5.8.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 263/57
Talan väckt den 14 juni 2019 — Italien mot kommissionen
(Mål T-357/19)
(2019/C 263/64)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Republiken Italien (ombud: P. Gentili, avvocato dello Stato, och G. Palmieri)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2019) 2652 final av den 3 april 2019, som delgavs den 4 april 2019, vilket godkänner ”Grande Progetto Nazionale Banda Ultra Larga — Aree Bianche” (GP BUL) för en kostnad på 941 022 670 euro, i den del de kostnader avseende mervärdesskatt som bärs av mottagaren utesluts från bidraget från Eruf, förklara att dessa kostnader ska ingå i bidraget och slutligen förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1.
Svaranden har åsidosatt artikel 69.3 c i förordning nr 1303/2013 (1), eftersom inget av skälen för uteslutning av kostnaderna avseende mervärdesskatt avser ett fall där det är möjligt att erhålla återbetalning av mervärdesskatten i enlighet med den nationella lagstiftningen på området.
2.
Svaranden har åsidosatt lagstiftningen rörande beskattningsbara personer med avseende på mervärdesskatt (artiklarna 9 och 13 i direktiv 2006/112/EG (2)) och den beskattande enheten med avseende på mervärdesskatt (artiklarna 206 och 250 i samma direktiv). Sökanden anser vidare att svaranden har åsidosatt de nationella konstitutionerna och den grundläggande strukturen i medlemsstaterna (artikel 4.2 FEU) och artikel 69.3 c i förordning nr 1303/2013. Det har i detta avseende gjorts gällande att det är rättsstridigt att slå fast att den mervärdesskatt som betalats av MiSE i egenskap av mottagare av bidraget från Eruf kan återbetalas med anledning av att ett annat ministerium (finansministeriet) har uppburit dessa belopp såsom skatteintäkter.
3.
Svaranden har åsidosatt artiklarna 9, 11, 13 och 28 i direktiv 2006/112/EG. Enligt sökanden utgör den omständigheten att Infratel är ett ”in house-bolag” vid MiSE (ministeriet för ekonomisk utveckling) inte hinder för att leveranser av varor och tjänster från den ena till den andra faktureras med mervärdesskatt.
4.
Svaranden har åsidosatt artiklarna 61.8 och 69.3 c i förordning nr 1303/2013. Sökanden har gjort gällande att projektet i fråga delvis finansierats av Eruf såsom ett statligt stöd. Det kan således inte anses vara ett projekt som genererar intäkter.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).
(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy