Ordonnance du Tribunal
Mål T-120/03
Synopharm GmbH & Co. KG
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändning – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken”
Förstainstansrättens beslut (andra avdelningen) av den 9 februari 2004
Sammanfattning
1. Gemenskapsvarumärke – Förfarande för överklagande – Talan om ogiltigförklaring av ett beslut om att inte registrera ett varumärke som en följd av en invändning – Återkallande av invändning – Det finns inte längre något föremål för talan – Anledning saknas att döma i saken
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 113; rådets förordning nr 40/94, artikel 63)
2. Gemenskapsvarumärke – Yttranden från tredje man och invändning – Återkallande av invändning – Alltid tillåtet
(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 42–44)
3. Gemenskapsvarumärke – Förfarande för överklagande – Talan som väcks vid gemenskapsdomstolen – Förstainstansrättens behörighet – Föreläggande som riktas till harmoniseringsbyrån – Saknas
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 63.6)
1. Den omständigheten att det framställts en invändning mot registreringen av ett gemenskapsvarumärke innebär att det inte längre finns något föremål för talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av en överklagandenämnd vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) genom vilket registreringsansökan avslogs på grund av invändningen. Det skall följaktligen i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna fastslås att det saknas anledning för förstainstansrätten att döma i saken.
Grunden för förfarandet försvinner nämligen när invändningen återkallas under förfarandet vid överklagandenämnden, vars föremål är ett beslut beträffande invändningen, eller under förfarandet vid gemenskapsdomstolarna, vars föremål är ett beslut beträffande ett överklagande till harmoniseringsbyrån av beslutet beträffande invändningen, eftersom det inte längre finns något föremål för talan.
(se punkterna 18, 20 och 24)
2. Inom ramen för ett invändningsförfarande avseende registreringen av ett gemenskapsvarumärke med stöd av artikel 42 och följande artiklar i förordning nr 40/94 kan en invändning i regel återkallas när som helst. Även om det är riktigt att gemenskapslagstiftaren i artikel 44.1 första meningen i förordning nr 40/94 endast uttryckligen har angivit möjligheten att återkalla en ansökan om gemenskapsvarumärke, är emellertid den som ansöker om registrering och den som framställer en invändning mot registrering med hänsyn till systematiken i förordning nr 40/94 jämställda i ett invändningsförfarande, och de skall således även anses vara jämställda i fråga om möjligheten att återkalla inlagor.
(se punkt 19)
3. När en talan väckts vid gemenskapsdomstolen mot ett beslut av en överklagandenämnd vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) är byrån enligt artikel 63.6 i förordning nr 40/94 skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa denna domstols beslut eller dom. Det ankommer därför inte på förstainstansrätten att rikta förelägganden till harmoniseringsbyrån.
(se punkt 23)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (andra avdelningen)
den 9 februari 2004(1)
Gemenskapsvarumärke – Invändning – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken
I mål T-120/03,
Synopharm GmbH & Co. KG, företrätt av advokaten G. Hodapp,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), företrädd av G. Schneider och U. Pfleghar, båda i egenskap av ombud
svarande,
svarande,den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) varPentafarma – Sociedade Técnico-Medicinal L.da, företrätt av advokaten J. Pereira da Cruz,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 15 januari 2003 (ärende R 44/2002-3), i ett invändningsförfarande mellan Synopharm GmbH & Co. KG och Pentafarma – Sociedade Técnico-Medicinal L.da,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)
sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och N.J. Forwood,
justitiesekreterare: H. Jung,
följande
Beslut
Bakgrund
1 Den 24 oktober 1997 ingav sökanden med stöd av rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse, en ansökan om registrering av ett gemenskapsordmärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (nedan kallad harmoniseringsbyrån).
2 Det varumärke som registreringsansökan avser är ordtecknet DERMASYN.
3 De varor som registreringsansökan avser omfattas av klasserna 1, 3 och 5 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, vilka innefattar följande:
– ”Industrikemikalier, nämligen kosmetiska och dermatologiska grundingredienser för recept för kosmetiska och dermatologiska applikationer”, som tillhör klass 1,
– ”Kosmetika, parfymer, eteriska oljor, toalettvål, tandpulver, -kräm och ‑pastor”, som tillhör klass 3,
– ”Läkemedel, farmaceutiska produkter, samt hygieniska preparat, dietiska livsmedel för medicinska ändamål, näringstillskott för medicinska ändamål, plåster och förbandsmaterial, desinfektionsmedel avsett för människokroppen; preparat för utrotning av skadedjur, skadeinsekter och ohyra; preparat för utrotning av svamp och mögel, växtbekämpningsmedel”, som tillhör klass 5.
