21.10.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 357/36
Talan väckt den 22 juli 2019 – Adeso mot kommissionen
(Mål T-529/19)
(2019/C 357/44)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: African Development Solutions (Adeso) (Nairobi, Kenya) (ombud: advokaten R. Martens)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
i dess helhet ogiltigförklara det angripna beslutet, det vill säga kommissionens beslut av den 10 maj 2019, och således förklara att kraven på återbetalning avseende bidragsavtalen FED/2013/313-770 och FED/2013/316-291 uppgående till 3 298 703,59 euro respektive 11 919,40 euro saknar grund, och
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1.
Första grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilken anges principen om god förvaltning. Rätten att yttra sig har uppenbart åsidosatts. Detta gäller även rättssäkerhetsprincipen, eftersom kommissionen, trots det stora antalet allvarliga betänkligheter som sökanden anfört rörande den omtvistade revisionsrapporten och de möten som begärts i syfte att klargöra dessa viktiga utestående frågor, underlät att anordna sådana möten i strid med fast rättspraxis, enligt vilken rätten att yttra sig har allmän räckvidd och är ett villkor för att ett beslut som fattats av en EU-institution ska anses vara lagligt. Rätten att yttra sig måste därför alltid respekteras i alla typer av förfaranden.
2.
Andra grunden: Åsidosättande av principerna om proportionalitet, rättvisa och god tro i avtalsförhållanden, som anges i artikel 5.4 FEU, eftersom svaranden, genom att omedelbart utfärda ett återbetalningskrav utan att ge sökanden möjlighet att lämna en rimlig förklaring till de omtvistade konstaterandena i revisionsrapporten genom förvaltningsåtgärder och de föreslagna mötena, inte handlade i god tro och överskred gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt, trots att det hade kunnat vara tillräckligt med en uppgörelse i godo, såsom anges i de allmänna avtalsvillkoren i bidragsavtalet. Det var således varken nödvändigt eller väsentligt för svarandens angivande av skälen för beslutet att inte beakta sökandens begäran att försöka nå en uppgörelse i godo. Detta strider mot proportionalitetsprincipen, enligt vilken det krävs att den minst ingripande och betungande åtgärden väljs i fall där det finns flera möjliga åtgärder, vilket det finns i detta fall.
Full & Egal Universal Law Academy