FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 6 maj
Mål T-34/03
André Hecq
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Beslut som går någon emot – Talerätt – Tjänsteman som för talan i eget namn och inte för en fackförenings räkning – Avvisning”
Fullständig text på franska…………………………II –0000
Saken: Talan om dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 oktober 2002 i vilket en talan som André Hecq fört dels i sitt eget namn, dels i egenskap av ordförande för Syndicat des fonctionnaires internationaux et européens, mot flera av kommissionens beslut rörande personalrepresentation och resurser som kommissionen har ställt till personalens förfogande, och om ersättning för den skada som kommissionen påstås ha orsakat.
Avgörande: Talan avvisas. Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse i fråga om föremål och syfte – Grunder och argument som inte förekommer i klagomålet men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Talan – Talerätt – Tjänsteman som för talan i eget namn mot beslut om uppsägning av avtal som reglerar de enda kollektiva arbetsförhållandena, slutet av en institution tillsammans med yrkesorganisationerna – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Tjänstemän – Talan – Talan, i avsaknad av rättsakt som går någon emot, om fastställelse av rättsakt med allmän giltighet – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
4. Tjänstemän – Talan – Yrkande om skadestånd förenat med yrkande om ogiltigförklaring – Avvisning av yrkandet om ogiltighet föranleder avvisning av yrkandet om skadestånd
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
1. Det administrativa förfarandet syftar till att möjliggöra en uppgörelse i godo av tvister mellan tjänstemän eller övriga anställda och administrationen. För att ett sådant förfarande skall kunna uppnå sitt syfte krävs att tillsättningsmyndigheten på ett tillräckligt exakt sätt får kännedom om den kritik som vederbörande riktar mot det omtvistade beslutet. Dessutom skall yrkandena inför gemenskapsdomstolen i personalmål ha samma föremål som de som anförts i klagomålet och endast innehålla anmärkningar som rör samma sak som de som åberopats i klagomålet. Dessa anmärkningar kan utvecklas inför denna domstol genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta. Eftersom det administrativa förfarandet är informellt, och de berörda vanligtvis i detta skede agerar utan hjälp av advokat, skall slutligen administrationen inte tolka klagomålen restriktivt, utan i stället utreda dem förutsättningslöst.
(se punkt 21)
Hänvisning till domstolen den 14 mars 1989 i mål 133/88, Del Amo Martinez mot parlamentet, REG 1989, s. 689, punkterna 9–11; förstainstansrätten den 11 september 2002 i mål T-127/00, Nevin mot kommissionen, REGP 2002, s. I A-149 och II-781, punkt 28
2. Ett ramavtal mellan en institution och yrkes- och fackföreningarna med syfte att definiera relationerna mellan sig är en rättsakt med allmän giltighet och syftar endast att reglera det kollektiva förhållandet mellan å ena sidan den ifrågavarande institution och, å andra sidan, yrkes- och fackföreningarna. Avtalet medför varken skyldigheter eller rättigheter för enskilda tjänstemän och avser inte heller individuella arbetsrelationer mellan arbetsgivare och tjänsteman, utan det mer vidsträckta området för relationer mellan en institution och yrkes- och fackföreningarna. Uppsägandet av ett sådant avtal medför inte bindande rättsverkningar som direkt eller indirekt kan påverka en fackligt verksam tjänstemans intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning som tjänsteman och gentemot vilken det kan väckas talan.
(se punkterna 33–35)
Hänvisning till förstainstansrätten den 15 juli 1994 i de förenade målen T 576/93–T-582/93, Browet m.fl. mot kommissionen, REG 1994, s. II-677, punkt 44
3. Enligt den ordning för överklaganden som har inrättats genom artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna kan en tjänsteman endast ifrågasätta en rättsakt som går honom personligen emot, och det är endast inom denna ram som han, genom en invändning om rättsstridighet, kan göra gällande att en rättsakt med allmän giltighet inte skall tillämpas.
(se punkterna 39 och 57)
Hänvisning till domstolen den 16 juli 1981 i mål 153/79, Bowden m.fl. mot kommissionen, REG 1981, s. 2111, punkt 13; förstainstansrätten den 22 juni 1994 i mål T-97/92 och T-111/92, Rijnout och Hocken mot kommissionen, REGP 1993, s. I-A-159 och II-511, punkt 41
4. När en tjänsteman väcker talan och yrkar både ogiltigförklaring av en handling från en institution och ersättning för skada som orsakats av denna handling, är yrkandena så förknippade med varandra att avvisandet av yrkandet om ogiltigförklaring föranleder avvisande av yrkandet om ersättning för skada.
(se punkt 64)
Hänvisning till förstainstansrätten den 24 juni 1992 i mål T-11/90, H. S. mot rådet, REG 1992, s. II-1869, punkt 25; förstainstansrätten den 14 december 2000 i mål T-213/99, Verheyden mot kommissionen, REGP 2000, s. I-A-297 och II 1355, punkt 35
Top