5.8.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 263/54
Talan väckt den 10 juni 2019 — Falqui mot parlamentet
(Mål T-347/19)
(2019/C 263/61)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Enrico Falqui (Firenze, Italien) (ombud: advokaterna F. Sorrentino och A. Sandulli)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara det angripna meddelandet och förplikta Europaparlamentet att betala de belopp som rättstridigt innehållits under förfarandets gång.
Grunder och huvudargument
Förevarande talan riktas mot meddelandet n. D (2019) 14406 av den 11 april 2019 från Europaparlamentets Generaldirektorat för Finans, avseende fastställandet av den pension som sökanden i egenskap av tidigare ledamot av Europaparlamentet har rätt till.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av beslutet av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om ”tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga”.
—
Det görs härvid gällande att eftersom de rättigheter till ålderspension som förvärvats fram till den dag ledamotsstadgan träder i kraft ”kvarstår” enligt artikel 75, punkt 2 i beslut av den 19 maj och 9 juli 2008 om ”tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga”, den tidigare hänvisning till den nationella lagstiftningen som avses enligt bestämmelser för kostnadsersättning och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, ska förstås som en statisk hänvisning (till den lagstiftning som gällde vid dåvarande tidpunkt), eftersom de pensionsrättigheter som förvärvats av tidigare Europaparlaments ledamöter innan stadgans ikraftträdande, inte kan ändras enlig senare lagstiftning.
2.
Andra grunden: Europaparlamentet kan inte använda ogiltig nationell lagstiftning.
—
Det görs härvid gällande att bestämmelserna som har införts genom ett beslut nr 14/2018 av italienska deputeradekammarens presidium är ogiltiga i förhållande till den italienska rättsordningen.
—
Deputeradekammaren har gjort en omräkning av den livslånga pensionen som tidigare ledamöter av Europaparlamentet har rätt till genom att tillämpa den så kallade avgiftsbaserade systemet även för den del av pensionen som har förvärvats för perioder före år 2012, som tilldelas alla offentliga och privata anställda genom pro rata-systemet, och till och med för perioder före år 1996, som tilldelas alla offentliga och statliga anställa enligt det rena lönesystemet. Genom att retroaktivt tillämpa den avgiftsbaserade systemet även i förhållande till de perioder då det inte fanns i Italien, har deputeradekammaren antagit ett snedrivet och irrationellt beräkningssystem som inte har någon försäkringsteknisk grund.
—
Reformen i fråga är även rättsstridig eftersom området för ledamöters livslånga pension ska regleras, åtminstone vad gäller de mest grundläggande aspekterna i lag och inte i arbetsordning (artikel 69 i konstitutionen).
—
Vidare undergräver reformen tidigare ledamöters berättigade förväntning till stabilitet vid behandling av pensionen, vilket är i strid med principen om skydd för berättigade förväntningar som utgör en allmän princip även i den italienska rättordningen.
3.
Tredje grunden: Europaparlamentets rättstridiga tillämpning av nationell lagstiftning som står i strid med de grundläggande principerna i EU:s rättsordning, i första hand, med principen om skydd för berättigade förväntningar. Åsidosättande av principen om unionsrättens företräde.
—
Det görs härvidlag gällande att reformen om den livslånga pensionen till tidigare italienska parlamentsledamöter har gjort en omräkning av omfattningen av denna i efterhand på ett oförutsägbart sätt. Detta har inte gjorts successivt och har inte åtföljts av lämpliga skyddsklausuler. Av den anledningen utgör reformen en allvarlig överträdelse av principen om berättigade förväntningar som ingår bland de grundläggande principerna i den europeiska rättsordningen.
—
Av den anledningen kan en sådan reform inte genomföras av Europaparlamentet. Enligt de allmänna principerna som reglerar förhållanden mellan rättsordningar har införlivandet av regler från ett rättssystem till ett annat, efter hänvisning (vare sig statisk eller dynamisk), en gräns. En hänvisning kan inte göras i händelse av att bestämmelsen från ursprungsrättordningen strider med de grundläggande principerna i den mottagande rättsordningen. I kraft av unionsrättens företräde, som utgör unionens grundläggande princip, ska en nationell bestämmelse, om den strider mot en europeisk bestämmelse, inte tillämpas i syfte att säkerställa medborgarna ett enhetligt skydd enligt EU-lagstiftningen inom hela EU-området.
Full & Egal Universal Law Academy