FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 28 oktober 2004
Mål T-76/03
Herbert Meister
mot
Byrån för harmonisering av den inre marknaden
(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Tjänstemän – Ändrad tjänsteplacering för en enhetschef – Tjänstens intresse – Tjänsternas likvärdighet – Yttrandefrihet – Omsorgsplikt – Motivering – Rätt att yttra sig – Utomobligatoriskt skadestånd”
Fullständig text på franska II - 0000
Saken: talan om dels ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns beslut PERS-AFFECT-02-30 av den 22 april 2002 om att i tjänstens intresse, överföra sökanden och dennes tjänst till en tjänst som juridisk rådgivare hos vice ordföranden med ansvar för juridiska ärenden, och dels om skadestånd.
Avgörande: Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) skall till sökanden utge ett belopp om 5000 euro i skadestånd för fel i tjänsten. Talan ogillas i övrigt. Harmoniseringsbyrån skall bära sin rättegångskostnad samt ersätta en femtedel av sökandens rättegångskostnad. Sökanden skall bära fyra femtedelar av sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Föremål – Föreläggande för administrationen ─ Avvisning
(artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
2. Tjänstemän ─ Tjänsteorganisationen ─ Personalens tjänsteplacering ─ Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning ─ Gränser ─ Tjänstens intresse ─ Hänsyn till att tjänsterna skall vara likvärdiga ─ domstolsprövning ─ Gränser
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)
3. Tjänstemän ─ Tjänsteplacering ─ Omorganisering av tjänsten – Hänsyn till att tjänsterna skall vara likvärdiga
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)
4. Tjänstemän ─ Intern organisationsåtgärd i tjänstens intresse, som inte är till skada för tjänstemannens tjänsteställning eller för principen om överensstämmelse mellan tjänstegrad och anställning – Administrationens skyldighet att låta tjänstemannen yttra sig i förväg och att motivera sitt beslut – Föreligger inte
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25)
5. Tjänstemän ─ Rättigheter och skyldigheter ─ Yttrandefrihet ─ Utövande ─ Gränser ─ Skydd för institutionernas legitima intressen ─ Domstolsprövning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)
6. Tjänstemän ─ Administrationens omsorgsplikt ─ Omfattning ─ Gränser
7. Tjänstemän ─ Administrationens utomobligatoriska ansvar ─ Fel i tjänsten ─ En gemenskapsadministrations meddelande till hela sin personal om ett beslut att omplacera en tjänsteman, när beslutet är rättsenligt och inte utgör en disciplinåtgärd – Till skada för den omplacerade tjänstemannen – Ideell skada
1. Det ankommer inte på förstainstansrätten att, i samband med en talan som väckts med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, göra principuttalanden eller rikta förelägganden till gemenskapsinstitutionerna. Då en rättsakt, som i förevarande fall i ogiltigförklaras är den berörda institutionen, i enlighet med artikel 233 EG vidta de åtgärder som krävs för att följa domen.
(se punkt 38)
Hänvisning till förstainstansrätten den 25 mars 2003 i mål T‑243/02, J mot Kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑99 och II‑523, punkt 4; förstainstansrätten den 2 mars 2004 i mål T‑14/03, Di Marzio mot kommissionen, REGP 2004, s. 0000, punkt 63
2. Instruktionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sina tjänstegrenar med hänsyn till det arbete de skall utföra och vid tillsättning för detta ändamål av den personal som står till deras förfogande. Detta är emellertid på villkor att tillsättningen sker i tjänstens intresse och att hänsyn tas till att tjänsterna skall vara likvärdiga.
Med hänsyn till hur omfattande den skönsmässiga bedömningen är vid bedömningen av tjänstens intresse är måste förstainstansrättens prövning av att tjänstens intresse iakttagits vara begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten hållit sig inom rimliga gränser och inte använt sin befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar på ett uppenbart felaktigt sätt.
