Mål T-151/03
Nuova Agricast Srl
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Talan om ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar –Förordning (EG) nr 1049/2001 – Talan som saknar föremål”
Förstainstansrättens beslut (femte avdelningen) av den 8 juni 2005
Sammanfattning av beslutet
Talan om ogiltigförklaring – Talan mot ett beslut av kommissionen att vägra tillgång till en handling från en medlemsstat – Handling som bifogats ansökan men som påståtts inte ha meddelats sökanden genom dennes advokat – Talan saknar föremål med hänsyn till begreppet representation i domstol – Nationella deontologibestämmelser saknar betydelse
(Artikel 230 EG, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)
En talan som väcks av en sökande, om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att vägra honom tillgång till en handling från en medlemsstat, saknar föremål när nämnda handling finns bland bilagorna till ansökan.
Förstainstansrätten kan inte godta sökandens advokats påståenden att han, i enlighet med sina deontologiska plikter, för egen räkning och utan dennes vetskap har företett den handling som sökanden begärt tillgång till med stöd av förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Representation i domstol, vilken är obligatorisk vid förstainstansrätten, innebär nämligen att en person agerar i domstolen i en annan persons namn och för dennes räkning, varvid de rättsliga följderna av förfarandet uteslutande drabbar den senare. Ombudet, i förevarande fall en advokat, har uteslutande en roll som mellanhand till fördel för den representerade personen, vilken ur domstolens synvinkel ensam är part i förfarandet.
Det åligger dessutom inte förstainstansrätten att undersöka huruvida denne advokat har iakttagit de nationella deontologibestämmelser som är tillämpliga på honom.
(se punkterna 26, 28–32 och 34)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (femte avdelningen)
den 8 juni 2005(*)
”Ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 – Talan som saknar föremål”
I mål T‑151/03,
Nuova Agricast Srl, Cerignola (Italien), företrätt av advokaten M. Calabrese,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av V. Di Bucci och P. Aalto, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten A. Abate, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
med stöd av
Förenade kungariket, inledningsvis företrätt av K. Manji, därefter av C. Jackson, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att vägra sökanden tillgång till en handling från en medlemsstat,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Vilaras samt domarna F. Dehousse och D. Šváby,
justitiesekreterare: H. Jung,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden begärde genom skrivelse av den 17 mars 2003 som registrerades av kommissionen den 20 mars samma år, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145 s. 43), tillgång till den skrivelse genom vilken de italienska myndigheterna hade uttryckt en vägran att lämna ut den korrespondens som hade ställts till kommissionen innan den sistnämnda den 12 juli 2000 antog ett beslut enligt vilket ett statligt stöd efter den inledande undersökningen ansågs vara förenligt med den gemensamma marknaden (statligt stöd N 715/99 – Italien (SG 2000 D/105754)) (nedan kallat beslutet av den 12 juli 2000). Denna korrespondens hade i sig varit föremål för en begäran om utlämnande som hade avslagits, vilket sökanden bestred i målet T‑139/03.
2 Genom skrivelse av den 27 mars 2003 anmodade kommissionen de italienska myndigheterna att uttala sig om huruvida de tillät att den begärda handlingen tillställdes sökanden.
3 Genom skrivelse av den 28 mars 2003 informerade kommissionen sökanden om det samråd som med stöd av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 hade inletts med de italienska myndigheterna angående ett eventuellt utlämnande av den efterfrågade handlingen. Denna skrivelse, vilken skickades med ordinarie postgång, skall ha kommit sökanden till handa den 14 april 2003.
4 Genom skrivelse av den 16 april 2003 meddelade kommissionen sökanden att de italienska myndigheterna hade motsatt sig att den efterfrågade handlingen skulle lämnas ut och att sökandens begäran om utlämnande följaktligen inte kunde beviljas. Denna skrivelse skall ha kommit sökanden till handa genom ordinarie postgång den 2 maj 2003.
