5.8.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 263/51
Talan väckt den 10 juni 2019 — Santini mot parlamentet
(Mål T-345/19)
(2019/C 263/59)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Giacomo Santini (Trento, Italien) (ombud: advokaten M. Paniz)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara meddelandet av Europaparlamentets Generaldirektorat för Finans som har genomfört beslut nr 14/2018 av den 12 juli 2018 av deputeradekammarens presidium och/eller beslut nr 6/2018 av senatens presidium och,
—
ogiltigförklara det nya fastställandet samt omräkningen av den livslånga pension som beviljas av Europaparlamentet,
—
bekräfta och fastställa sökandens rätt att behålla den aktuella livslånga pensionen som han har erhållit och kommer att erhålla i den omfattningen som avses i den lagstiftning som föregick beslut nr 14/2018 av den 12 juli 2018 av deputeradekammarens presidium och/eller beslut nr 6/2018 av senatens presidium och förplikta Europaparlamentet att till sökanden utge de belopp som rättstridigt innehållits, jämte monetär reevaluering och lagstadgad ränta från tidpunkten för innehållandet till tidpunkten för betalningen, och
—
förplikta Europaparlamentet att följa den framtida domen och omedelbart och fullständigt återställa den ursprungliga omfattningen av den livslånga pensionen, utöver att betala skadestånd, om och i den utsträckning som sökanden har rätt till detta,
—
i vart fall förplikta Europaparlamentet att betala utgifter, advokatarvode, inklusive mervärdesskatt, administrativa avgifter och schablonersättning.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets presidiums befogenhet.
Sökanden gör gällande att omräkningen av den europeiska livlånga pensionen är rättsstridig, eftersom den har genomförts på ett ensidigt och retroaktivt sätt och på grundval av en fastställd (obefintlig) automatisk tillämpning av beslut nr 14/2018 av deputeradekammaren, istället för ett särskilt beslut av Europaparlamentets presidium, som är uteslutande behörig i frågan (Artikel 25 Europaparlamentets arbetsordning).
2.
Andra grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets interna bestämmelser.
Sökanden gör gällande att omräkningen av den europeiska livslånga pensionen är rättsstridig, eftersom den strider mot artikel 1 i bilaga III till bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter som gällde före år 2009. När en ledamot i Europaparlamentet har avslutat sitt mandat bestäms ledamotens ställning i socialt trygghetshänseende enligt de villkor som då gällde för italienska ledamöter i deputeradekammaren. Eventuella förändringar av dessa villkor, som har gjorts flera års efter, kan inte retroaktivt påverka ett fall som har fastställts och avgjorts av Europaparlamentet enligt de villkor som gällde vid den tidpunkt som rättigheterna har förvärvats, eftersom deputeradekammaren inte har behörighet längre efter den tidpunkten.
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 28 i Europaparlamentets ledamotsstadga.
Sökanden gör gällande att omräkningen av den europeiska livslånga pensionen är rättsstridig eftersom den strider mot artikel 28 i Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 75 och 76 i ledamotsstasgans övergångsbestämmelser. I dessa bestämmelser stadgas att den ersättning som förvärvats innan att den nya ledamotsstadgan trädde i kraft förblir definitivt förvärvad och kommer att upprätthållas enligt de villkor som föreskrevs då. Enligt sökanden kan dessa skyddsklausuler inte upphävas, än mindre genom enbart ett beslut från deputeradekammarens presidium som är av retroaktiv och permanent natur, vilket skulle vara ett åsidosättande av dessa klausuler, liksom ledamöternas berättigade förväntan att inte se deras livslånga pension förändrad in peius till sin omfattning, till och med retroaktivt, på grund av tillämpningen av ett annat beräkningsystem som har införts godtyckligt.
4.
Fjärde grunden: Sänkningens tvingande karaktär och åsidosättande av legalitetsprincipen, principen om förbud mot retroaktiv tillämpning och principen om icke-diskriminering.
