30.9.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 328/59
Talan väckt den 8 juli 2019 — Landesbank Baden-Württemberg mot SRB
(Mål T-480/19)
(2019/C 328/69)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Landesbank Baden-Württemberg (Stuttgart, Tyskland) (ombud: advokaterna H. Berger och K. Rübsamen)
Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara Gemensamma resolutionsnämnden beslut av den 16 april 2019 om beräkningen av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden för år 2019 (SRB/ES/SRF/2019/10), med bilaga, i den del som dessa rör sökanden, och
—
förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 296.2 FEUF och artikel 41.1 och 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) i det att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat
—
Sökanden gör gällande att Gemensamma resolutionsnämnden åsidosatt motiveringsskyldigheten i det att det angripna beslutet inte är tillräckligt motiverat och i det att bilagan består av en ren sifferuppställning, av vilken det inte går att utröna hur och utifrån vilka överväganden sökandens förhandsbidrag beräknats. Det ökade kravet på motivering uppfylls inte av det angripna beslutet. Åsidosättandet av motiveringsskyldigheten måste också anses vara av betydande vikt, eftersom det påverkar det angripna beslutets innehåll.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan, i det att svaranden borde ha berett sökanden tillfälle att yttra sig
—
Gemensamma resolutionsnämnden har även åsidosatt sökandens grundläggande processuella rättighet att yttra sig, eftersom den antagit en rättsakt som har negativa följder för sökanden, utan att först bereda sökanden tillfälle att yttra sig. Åsidosättandet är av betydande vikt, eftersom sökandens yttrande i de frågor som berörs av det angripna beslutet hade kunnat leda till att förhandsbidragen hade beräknats på ett annat sätt.
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47.1 i stadgan genom att det angripna beslutet inte kan överklagas
—
Sökanden gör gällande att Gemensamma resolutionsnämnden åsidosatt sökandens grundläggande rätt till ett effektivt rättsmedel genom att det i praktiken är omöjligt att överklaga det angripna beslutet. Gemensamma resolutionsnämnden har dessutom underlåtit att i möjligaste mån säkerställa att principen om ett kontradiktoriskt förfarande upprätthålls, så att sökanden kan angripa de skäl som anges till stöd för det angripna beslutet och på detta sätt försvara sina intressen.
4.
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 103.7 h i direktiv 2014/59/EU (1), artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 (2), artikel 6.5 första meningen i delegerad förordning (EU) 2015/63 (3), artiklarna 16 och 20 i stadgan och av proportionalitetsprincipen på grund av hur multiplikatorn för IPS (Institutional Protection Scheme)-indikatorn har tillämpats
—
Sökanden gör gällande att Gemensamma resolutionsnämnden, med åsidosättande av artikel 103.7 h i direktiv 2014/59/EU, artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 6.5 första meningen i delegerad förordning (EU) 2015/63, artiklarna 16 och 20 i stadgan och proportionalitetsprincipen, inte fullt ut tillämpat IPS-indikatorn i sökandens fall. Skyddet för ett institutionellt säkerhetssystem gäller för samtliga medlemsinstitut i samma omfattning och på samma sätt. En differentiering mellan instituten utifrån IPS-indikatorn strider mot detta system och är godtyckligt. Även beslutet att införa sökanden i gruppen med institut med den högsta riskprofilen är uppenbart omotiverat och godtyckligt.
5.
Femte grunden: Åsidosättande av artikel 16 i stadgan och av proportionalitetsprincipen i tillämpningen av multiplikatorn för riskjustering
—
Sökanden hävdar vidare att Gemensamma resolutionsnämnden inskränkt sökandens näringsfrihet och proportionalitetsprincipen genom att beräkna multiplikatorn för riskjustering på ett sätt som inte är förenligt med den omständigheten att sökanden har en riskprofil som är bättre än genomsnittet för andra bidragsskyldiga institut. Risken för att sökanden ska komma i behov av förlustabsorbering och medel från Single Resolution Fund (SRF) är mycket liten. Multiplikatorn för riskjustering är tänkt just att beakta denna sannolikhet, så att den individuella risken återspeglas på ett rimligt sätt.
6.
Sjätte grunden: Artiklarna 4‒7 och 9 i delegerad förordning (EU) 2015/63 och bilaga I till samma förordning är rättsstridiga
—
Det angripna beslutet ska slutligen ogiltigförklaras på grund av att artiklarna 4‒7 och 9 i delegerad förordning (EU) 2015/63 och bilaga I till samma förordning strider mot principen om rätten till ett effektivt rättsmedel och mot rättssäkerhetsprincipen. Sökanden gör med åberopande av artikel 277 FEUF alternativt gällande att det angivna rättsliga stödet för det angripna beslutet strider mot överordnad unionsrätt. Artikel 277 FEUF är uttrycket för den allmängiltiga principen att om det angivna rättsliga stödet för en rättsakt är rättsstridigt, så gäller detta även för det enskilda beslutet.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1).
(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 17.1.2015, s. 44).
Full & Egal Universal Law Academy