5 Den 23 april 2003 tillställde sökanden kommissionens generalsekreterare en bekräftande ansökan i enlighet med artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001. Denna ansökan registrerades av kommissionen den 24 april 2003.
6 Genom telefax av den 24 april 2003 till sökanden meddelade kommissionen sökanden att den, mot bakgrund av det svar som hade erhållits från den behöriga avdelningen på generaldirektoratet för konkurrens den 16 april 2003, ansåg att den bekräftande ansökan saknade föremål. Till detta telefax bilades en kopia av skrivelsen till kommissionen av den 16 april 2003.
Förfarandet och parternas yrkanden
7 Sökanden har genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 maj 2003 väckt förevarande talan. Genom särskild handling ingav sökanden samma dag en begäran om skyndsam handläggning i enlighet med artikel 76a i förstainstansrättens rättegångsregler, vilken avslogs genom beslut av den 12 juni 2002.
8 Genom särskild handling, som inkom till förstainstansrättens kansli den 16 juni 2003, framställde svaranden en invändning om rättegångshinder enligt artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler.
9 Sökanden inkom den 16 juli 2003 med ett yttrande avseende denna invändning och begärde att förstainstansrätten, i enlighet med åtgärder för processledning, från ansökan skulle ”ta bort” bilaga A.9, som motsvarar den skrivelse genom vilken de italienska myndigheterna uttryckte sin vägran att lämna ut den korrespondens som de hade tillställt kommissionen före beslutet av den 12 juli 2000 och som var föremål för begäran om tillgång till handling av den 17 mars 2003, eller ”i andra hand underställa [nämnda bilaga] konfidentiell behandling i förhållande till sökanden (Nuova Agricast srl), oaktat det förhållandet att denna handling har företetts med hjälp av dennes ombud”.
10 Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 12 augusti 2003 ansökte Förenade kungariket om att få intervenera i förfarandet till stöd för svarandens yrkanden.
11 Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 22 september 2003 begärde sökanden att vissa bilagor till ansökan skulle underställas konfidentiell behandling.
12 Som en åtgärd för processledning anmodade förstainstansrätten genom skrivelse av den 19 november 2003 kommissionen att precisera datumen för delgivning och registrering av viss korrespondens i syfte att kontrollera det administrativa förfarandets gång. Kommissionen uppfyllde denna anmodan genom skrivelse av den 3 december 2003.
13 Genom beslut av den 5 mars 2004 beslutade ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning att låta beslutet om invändningen om rättegångshinder anstå, godkände Förenade kungarikets intervention och beslutade, i enlighet med sökandens begäran, att delge intervenienten en icke-konfidentiell version av inlagorna. Genom skrivelse som registrerades vid förstainstansrättens kansli den 6 december 2004 avstod den senare från att inkomma med yttrande.
14 Sökanden har i sin ansökan yrkat att förstainstansrätten skall
– ogiltigförklara kommissionens skrivelse av den 27 mars 2003,
– ogiltigförklara kommissionens telefax av den 16 april 2003,
– ogiltigförklara kommissionens telefax av den 24 april 2003, vilket motsvarar ett ”uteblivet svar” på den bekräftande ansökan och skall likställas med en vägran att lämna ut handlingen.
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Kommissionen har i sitt svaromål yrkat att förstainstansrätten skall
– besluta att talan inte kan upptas till sakprövning,
– i andra hand, avvisa talan eftersom den helt saknar rättslig grund,
– i tredje hand, ogilla talan i sig såsom ogrundad,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
16 I sin replik återkallade sökanden sin talan i den del den avsåg ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 16 april 2003. Sökanden vidhöll däremot, mot bakgrund av kommissionens skrivelse av den 3 december 2003, sitt yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 27 mars 2003 och av det tysta avslaget på den bekräftande ansökan om tillgång till handlingen, vilket påstås ha gjorts den 19 maj 2003 och i kommissionens svaromål ha motiverats av de italienska myndigheternas bestående vägran att lämna ut den efterfrågade handlingen. I enlighet med åtgärder för processledning återkallade sökanden sin begäran om borttagande, eller konfidentiell behandling, av bilaga A.9 till ansökan och begärde att målen T‑151/03, T‑287/03, T‑295/03, T-297/03, T‑298/03 och T‑299/03 skulle förenas.
