Avis juridique important
Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 221 , 07/08/1986 s. 0037 - 0042
Finsk specialutgåva Område 3 Volym 21 s. 0220
Svensk specialutgåva Område 3 Volym 21 s. 0220
RÅDETS DIREKTIV av den 24 juli 1986 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (86/362/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43 och 100 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag (),
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och
med beaktande av följande:
Odling av olika grödor spelar en mycket viktig roll inom gemenskapen.
Avkastningen från denna produktion påverkas ständigt av skadliga organismer och ogräs.
Det är absolut nödvändigt att skydda växter och varor som framställs ur dessa växter mot sådana organismer, inte bara för att förhindra att avkastningen sjunker eller att skörden skadas, utan också för att öka produktiviteten inom jordbruket.
Användning av kemiska bekämpningsmedel är en av de viktigaste metoderna för att skydda växter och varor som framställs ur växter från verkningarna av dessa skadliga organismer.
För växtodlingen är dessa bekämpningsmedel emellertid inte enbart gynnsamma, eftersom de i allmänhet är giftiga substanser eller preparat med farliga biverkningar.
Ett stort antal av dessa bekämpningsmedel och deras omvandlings- eller nedbrytningsprodukter kan vara skadliga för konsumenter av vegetabiliska produkter.
Dessa bekämpningsmedel och de föroreningar, som de kan ge upphov till, kan vara skadliga för miljön.
För att komma till rätta med risken för sådana skador har många medlemsstater redan fastställt gränsvärden för vissa rester i och på spannmål.
De skillnader som finns mellan medlemsstaterna i fråga om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester kan bidra till att skapa handelshinder och på så sätt hindra varornas fria rörlighet inom gemenskapen.
För vissa aktiva substanser i spannmål bör därför till att börja med fastställas gränsvärden som skall iakttas när dessa varor börjar omsättas.
Genom att dessa gränsvärden iakttas tillåts fri cirkulation av spannmål samtidigt som konsumenternas hälsa skyddas på ett ändamålsenligt sätt.
Medlemsstaterna bör samtidigt få rätt att godkänna övervakningen av mängden bekämpningsmedelsrester i spannmål som tillverkas och konsumeras på deras territorium genom ett kontrollsystem och därmed sammanhängande åtgärder för att skapa ett skydd som svarar mot de fastställda gränsvärdena.
I speciella fall, särskilt i fråga om flyktiga flytande eller gasformiga rökningsmedel bör medlemsstaterna få lov att för spannmål som inte är avsedd för omedelbar konsumtion tillåta gränsvärden som är högre än de fastställda, under förut- sättning att man genom lämplig kontroll försäkrar sig om att dessa varor inte överlämnas till den slutlige användaren eller konsumenten förrän resthalten av bekämpningsmedlet inte längre överstiger godkänd nivå.
Detta direktiv behöver inte gälla för varor som är avsedda att exporteras till tredje land, för varor avsedda som utsäde eller för tillverkning av varor som inte är livsmedel.
Medlemsstaterna skall ha rätt att tillfälligt sänka de fastställda gränsvärdena om de oväntat visar sig hälsofarliga för människor eller djur.
Det är lämpligt att i så fall inom Ständiga kommittén för växtskydd upprätta ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.
För att garantera att direktivet följs när varorna i fråga börjar omsättas, måste medlemsstaterna sörja för lämpliga kontrollåtgärder.
Gemenskapsmetoder för provtagning och analys bör fastställas och användas åtminstone som referensmetoder.
Metoder för provtagning och analys är tekniska och vetenskapliga frågor som bör bestämmas av medlemsstaterna och kommissionen i nära samarbete inom Ständiga kommittén för växtskydd.
Det är lämpligt att medlemsstaterna i en årlig rapport till kommissionen redovisar resultatet av sina kontrollåtgärder, så att information om bekämpningsmedelsrester kan samlas in för gemenskapen som helhet.
Rådet bör se över direktivet före den 30 juni 1991 i syfte att skapa ett enhetligt system för gemenskapen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 om främmande ämnen och produkter i djurfoder () senast ändrat genom direktiv 86/354/EEG () skall detta direktiv gälla för de spannmål som räknas upp i bilaga 1 i den mån dessa varor får innehålla de bekämpningsmedelsrester som räknas upp i bilaga 2.
Artikel 2
1. I detta direktiv avses med bekämpningsmedelsrester de rester av bekämpningsmedel och deras metaboliter samt de nedbrytnings- och reaktionsprodukter som räknas upp i bilaga 2, som kan finnas kvar i eller på de varor som avses i artikel 1.
2. I detta direktiv avses med börja omsätta varje överlämnande, mot eller utan ersättning, av de varor som avses i artikel 1.
Artikel 3
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att de varor som avses i artikel 1, från den tidpunkt då de börjar omsättas, inte utgör något hot mot människors hälsa på grund av att de innehåller bekämpningsmedelsrester.
2. Medlemsstaterna får inte förbjuda eller hindra att sådana varor som avses i artikel 1 börjar omsättas på deras territorium på grund av att de innehåller bekämpningsmedelsrester, om mängden sådana rester inte överskrider de gränsvärden som fastställs i bilaga 2.
Artikel 4
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att de varor som avses i artikel 1 inte får innehålla större mängd bekämpningsmedelsrester än som anges i bilaga 2 när de börjar omsättas.
2. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som krävs för att, minst genom provtagning, säkerställa att de gränsvärden som fastställts enligt punkt 1 iakttas.
Artikel 5
1. I fråga om de varor som avses i artikel 1, utom sådana som importerats från tredje land eller är avsedda för andra medlemsstater, får medlemsstaterna utan hinder av artikel 4 fortsätta att i kombination med annan åtgärd tillämpa ett kontrollsystem som redan är i kraft på deras territorium för att övervaka förekomsten av bekämpningsmedelsrester, för att säkerställa att överenstämmelse uppnås med de gränsvärden som är fastlagda i bilaga 2, och för att bedöma i vilken grad den egna befolkningen, oavsett källan, utsätts för dessa rester i livsmedel. Sådana åtgärder skall innefatta regelbundna representativa översikter av hur stora mängder av dessa bekämpningsmedelsrester som förekommer i normalt kosthåll.
2. Medlemsstaterna skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om varje tillämpning av punkt 1.
Artikel 6
Medlemsstaterna får i och på de varor som avses i artikel 1 godkänna att bekämpningsmedelsresterna i del B i bilaga 2 förekommer i större mängder än som där anges, under förutsättning att dessa varor inte är avsedda för omedelbar konsumtion och att ett lämpligt kontrollsystem säkerställer att de inte kan göras tillgängliga för den slutlige användaren eller för konsumenten, om de levereras direkt till den senare, förrän resterna inte längre överskrider de gränsvärden som anges i del B. Övriga medlemsstater och kommissionen skall underrättas om de beslutade åtgärderna. Dessa åtgärder skall tillämpas på alla där upptagna varor, oberoende av deras ursprung.
Artikel 7
Medlemsstaterna skall före den 1 augusti varje år för kommissionen redovisa resultaten av de offentliga kontrollerna, övervakningen och övriga åtgärder som under det gångna året vidtagits enligt artikel 4 och, i tillämpliga fall, artikel 5.
Artikel 8
1. De metoder för provtagning och analys som behövs för att utföra kontroll, övervakning och andra åtgärder enligt artikel 4 och, i tillämpliga fall, artikel 5 skall bestämmas enligt det förfarande som fastställs i artikel 12. Det finns analysmetoder inom gemenskapen att användas vid tvister, men det hindrar inte att medlemsstaterna kan använda andra vetenskapligt vedertagna metoder som ger jämförbara resultat.
2. Medlemsstaterna skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de andra metoder som används enligt punkt 1.
Artikel 9
1. Om en medlemsstat anser att ett gränsvärde i bilaga 2 utgör en risk för människors hälsa och därför kräver ett snabbt ingripande, får denna medlemsstat tillfälligt sänka gränsvärdet inom sitt eget territorium. Den skall i så fall omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om dessa åtgärder och bifoga en redogörelse om anledningen till dessa.
2. Uppkommer det läge som förutses i punkt 1, skall beslut fattas enligt förfarandet i artikel 13, huruvida gränsvärdena i bilaga 2 bör ändras. I avvaktan på rådets eller kommissionens beslut enligt ovannämnda förfarande får medlemsstaten fortsätta att tillämpa sina egna bestämmelser.
Artikel 10
Ändringar av gränsvärdena i bilaga 2 som en följd av nya vetenskapliga och tekniska rön skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, på kommissionens förslag godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.
Artikel 11
Rådet skall på kommissionens förslag enhälligt genom direktiv anta varje ny lista över varor eller över bekämpningsmedelsrester i och på de varor som avses i artikel 1 och gränsvärden för sådana bekämpningsmedelsrester.
Artikel 12
1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden utan dröjsmål hänskjuta ärendet till Ständiga kommittén för växtskydd, i det följande kallad "kommittén", antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.
3. Kommissionens företrädare skall lägga fram ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av 54 röster.
4. Om förslaget är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas och genast verkställa dem. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen genast föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas såvida inte rådet med enkel majoritet har avvisat förslaget.
Artikel 13
1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden utan dröjsmål hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.
3. Kommissionens företrädare skall lägga fram ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom två dagar. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av 54 röster.
4. Om förslaget är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas och genast verkställa dem. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen genast föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom 15 dagar från det att förslaget har mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas såvida inte rådet med enkel majoritet har avvisat förslaget.
Artikel 14
Detta direktiv skall inte gälla för varor som avses i artikel 1 om det åtminstone på vedertaget sätt kan styrkas att de är avsedda för
a) export till tredje land,
b) tillverkning av varor som inte är livsmedel,
c) användning som utsäde.
Artikel 15
I syfte att förbättra det system för gemenskapen som införs genom detta direktiv skall rådet, med utgångspunkt från en kommissionsrapport, vid behov åtföljd av förslag till lämpliga åtgärder, ta upp detta direktiv till förnyad prövning senast den 30 juni 1991.
Artikel 16
Medlemsstaterna skall senast den 30 juni 1988 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 17
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 24 juli 1986.
På rådets vägnar
A. CLARK
Ordförande
() EGT nr C 56, 6.3.1980, s. 14.
() EGT nr C 28, 9.2.1981, s. 64.
() EGT nr C 300, 18.11.1980, s. 29.
() EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 31.
() EGT nr L 212, 2.8.1986, s. 27.
BILAGA 1
>Plats för tabell>
BILAGA 2
>Plats för tabell>
Top