TRIBUNALENS BESLUT (andra avdelningen)
9 november 2016 ( 1 )
”Talan om ogiltigförklaring — Växtskyddsmedel — Genomförandeförordning (EU) 2015/2069 — Godkännande av allmänkemikalien natriumvätekarbonat — Villkoret direkt berörd ej uppfyllt — Avvisning”
I mål T‑746/15,
Biofa AG, Münsingen (Tyskland), inledningsvis företrätt av advokaterna C. Stallberg och S. Knoblich, därefter av advokat Stallberg,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av P. Ondrůšek, G. von Rintelen och F. Moro, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
talan med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2069 av den 17 november 2015 om godkännande av allmänkemikalien natriumvätekarbonat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 301, 2015, s. 42),
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen),
vid överläggningen sammansatt av tillförordnade avdelningsordföranden S. Gervasoni samt domarna L. Madise och Z. Csehi (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1
Sökanden, Biofa AG, är ett företag som producerar och marknadsför växtskyddsmedel och som innehar ett försäljningstillstånd för VitiSan, ett svampmedel baserat på kaliumkvävekarbonat.
2
Kaliumkvävekarbonat är ett ”verksamt ämne” som finns upptaget i förteckningen i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 2011, s. 1).
3
Efter ansökan från den danska miljöstyrelsen antog Europeiska kommissionen den 17 november 2015 genomförandeförordning (EU) 2015/2069 om godkännande av allmänkemikalien natriumvätekarbonat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 301, 2015, s. 42) (nedan kallad den angripna förordningen).
4
Efter att från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ha mottagit den tekniska rapporten om det berörda ämnet, godkände kommissionen genom den angripna förordningen natriumvätekarbonat såsom ”allmänkemikalie” i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s.1).
5
Natriumvätekarbonat finns på marknaden som livsmedelstillsats i den mening som avses i kommissionens förordning (EU) nr 1130/2011 av den 11 november 2011 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller upprättande av en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och näringsämnen (EUT L 295, 2011, s 178). Godkännandet av detta ämne såsom ”allmänkemikalie” medför således att denna produkt som vanligtvis används i flera olika syften även kan användas för växtskyddsändamål.
Förfarandet och parternas yrkanden
6
Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 december 2015 väckte sökanden förevarande talan.
7
Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag ansökte sökanden om interimistiska åtgärder. Ansökan avslogs genom beslut som meddelades av tribunalens ordförande den 18 januari 2016 och frågan om rättegångskostnaderna fick anstå.
8
Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 5 februari 2016 framställde kommissionen, med stöd av artikel 130 i tribunalens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder. Sökanden inkom med sitt yttrande över invändningen den 31 mars 2016.
9
Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 7 april 2016 ansökte Konungariket Danmark om att få intervenera i detta mål till stöd för kommissionens yrkanden.
10
Sökanden har yrkat att tribunalen ska
—
ogiltigförklara den angripna förordningen, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
11
Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
—
avvisa talan, och
—
förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
12
Sökanden har i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder yrkat att tribunalen ska
—
i första hand, fastställa att talan kan tas upp till prövning, och
—
i andra hand, besluta att invändningen om rättegångshinder ska prövas i samband med att målet avgörs i sak.
Rättslig bedömning
Huruvida talan kan tas upp till sakprövning
13
Enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna kan tribunalen, om svaranden ansöker om det, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att själva saken prövas. I förevarande fall finner tribunalen att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar för att den ska kunna avgöra målet utan vidare handläggning och anledning saknas att besluta att invändningen om rättegångshinder ska prövas i samband med att målet avgörs i sak.
14
Kommissionen har gjort gällande två olika rättegångshinder. Det första rättegångshindret består i att sökanden inte är direkt berörd. Det andra rättegångshindret består i att sökanden inte har ett berättigat intresse av att få saken prövad.
15
Tribunalen kommer inledningsvis att pröva det första rättegångshinder som kommissionen har åberopat.
16
Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder.
17
Det är i förevarande fall utrett att den angripna förordningen inte var riktad till sökanden och att denne således inte var mottagare av denna akt. Sökanden kan följaktligen väcka talan om ogiltigförklaring av nämnda förordning endast om sökanden för det första direkt berörs av förordningen och för det andra antingen personligen berörs av den, i den mening som avses i det andra fall som anges i artikel 263 fjärde stycket FEUF, eller att den angripna rättsakten är en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i det tredje fall som anges i den bestämmelsen.
18
Sökanden har hävdat att företaget berörs direkt av den angripna förordningen och har som grund för detta gjort gällande två argument. Det första argumentet avser artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009. Det andra argumentet avser de ekonomiska återverkningarna av den angripna förordningen på sökandens marknadssituation.
19
Sökanden har genom det första argumentet hävdat att Efsa i den tekniska rapporten – som den tillhandahöll kommissionen i samband med godkännandet av natriumvätekarbonat som allmänkemikalie – utan sökandens medgivande hade använt resultatet av studier som företaget hade lagt fram i syfte att få kaliumkvävekarbonat godkänt som verksamt ämne. Efsa angav närmare bestämt i den aktuella tekniska rapporten att natriumvätekarbonat inte påverkade honungsbin negativt med hänsyn till att någon sådan påverkan inte hade påvisats avseende kaliumkvävekarbonat i samband med produktgodkännandet av VitiSan och en annan produkt.
