22.7.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 246/45
Talan väckt den 3 juni 2019 — Cantieri del Mediterraneo mot kommissionen
(Mål T-335/19)
(2019/C 246/47)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Cantieri del Mediterraneo SpA (Neapel, Italien) (ombud: advokaterna F. Munari och L. Calzolari)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
med stöd av artikel 263 och följande artiklar FEUF ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet.
Grunder och huvudargument
Förevarande talan riktar sig mot kommissionens beslut C(2018) 6037 final av den 20 september 2018 om det statliga stöd SA 36112 (2016/C) (f.d. 2015/NN) som Italien har genomfört till förmån för hamnmyndigheten i Neapel och Cantieri del Mediterraneo SpA (nedan kallat beslutet).
Till stöd för sin talan åberopar sökanden nio grunder.
1.
Åsidosättande av artiklarna 41, 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principerna om god förvaltning, likabehandling, icke-diskriminering samt den kontradiktoriska principen. Sökanden gör även gällande bristfällig motivering och ett åsidosättande av artikel 296 FEUF.
—
Sökanden gör härvidlag gällande att Cameds rätt till försvar inte har iakttagits under förfarandet för antagande av beslutet. Camed gavs inte tillfälle att yttra sig vid ett hörande för att bemöta klagandens argument.
—
Principen om likabehandling av klaganden och mottagaren av det påstådda stödet (principen om parternas likställdhet) iakttogs inte under förfarandet för antagande av beslutet.
2.
Åsidosättande av principerna om god förvaltning, rättssäkerhet och rätten till domstolsskydd till följd av återkallandet av beslutet från år 2006 om avskrivning av ärendet rörande samma åtgärder som nu, efter tio år, har kvalificerats som stöd i beslutet.
—
Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet borde ha fastställt att det var rättsstridigt att återkalla 2006 års beslut om avskrivning av ärendet rörande samma åtgärder och den borde ha funnit att denna avskrivning utgör hinder för att det nu konstateras att åtgärden utgör stöd och att den är oförenlig.
—
Kommissionen borde ha angett i beslutet att ett beslut om avskrivning förutsätter att kommissionen har konstaterat att den undersökta åtgärden är laglig och följaktligen medför att kommissionen är förhindrad att anta ytterligare ett beslut med en annan kvalificering av samma omständigheter tio år senare.
3.
Åsidosättande av artikel 107 FEUF till följd av en felaktig tolkning av begreppet statligt stöd i det att kommissionen har klassificerat Autorità Portuale di Napoli (APN) som ett företag.
—
Kommissionen borde ha kommit fram till att APN inte är ett ”företag” mot bakgrund av den ställning som lag nr 84/1994 tillerkänner alla hamnmyndigheter, vilka således är offentliga organ som företräder staten i förhållande till alla hamnar i Italien. Dessa organ har anförtrotts regleringsuppgifter och administrativa uppgifter avseende statens egendom uteslutande i det allmännas intresse.
—
Det borde ha fastställts i beslutet att APN inte utövar ”ekonomisk verksamhet”, eftersom lag nr 84/1994 inte tillåter att det organet tillhandahåller varor och tjänster på en marknad, som nämligen är obefintlig.
—
Kommissionen borde ha medgett att markanvändningsavgift har karaktären av en skatt enligt italiensk rätt och att den tas ut med stöd av lag.
4.
Åsidosättande av artikel 345 FEUF, artiklarna 3, 7 och 121 FEUF och flera EU-rättsliga principer (likabehandling) samt maktmissbruk.
—
Kommissionen borde ha funnit i beslutet att möjligheten att utföra underhållsarbeten är en del av rätten till egendom och att fördraget skyddar medlemsstaternas rätt att bevara egendom och infrastruktur (även) i hamnar och att säkerställa rättighetsinnehavarnas möjlighet att utnyttja dessa.
—
Kommissionen hade inte rätt att i beslutet tillämpa samma regler på underhåll av hamninfrastruktur eller på avgifter för användning av hamnområden på ett ”horisontellt” och orimligt sätt på ärenden som inte liknar varandra. De tydliga skillnaderna vad gäller förvaltningen av hamnar inom unionen medför att uppförande av ny, privatägd, infrastruktur, och underhåll av statlig, oförytterlig, egendom tillhörande en medlemsstat som står under myndigheternas förvaltning, inte kan behandlas på samma sätt. Ett sådant synsätt strider mot principen om likabehandling.