4 Denna ansökan om gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken (nr 54/98, s. 557) av den 20 juli 1998.
5 Den 20 oktober 1998 framställde Pentafarma – Sociedade Técnico-Medicinal L.da med stöd av artikel 42 samt artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 40/94 en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för varor i klasserna 1, 3 och 5, såsom de anges i registreringsansökan. Som grund för invändningen angavs att ordmärket DERMAZIL redan existerade och att detta hade registrerats i Portugal för varor i klass 5, det vill säga ”farmaceutiska produkter, humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, hygieniska preparat och desinfektionsmedel”.
6 Genom beslut av den 11 oktober 2001 biföll invändningsenheten vid harmoniseringsbyrån invändningen och avslog registreringsansökan såvitt avsåg vissa varor som tillhör klass 3 (”kosmetika, toalettvål, tandpulver, -kräm och ‑pastor”) och klass 5 (”läkemedel, farmaceutiska produkter och sanitetsprodukter, dietiska livsmedel för medicinska ändamål, näringstillskott för medicinska ändamål, plåster och förbandsmaterial, desinfektionsmedel, preparat för utrotning av skadedjur, skadeinsekter och ohyra; preparat för utrotning av svamp och mögel, växtbekämpningsmedel”).
7 Genom beslut av den 15 januari 2003 (nedan kallat det omtvistade beslutet) upphävde tredje överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån invändningsenhetens beslut i den del som det innebar avslag på ansökan om registrering av det ifrågavarande ordmärket avseende ”preparat för utrotning av skadedjur, skadeinsekter och ohyra; preparat för utrotning av svamp och mögel, växtbekämpningsmedel”, som tillhör klass 5, och ansåg att sökandens överklagande i övrigt inte kunde bifallas.
Förfarande
8 Sökanden har genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 april 2003 väckt förevarande talan.
9 Den 19 juni 2003 fastslogs i enlighet med artikel 131.2 i förstainstansrättens rättegångsregler att tyska skulle vara rättegångsspråk i förevarande mål.
10 Genom skrivelse av den 7 juli 2003 upplyste harmoniseringsbyrån förstainstansrätten om att intervenienten genom skrivelse av den 8 maj 2003 hade informerat om en överenskommelse mellan parterna och att intervenienten följaktligen hade återkallat sin invändning. Harmoniseringsbyrån ansåg därför att det inte längre fanns någon anledning att döma i saken i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna.
11 Genom skrivelse av den 10 september 2003 yttrade sökanden sig över harmoniseringsbyråns skrivelse.
12 Genom skrivelse av den 6 oktober 2003 besvarade harmoniseringsbyrån sökandens yttrande.
Huruvida anledning saknas att döma i saken
Parternas argument
13 Harmoniseringsbyrån har angivit att det, eftersom invändningen på ett korrekt sätt har återkallats, inte längre finns något föremål för talan och att det inte finns anledning att döma i saken i förevarande mål i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens beslut av den 3 juli 2003 i mål T‑10/01, Lichtwer Pharma mot harmoniseringsbyrån – Biofarma (Sedonium), REG 2003, s. II-0000).
14 Harmoniseringsbyrån har framhållit att registreringsförfarandet inte kan fortskrida så länge handläggning av målet sker vid förstainstansrätten. Harmoniseringsbyrån har emellertid angivit att den kommer att vidta åtgärder för att följa förstainstansrättens beslut eller dom.
15 Sökanden instämmer inte i harmoniseringsbyråns resonemang enligt vilket det, eftersom invändningen har återkallats, inte längre finns något föremål för förevarande talan. Återkallandet av invändningen innebär nämligen att den rättsliga grunden för överklagandenämndens beslut i sin helhet undanröjs. Av förordning nr 40/94 följer en rätt till registrering för den som ansöker om varumärket, om inte några absoluta eller relativa registreringshinder i den mening som avses i artiklarna 7 och 8 i denna förordning föreligger. Denna rätt till registrering grundas på att ansökan om registrering av ett varumärke i sig utgör ett förmögenhetsobjekt för företaget, i enlighet med artikel 24 i förordning nr 40/94. Om det inte sker någon registrering innebär det ett återtagande utan rättslig grund av ett förmögenhetsobjekt som redan förvärvats (det vill säga ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke) och vidare att hinder för den fria rörligheten för kapital och för varor uppstår. I den senare kategorin innefattas den fria rörligheten för de ifrågavarande rättigheterna.
16 Till stöd för sina argument har sökanden anfört att i enlighet med artikel 45 i förordning nr 40/94 och regel 23.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 (EGT L 303, s. 1) skall harmoniseringsbyrån, då en invändning har inlämnats och förfarandet avslutas på grund av att invändningen återkallas, begära att sökanden betalar registreringsavgiften inom två månader efter mottagandet av begäran och därefter registrera gemenskapsvarumärket.
