16.9.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 312/41
Talan väckt den 12 juli 2019 — Crédit Lyonnais mot Europeiska centralbanken
(Mål T-504/19)
(2019/C 312/33)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Crédit Lyonnais (Lyon, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)
Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
på grundval av artiklarna 256 och 263 FEUF, ogiltigförklara beslut ECB-SSM-2019-FRCAG-39 som antogs av ECB den 3 maj 2019, i den mån ECB däri vägrat att avstå från att ta upp 34 procent av sökandens exponeringar mot CDC vid beräkningen av bruttosoliditetsgraden, och
—
förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF och den rättskraft som följer av tribunalens avgörande. Sökanden gör gällande att Europeiska centralbanken har åsidosatt artikel 266 FEUF och principen om rättskraft genom att grunda sitt beslut på skäl som redan har prövats och avgjorts av tribunalen i domen av den 13 juli 2018 Crédit agricole/BCE (T-758/16, EU:T:2018:472), samt genom att betona den teoretiska risken för att den franska staten skulle bli insolvent och risken för en nödförsäljning av tillgångar utan att visa sannolikheten för dessa påståenden.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 429.14 och artikel 400.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1) och maktmissbruk av ECB. Sökanden gör gällande att ECB, genom att grunda sitt beslut på att det finns en risk för koncentration avseende Caisse des dépôts et consignations (nedan kallad CDC) för att vägra undanta Crédit Lyonnais (nedan kallad LCL) alla exponeringar mot CDC vid beräkningen av LCL:s bruttosoliditetsgrad, ålägger LCL ett tillsynskrav avseende koncentrationen av statsskuldsexponeringar som inte är tillåtet enligt artikel 400.1 a i förordning (EU) nr 575/2013 och använder den befogenhet som artikel 429.14 i samma förordning ger ECB i ett annat syfte än det som anges i nämnda artikel.
3.
Tredje grunden: ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning, då den genomgående inte beaktade den särskilda karaktären av reglerat sparande, vilket medfört att ECB har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att noggrant och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet och att dra de slutsatser som följer därav. Sökanden anser att ECB därigenom även har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning av tillsynsriskerna avseende reglerat sparande.
Full & Egal Universal Law Academy