Sökanden gör gällande att omräkningen av den livslånga pensionen är rättsstridig eftersom den är av tvingande natur och diskriminerande mot en enda kategori av individer (tidigare italienska parlamentsledamöter). Den utgör ett ingrepp som är rent symbolisk och med politisk värde oberoende av ett objektivt besparingsändamål. Mot bakgrund av att omräkningen av den livslånga pensionen har gjorts på ett annorlunda sätt och med permanent verkan leder den till en omotiverad särbehandling i förhållande till andra tidigare ledamöter i Europaparlamentet från andra medlemsstater och ledamöter i Europaparlamentet som har valts efter år 2009 och alla andra medborgare i allmänhet, vilka blir inte föremål för en sådan sänkning.
5.
Femte grunden: Åsidosättande av artikel 1 tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
Enligt sökanden är den livslånga pensionen en ekonomisk fördel som utgör en del av de personliga tillgångarna hos de ledamöter som erhåller den eller som har uppfyllt villkoren för att erhålla den i framtiden. Den plötsliga minskningen, speciell om det till följd av en omräkning av den livslånga pensionen som genomförts retroaktivt genom olika kriterier som fastställs ensidigt och godtyckligt av deputeradekammaren, motsvarar en beskattning av personliga tillgångar, som ska fastställas i lag och som dessutom måste vara motiverad av ett särskilt allmänintresse som i detta fall inte har åberopats eller föreligger, eftersom omräkningen av den livslånga pensionen inte kommer att leda till faktiska besparingar.
6.
Sjätte grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, rättsäkerhetsprincipen och principen om skydd för förvärvade rättigheter.
Sökanden gör gällande att (omräkningen av den livslånga pensionen) är rättsstridig på grund av ett uppenbart åsidosättande av rättsäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om skydd för de förvärvade rättigheterna. Enligt sökanden sker omräkningen av den livslånga pensionen med retroaktiv verkan, genom att det införs en annan metod för fastställandet av ersättningen som innebär en väsentlig (i detta fall 50 procent mindre), slutlig och permanent minskning, trots att mottagaren har förvärvat rättigheten långt före antagandet av nämnda beslut. Mottagarnas naturliga och berättigade förväntning om att den livslånga pensionen är verklig och varaktig har drastiskt svikits, eftersom det inte fanns ett lämpligt skäl som motiverar en sådan drastisk och permanent inverkan på den rättsliga ställning som har genomförts och avgjorts för länge sedan.
7.
Sjunde grunden: Åsidosättande av principen om skälighet, likabehandling, icke-diskriminering och solidaritet.
Sökanden gör gällande att åtgärden är rättsstridigt eftersom den har vidtagits utan ange skäl och ändamål, som överskrider gränserna för undantag och samtycke och uppenbart står i strid med principen om likabehandling och skälighet.
8.
Åttonde grund: Ytterligare skäl om åsidosättande av principerna om skälighet, proportionalitet, likabehandling, icke-diskriminering och solidaritet.
Sökanden gör gällande att det aktuella ingripandet är rättsstridigt eftersom den strider mot principerna om skälighet, proportionalitet, solidaritet och likabehandling, eftersom: 1) den låter ledamöter omfattas retroaktivt av den avgiftsbaserade systemet som har beviljats den livslånga pensionen långt innan beslut nr 14/2018 från den italienska deputeradekammarens presidium, även långt innan skattsystemet genom den så kallade Dini-reformen trädde i kraft (1996). 2) den ändrar den rättsliga statusen för de skatter som tidigare parlamentsledamöter uppbär, utan att nämna de direkta skatter som det italienska parlamentet behållit som källskatt 3) inför en retroaktiv tillämpning av skatteordning som inte har något att göra med beskattning enligt dess bestämmelser och syfte 4) den gör en irrationell och felaktig användning av omräkningskoefficienter och sannolikhetsbaserade beräkningskriterier med hänvisning till det kända förflutna och inte till framtiden. 5) den visar den uppenbara viljan att likställa behandlingen av den livslånga pensionen med vad som gäller för offentliganställda i socialt trygghetshänseende, när det i själva verket handlar om två ersättningar som är av olika beskaffenhet.
Full & Egal Universal Law Academy