—
Beslutet kan inte syfta till harmonisering av de olika förvaltningsmodeller avseende hamnar som finns i unionen genom en godtycklig och orimlig tillämpning av artikel 107 FEUF.
5.
Åsidosättande av artikel 107 FEUF till följd av en felaktig tolkning av begreppet fördel.
—
Sökanden gör gällande att kommissionen borde ha funnit i beslutet att den aktuella åtgärden inte medför någon lättnad i APN:s eller Cameds ekonomiska börda, eftersom inga företag bär kostnaderna (åtminstone inte fullt ut) för renovering av fast egendom som företaget inte äger (och inte kan bli ägare av) i och med att statens egendom (i alla italienska hamnar) uteslutande ägs av staten.
—
Kommissionen borde ha angett i beslutet att Camed beviljades koncession avseende den statliga infrastrukturen genom ett öppet, offentligt och konkurrensutsatt förfarande efter det att APN fick i uppgift att renovera den aktuella egendomen. Alla intresserade aktörer hade möjlighet att delta i förfarandet för tilldelning av koncessionen till Camed. Genomförandet av ett offentligt förfarande säkerställer att kriteriet om en marknadsekonomisk aktör iakkttas och medför ingen fördel för den anbudsgivare som tilldelats koncessionen.
6.
Åsidosättande av artikel 107 FEUF, principen om god förvaltning och av Cameds rätt till försvar samt brister i motiveringen till följd av en oriktig tolkning av selektivitetskriteriet.
—
Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet inte kunde kvalificera åtgärden som ”ad hoc”-stöd och inte heller fick underlåta att tillämpa det så kallade selektivitetskriteriet på åtgärderna med allmän räckvidd.
—
Kommissionen borde ha funnit i beslutet att åtgärden inte var selektiv i förhållande till APN, eftersom alla andra hamnmyndigheter har åtnjutit samma offentliga finansiering för att underhålla offentlig infrastruktur inom sina territoriella behörighetsområden.
—
Kommissionen borde ha funnit i beslutet att åtgärden inte var selektiv i förhållande till Camed, eftersom samtliga företag som driver verksamhet i en italienska hamn (inte endast i Neapel och inte endast inom varvsindustrin) omfattas av samma regler och betalar följaktligen samma avgifter som Camed för infrastruktur som uppförts eller renoverats med offentliga medel.
7.
Åsidosättande av artikel 3 FEU och artikel 7 FEUF. Åsidosättande av artiklarna 116 och 117 FEUF. Maktmissbruk. Avsaknad av rättslig grund för kommissionens ifrågasättande av markanvändningsavgiftens karaktär av skatt och dess storlek.
—
Sökanden gör gällande att kommissionen i beslutet inte hade rätt att, med stöd av artikel 107 FEUF, ifrågasätta storleken på den markanvändningsavgift som italienska staten tog ut av koncessionshavare och inte heller att avgiften är marknadsmässig. Enligt italiensk rätt fastställs nämligen sådana avgifter i lag och är inte föremål för förhandling med de enskilda koncessionshavarna. Medlemsstaterna har exklusiv befogenhet vad gäller beskattning.
8.
Åsidosättande av artikel 107 FEUF eftersom det inte föreligger någon snedvridning av konkurrensen eller påverkan på handeln. Bristfällig motivering.
—
Kommissionen kunde inte i beslutet utgå ifrån att dessa båda, separata och kumulativa rekvisit, var uppfyllda.
—
Kommissionen borde ha funnit att dessa rekvisit inte var uppfyllda, eftersom APN varken bedriver verksamhet på en marknad eller har konkurrenter. Camed har inte fått någon fördel av en åtgärd som endast är en av många åtgärder för att genomföra en plan med allmän räckvidd och som har gällt samtliga företag som bedriver verksamhet i italienska hamnar (inklusive Neapel) och inte endast inom varvsindustrin.
9.
Åsidosättande av artikel 107.2 och 107.3 FEUF.
—
Kommissionen borde ha tillämpat artikel 107.2 FEUF, eftersom underhållet syftade till att avhjälpa skador som orsakats av bombningar under andra världskriget och jordbävningen år 1980.
—
Kommissionen borde ha tillämpat artikel 107.3 a och c FEUF, för det första, eftersom Neapels hamn ligger i en missgynnad region och, för det andra, offentlig finansiering av hamninfrastruktur syftar till att uppnå av gemensamt intresse, särskilt som beloppet ät lägre än tröskelvärdet för anmälan enligt gruppundantagsförordningen.
Full & Egal Universal Law Academy