17 Kommissionen har i sin duplik yrkat att förstainstansrätten skall
– fastställa att sökanden avstår från att ifrågasätta kommissionens skrivelse av den 16 april 2003, vilket medför att talan har blivit obsolet,
– i förekommande fall fastställa att talan beträffande den underförstådda vägran som påstås ha gjorts den 19 maj 2003 inte kan tas upp till sakprövning och/eller att den skall ogillas såsom ogrundad,
– bifalla de i svaromålet framställda yrkandena.
18 Kommissionen har dessutom yrkat att förstainstansrätten skall besluta att de ”respektlösa uttryck” som förekommer i handlingarna i målet i två fotnoter i repliken skall strykas och har anslutit sig till förslaget om att målen T‑151/03, T‑287/03, T‑295/03, T-297/03, T‑298/03 och T‑299/03 skall förenas.
19 Genom skrivelser som inkom till förstainstansrättens kansli den 31 januari respektive den 4 februari 2005 besvarade sökanden och kommissionen en förfrågan från förstainstansrätten genom vilken de anmodades att inkomma med synpunkter angående konsekvenserna av förstainstansrättens dom av den 30 november 2004 i mål T‑168/02, IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds mot kommissionen (REG 2004, s. II‑0000) (nedan kallat domen i målet IFAW), för det fortsatta förfarandet i förevarande mål.
20 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten, mot bakgrund av domen i målet IFAW, skall fastställa
– att det är uppenbart att talan inte kan prövas i sak i den del den avser bestridande av den handling genom vilken kommissionen har samrått med de italienska myndigheterna,
– att talan är uppenbart ogrundad i den del den avser ifrågasättande av vägran att ge tillgång till den aktuella handlingen och är grundad på artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001.
21 Sökanden har tillagt att ”det är högst troligt att talan kommer att gå samma öde till mötes i den del den avser bestridande av vägran att ge tillgång till den aktuella handlingen och grundas på åsidosättande av rätten till försvar”. Sökanden har hemställt om tillämpning av artikel 87.3 i rättegångsreglerna.
22 Kommissionen anser att det, mot bakgrund av den lösning som förstainstansrätten förordade i målet IFAW och den invändning som i detta ärende har uttryckts av de italienska myndigheterna beträffande utlämnandet av den begärda handlingen, är bekräftat att talan är ogrundad. Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten genom beslut skall fastslå att det är uppenbart att talan inte kan prövas i sak, eller i vart fall att den är uppenbart ogrundad.
Rättslig bedömning
23 Enligt artikel 113 i förstainstansrättens rättegångsregler kan förstainstansrätten, när den beslutar enligt bestämmelserna i artikel 114.3 och 114.4 i dessa regler, när som helst på eget initiativ pröva om talan skall avvisas till följd av att det föreligger ett rättshinder som inte kan avhjälpas.
24 Förstainstansrätten finner att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar för att pröva talan utan att inleda det muntliga förfarandet.
25 Förstainstansrätten konstaterar i detta hänseende att skrivelsen av den 17 februari 2003 genom vilken de italienska myndigheterna motsatte sig utlämnandet av den korrespondens som tillställdes kommissionen inom ramen för undersökningen av stödordning N 715/99, vilken var föremål för den av sökanden den 17 mars 2003 framställda begäran, återfinns i bilaga A.9 till ansökan.
26 Sökandens advokat har i ansökan angett att han delgavs den ifrågavarande handlingen inom ramen för förfarandet i mål T‑76/02, i vilket förstainstansrätten meddelade dom den 17 september 2003, Messina mot kommissionen (REG 2003, s. II‑3203). Han har hävdat att han, i enlighet med sina deontologiska plikter, inte delgav sökanden denna men att han, med stöd av nämnda plikter, såsom de föreskrivs i artikel 9 i de deontologibestämmelser som är tillämpliga på italienska advokater, inte kan underlåta att använda den ifrågavarande handlingen i förevarande instans.