17 Slutligen har sökanden anfört att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, och harmoniseringsbyrån anmodas att registrera det sökta gemenskapsvarumärket.
Förstainstansrättens bedömning
18 Förstainstansrätten fastställer att det inte längre finns något föremål för förevarande talan som en följd av att invändningen har återkallats (se beslutet i det ovannämnda målet Sedonium, punkt 14). Härvid skall i förevarande fall det resonemang som förts av förstainstansrätten i punkterna 15–18 i det beslutet följas.
19 Det skall för det första påpekas att en invändning i regel kan återkallas när som helst. Det är riktigt att gemenskapslagstiftaren i artikel 44.1 första meningen i förordning nr 40/94 endast uttryckligen har angivit möjligheten att återkalla en ansökan om gemenskapsvarumärke. Eftersom den som ansöker om registrering och den som framställer en invändning mot registrering med hänsyn till systematiken i förordning nr 40/94 är jämställda i ett invändningsförfarande, skall de även anses vara jämställda i fråga om möjligheten att återkalla inlagor.
20 För det andra anser förstainstansrätten att grunden för förfarandet försvinner när invändningen återkallas under förfarandet vid överklagandenämnden, vars föremål är ett beslut beträffande invändningen, eller under förfarandet vid gemenskapsdomstolarna, vars föremål är ett beslut beträffande ett överklagande till harmoniseringsbyrån av beslutet beträffande invändningen, eftersom det inte längre finns något föremål för talan.
21 När det gäller det beslut som invändningsenheten har fattat, konstaterar förstainstansrätten att detta inte har vunnit laga kraft. I enlighet med artikel 57.1 andra meningen i förordning nr 40/94 har ett överklagande till harmoniseringsbyrån suspensiv verkan. Ett beslut som kan bli föremål för ett sådant överklagande, såsom invändningsenheternas beslut, vinner således laga kraft endast om det inte inom den tidsfrist som avses i artikel 59 första meningen i förordning nr 40/94 har överklagats till harmoniseringsbyrån eller om ett sådant överklagande har ogillats genom ett slutligt beslut av överklagandenämnden. Ingen av dessa förutsättningar är uppfyllda i förevarande mål, eftersom det omtvistade beslutet inte heller har vunnit laga kraft. I det avseendet framgår det av artikel 62.3 i förordning nr 40/94 att beslut av överklagandenämnden inte vinner laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som anges i artikel 63.5 i förordning nr 40/94 eller, om talan har väckts inför domstolen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan avvisats. Varken den ena eller den andra av dessa förutsättningar är uppfylld i förevarande mål (se, för ett liknande resonemang, beslutet i det ovannämnda målet Sedonium, punkterna 15–18).
22 Eftersom det omtvistade beslutet inte har vunnit laga kraft, skall det inte ogiltigförklaras.
23 Vad beträffar sökandens yrkande om att förstainstansrätten skall anmoda harmoniseringsbyrån att registrera det sökta gemenskapsvarumärket gäller att när talan väckts vid gemenskapsdomstolen mot ett beslut av en överklagandenämnd vid harmoniseringsbyrån är byrån enligt artikel 63.6 i förordning nr 40/94 skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa denna domstols beslut eller dom. Det ankommer därför inte på förstainstansrätten att rikta förelägganden till harmoniseringsbyrån (se bland annat förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑388/00, Institut für Lernsysteme mot harmoniseringsbyrån – Educational Services (ELS), REG 2002, s. II-4301, punkt 19).
24 Det skall följaktligen i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna fastslås att anledning saknas att döma i saken.
Rättegångskostnader
25 I artikel 87.6 i rättegångsreglerna föreskrivs att i mål där det inte finns anledning att döma i saken skall rätten besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt.
26 Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall konstaterar förstainstansrätten att det förhållandet att det inte längre finns anledning att döma i saken följer av den förlikning som har träffats mellan sökanden och intervenienten och inte av en överenskommelse mellan sökanden och svaranden. Sökanden och intervenienten skall således förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta svarandens rättegångskostnad (se beslutet i det ovannämnda målet Sedonium, punkt 20).
På dessa grunder fattar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (andra avdelningen)
följande beslut:
1) Anledning saknas att döma i saken.
2) Sökanden och intervenienten skall bära sina rättegångskostnader, och var och en skall ersätta hälften av svarandens rättegångskostnad.
Luxemburg den 9 februari 2004.
H. Jung
J. Pirrung
Justitiesekreterare
Ordförande
1 – Rättegångsspråk:tyska. Top
Full & Egal Universal Law Academy