En institution har, med tillämpning av sitt vidsträckta utrymme för skönsmässig bedömning ifråga om att organisera sina tjänstegrenar, rätt att bedöma att tjänstens intresse gör det befogat att omplacera en tjänsteman när detta görs i samband med omorganisation av den ovannämnda institutionens administrativa strukturer. När den berörde tjänstemannen motsätter sig omorganisationen och därvid åstadkommer påtagliga och oåterkalleliga spänningar med ledningen, gör tjänstens intresse det desto mer befogat att omplacera denne tjänsteman.
(se punkterna 61, 64, 75 och 104)
Hänvisning till domstolen den 23 mars 1988 i mål 19/87, Hecq mot kommissionen, REG 1988, s. 1681, punkt 6; domstolen den 7 mars 1990 i de förenade målen C-116/88 och C-149/88, Hecq mot Kommissionen, REG 1990, s. I‑599, punkt 11; förstainstansrätten den 22 januari 1998 i mål T-98/96, Costacurta mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑21 och II‑49, punkt 36; förstainstansrätten den 12 december 2000 i mål T-223/99, Dejaiffe mot harmoniseringsbyrån, REGP 2000, s. I‑A‑277 och II‑1267, punkt 53; förstainstansrätten den 16 april 2002 i mål T-51/01, Fronia mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑43 och II‑187, punkt 55; förstainstansrätten den 26 november 2002 i mål T-103/01, Cwik mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑229 och II‑1137, punkt 30
3. Om en tjänstemans tjänst ändras, innebär bestämmelsen om överensstämmelse mellan tjänstegrad och anställning inte att en jämförelse skall göras mellan den berördes nuvarande och tidigare tjänst, utan mellan hans nuvarande tjänst och hans plats i hierarkin. Det finns därför inga hinder mot att ett beslut medför nya tjänsteplaceringar som den berörde, om tjänsteplaceringen skiljer sig från vad han tidigare arbetat med, uppfattar som en inskränkning av tjänsten, men att tjänsteplaceringen ändå motsvarar hans tjänstegrad. En verklig inskränkning av tjänstemannens tjänst strider mot bestämmelsen om överensstämmelse mellan tjänstegrad och anställning endast om tjänsten i sin helhet tydligt understiger vad som motsvarar han tjänstegrad och anställning med beaktande av slag, betydelse och omfattning.
(se punkt 113)
Hänvisning till förstainstansrätten den 10 juli 1992 i de förenade målen T-59/91 och T-79/91, Eppe mot kommissionen, REG 1992, s. II‑2061, punkterna 49 och 51; förstainstansrätten den 28 maj 1998 i de förenade målen T-78/96 och T‑170/96, W mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑239 och II‑745, punkt 104, och där anförd rättspraxis; domen i det ovannämnda målet Fronia mot Kommissionen, punkt 50
4. Om en intern organisationsåtgärd vidtas i tjänstens intresse och inte är till skada för tjänstemannens tjänsteställning och inte heller till skada för principen om överensstämmelse mellan tjänstegrad och anställning, är administrationen inte skyldig att låta tjänstemannen yttra sig i förväg och inte heller att motivera sitt beslut.
(se punkterna 132 och 178)
5. Tjänstemän och tillfälligt anställda vid Europeiska gemenskaperna har rätt att fälla kritiska yttranden om en omorganisation som institutionens ledning planerar och de utövar härvid dem rätt till yttrandefrihet som tillerkänns dem i artikel 10 i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Utövandet av denna rättighet är emellertid inte obegränsad. I artikel 10.2 i den ovannämnda konventionen föreskrivs härvid att utövandet av yttrandefriheten innefattar skyldigheter och ansvar och att utövandet därför kan underkastas villkor och inskränkningar. Särskilda inskränkningar i rätten till yttrandefrihet kan i princip vara befogade i det legitima syftet att skydda de institutioners rättigheter som skall genomföra allmännyttiga uppdrag med avseende på vilka medborgarna måste kunna lita på att de utförs väl.
