva åtgärderna har rådet angett skäl som uppenbarligen inte vinner stöd i de faktiska omständigheterna. Det kan således inte anses att det finns några tungt vägande skäl för de åberopade omständigheterna.
4.
Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen i samband med att de grundläggande rättigheterna kränkts. Sökanden anser nämligen att den omtvistade åtgärden är ogiltig i det att den är oproportionerlig i förhållande till det eftersträvade syftet och att den utgör en oproportionerlig kränkning av näringsfriheten (artikel 16 i stadgan) och rätten till egendom (artikel 17 i stadgan). Åtgärden är oproportionerlig av den anledningen att den avser all ekonomisk verksamhet av betydelse, utan angivande av något annat kriterium.
5.
Femte grunden: Åsidosättande av rätten till egendom. Sökanden gör — med hänvisning till artiklarna 17 och 52 i stadgan — gällande att frysning av tillgångar obestridligen utgör en inskränkning i rätten att förfoga över sin egendom. Den i målet aktuella frysningen av tillgångar tillhörande sökandens verksamhet utgör nödvändigtvis en kränkning som är oproportionerlig i förhållande till det av rådet eftersträvade syftet.
Full & Egal Universal Law Academy