27 Vidare skall inte sökanden och dennes advokat likställas med varandra, på det sätt som gäller för ett ombud och dennes uppdragsgivare.
28 För det första bör det erinras om att enligt artikel 19 i domstolens stadga, vilken enligt artikel 53 i nämnda stadga är tillämplig på förfarandet vid förstainstansrätten, skall andra parter än medlemsstaterna, institutionerna, de stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt Eftas övervakningsmyndighet enligt det avtalet företrädas av en advokat.
29 Representation i domstol innebär att en person agerar i domstolen i en annan persons namn och för dennes räkning, varvid de rättsliga följderna av förfarandet uteslutande drabbar den senare. Ombudet, i förevarande fall en advokat, har uteslutande en roll som mellanhand till fördel för den representerade personen, vilken ur domstolens synvinkel ensam är part i förfarandet.
30 Mot bakgrund härav kan förstainstansrätten inte godta sökandens advokats påståenden att han för egen räkning och utan sin uppdragsgivares vetskap har företett den ifrågavarande handlingen.
31 Talan skall anses vederbörligen väckt vid förstainstansrätten genom den ansökan, med medföljande bilagor, som har inkommit från bolaget Nuova Agricast, på giltigt sätt representerat av sin advokat. Det skall även anses att sökanden i målet har företett flera handlingar bland vilka förekom den skrivelse från de italienska myndigheterna av den 17 februari 2003 som är föremål för den begäran om utlämnande som gjordes den 17 mars 2003.
32 Det bör för det andra betonas att det inte åligger förstainstansrätten, inom ramen för förevarande mål, att undersöka huruvida sökandens advokat har iakttagit de nationella deontologibestämmelserna med avseende på införandet av den ifrågavarande handlingen bland bilagorna till ansökan.
33 Sökanden har sålunda genom förevarande talan begärt att få tillgång till en handling som denne redan besitter.
34 Det förefaller följaktligen som om den talan som har väckts av bolaget Nuova Agricast saknar föremål, eftersom begäran om att få tillgång till handlingen enligt sökanden är berättigad av behovet av bevis på att de nationella myndigheterna motsatte sig utlämnandet av den korrespondens som de hade tillställt kommissionen innan den senare antog beslutet av den 12 juli 2000, och som var föremål för sökandens första begäran om utlämnande.
35 För övrigt finns det under dessa omständigheter inga skäl att bifalla sökandens och kommissionens respektive begäran om åtgärder för processledning, eftersom deras respektive begäran saknar betydelse för tvistens lösning (se förstainstansrättens dom av den 25 juni 2002 i mål T‑311/00, British American Tobacco (Investments) mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2781, punkt 50) och inte längre har något föremål.
Rättegångskostnader
36 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.3 i dessa regler kan förstainstansrätten dock i särskilda fall besluta att vardera parten skall bära sina kostnader.
37 Sökanden har i sin skrivelse av den 31 januari 2005 yrkat att förstainstansrätten i målet skall tillämpa bestämmelserna i artikel 87.3 i rättegångsreglerna och har åberopat att den tillämpliga förordningen är av speciell karaktär, och att förordningen skulle kunna feltolkas, vilket enligt sökanden har intygats av kommissionen och bekräftats i ett beslut av Europeiska ombudsmannen.
38 Det räcker emellertid att konstatera att beslutet att ogilla denna talan inte grundar sig på en tolkning av någon specifik bestämmelse i den tillämpliga förordningen utan på konstaterandet att talan saknar föremål, och sökanden skall därför bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i målet.
På dessa grunder meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
följande beslut:
1) Talan ogillas.
2) Sökanden skall bära sina rättgångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.
Luxemburg den 8 juni 2005
Justitiesekreterare
Ordförande
H. Jung
M. Vilaras
* Rättegångsspråk: italienska.
Top