Gemenskapsdomstolarna skall vid domstolsprövningen kontrollera om det med beaktande av samtliga omständigheter i målet för liv i jämvikt mellan individens grundläggande rätt till yttrandefrihet och institutionens legitima intresse av att vaka över att tjänstemännen och de tillfälligt anställda under sitt arbete iakttar de skyldigheter och det ansvar som är förenade med deras arbete.
I fråga om jämvikten mellan tjänstemännens rätt till yttrandefrihet och institutionernas rätt att med stöd av artikel 7 i tjänsteföreskrifterna tillsätta personal som står till deras förfogande i syfte att organisera sina tjänstegrenar i enlighet med behoven. Det skall emellertid konstateras att tjänstens intresse och hänsynen till att tjänsterna ska vara likvärdiga uppenbarligen utgör villkor som skall säkerställa att jämvikt föreligger mellan dessa rättigheter. Dessa villkor gör det nämligen möjligt för den berörda institutionen att företa den skönsmässiga bedömning som är nödvändig för att organisera tjänsten genom att använda sig av möjligheten att omplacera tjänstemän till andra tjänster än de som dessa utövat tidigare och att därvid säkerställa för de berörda tjänstemännen att denna omplacering inte motiverats av godtyckliga skäl som inte har avseende på tjänstens intresse och inte är till skada för deras tjänsteställning. Eftersom omplaceringsbeslutet fattats med hänsyn till tjänstens intresse och till att tjänsterna skall vara likvärdiga kan det därför inte stå i strid mot den berördes rätt till yttrandefrihet.
(se punkterna 157–162)
Hänvisning till domstolen den 6 mars 2001 i mål C‑274/99 P, Connolly mot Kommissionen, REG 2001, s. I‑1611, punkterna 43–48
6. Administrationens omsorgsplikt återspeglar jämvikten mellan de ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna föreligger mellan de offentliga myndigheterna och dessas anställda. Enligt denna princip är den behöriga myndigheten när den bedömer tjänstens intresse skyldig att beakta samtliga omständigheter som kan ha betydelse för dess beslut, bland annat intresset för den anställde som berörs. Den omständigheten att tjänstemannens personliga intresse skall beaktas går emellertid inte så långt att tillsättningsmyndigheten är förbjuden att omplacera honom mot hans vilja.
(se punkt 192)
Hänvisning till den ovannämnda domen i målet Costacurta mot Kommissionen, punkt 78; och den ovannämnda domen i målet Cwik mot Kommissionen, punkt 52
7. Ett meddelande, genom vilket personalen i sin helhet genom elektronisk post upplyses om innehållet i ett individuellt beslut om omplacering av en tjänsteman, vilket inte innehåller något fel som kan påverka dess rättsenlighet och som inte i sig utgör en disciplinpåföljd, eftersom det är förenligt med tjänstens intresse och tagits med hänsyn till att tjänsterna skall vara likvärdiga, utgör emellertid ändå ett fel i tjänsten som kan ge upphov till ersättningsskyldighet, dels eftersom upphovsmannen genom att använda uttrycket ”entledigad från sin tjänst”, vilket har en uppenbar disciplinär innebörd, gett den felaktiga uppfattningen att det ovannämnda beslutet utgjorde en sådan påföljd och personalen, eller åtminstone en del av denna, fått en stark anledning att tro att en sådan påföljd vidtagits med avseende på den person som beslutet riktades till, och dels beroende på att denne omplacerats till annan tjänst, vilket är det en sanktionsåtgärd som är befogad på sådana grunder. Ett sådant fel har gett upphov till ideell skada för den berörde, som är en tjänsteman vars yrkesförmåga uppskattades av såväl hans överordnade som hans kolleger, eftersom han därigenom blivit tvungen att försvara sig inför sina kolleger med avseende på den åtgärd som vidtagits mot honom.
(se punkterna 202–210)
Hänvisning till förstainstansrätten den 6 mars 2001 i mål T-100/00, Campoli mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A–71 och II‑347, punkt 76; förstainstansrätten den 12 december 2002 i de förenade målen T-338/00 och T-376/00, Morello mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑301 och II‑1457, punkt 150
Top