20
Sökanden har i detta hänseende gjort gällande att det i artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009 bland annat föreskrivs att test- och undersökningsrapporter om ett verksamt ämne som registrerats i enlighet med nämnda förordning ska på vissa villkor, som är uppfyllda i förevarande fall, omfattas av uppgiftsskydd. Sökanden har närmare bestämt påpekat att det i denna bestämmelse preciseras att om en rapport är skyddad får den medlemsstat som mottog den inte använda den till förmån för andra sökande i samband med produktgodkännande av växtskyddsmedel, med undantag för de fall som anges i den aktuella förordningen, vilka i förevarande fall inte är relevanta.
21
Sökanden har för det första hävdat att bestämmelsen ger företaget en subjektiv rättighet som inte har iakttagits av kommissionen, i den mån den, i samband med godkännandet av natriumvätekarbonat som allmänkemikalie, använde uppgifter från sökanden avseende godkännandet av kaliumkvävekarbonat som aktivt ämne, utan dess medgivande och före det att fristen för det skydd på tio år som dessa uppgifter omfattas av hade löpt ut.
22
Sökanden anser för det andra att den omständigheten – att det i artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009 inte föreskrivs att uppgifter ska omfattas av skydd i samband med det förenklade förfarandet för godkännande av en allmänkemikalie – inte utgör hinder för dessa slutsatser, eftersom ett beslut om godkännande av ett ämne som allmänkemikalie, i likhet med ett beslut om godkännande av ett verksamt ämne, tillåter en utomstående att marknadsföra ett växtskyddsmedel som konkurrerar med sökandens. Detta framkommer ännu tydligare, eftersom godkännandet av en allmänkemikalie får större konsekvenser för konkurrensen, då ett obegränsat antal personer utan någon tidsbegränsning kan marknadsföra denna allmänkemikalie inom EU:s territorium som växtskyddsmedel.
23
Sökanden har för det tredje gjort gällande att den slutsatsen bekräftas av att artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009 inte omnämns i artikel 23.1 i den förordningen, i vilken det föreskrivs undantag från vissa artiklar i samma förordning.
24
Sökanden anser för det fjärde att subsidiaritetsprincipen har åsidosatts. Enligt artikel 23 i förordning nr 1107/2009 är det särskilda regelverket för allmänkemikalier endast tillämpligt när behovet av att använda ämnena i fråga inte omfattas av andra redan befintliga växtskyddsmedel. Detta i syfte att undvika att andra marknadsaktörer försöker tillskansa sig en konkurrensfördel i förhållande till innehavare av produktgodkännande genom att släppa ut växtskyddsmedel på marknaden som inte kräver ett produktgodkännande.
25
Enligt sökanden har kommissionen i detta hänseende ansett att natriumvätekarbonat utgör ett verksamt ämne i växtskyddsmedel och att det inte finns något kommersiellt intresse av att få detta verksamma ämne produktgodkänt, eftersom det redan är tillåtet att använda det för växtskyddsändamål i vissa medlemsstater enligt nationella bestämmelser.
26
Godkännandet av natriumvätekarbonat som allmänkemikalie är dessutom inte användbart för växtskyddsändamål mot bakgrund av att det finns ett kemiskt jämförbart eller identiskt verksamt ämne, i synnerhet vad gäller reglerna om klassificering och märkning, samt ämnenas tillverkningsprocess, användning och verkningssätt som svampmedel, vilket även bekräftas i Efsa:s tekniska rapport och i internationella dokument och publikationer.
27
Sökanden anser för det femte att ett godkännande av ett verksamt ämne enligt prioritetsprincipen förhindrar alla andra pågående ansökningar om godkännande av samma ämne som allmänkemikalie. Med hänsyn till att sökanden hade ansökt om godkännande av natriumvätekarbonat som verksamt ämne, bör godkännandet av det ämnet som allmänkemikalie återkallas.
28
Sökanden har genom det andra argumentet hävdat att antagandet av den angripna förordningen har direkta ekonomiska återverkningar på dess marknadssituation, eftersom natriumvätekarbonat – vilket av kommissionen godkänts som allmänkemikalie – är ett substitut till växtskyddsmedel baserade på kaliumkvävekarbonat och följaktligen konkurrerar med företagets produkt VitiSan.
29
Tribunalen påpekar inledningsvis att det följer av rättspraxis att villkoret att den enskilde ska vara direkt berörd grundas på två kumulativa villkor. Det villkoret kräver, för det första, att den angripna unionsrättsakten har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och, för det andra, att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till de den riktar sig till och som är ansvariga för att genomföra den, vilket innebär att genomförandet måste vara av rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas (beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, T‑18/10, EU:T:2011:419, punkt 71, och dom av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe)/kommissionen, T‑262/10, EU:T:2011:623, punkt 27).
30
Det ska i förevarande fall påpekas att det första argument som sökanden har anfört, avseende artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009, inte visar att sökanden direkt berörs av den angripna förordningen.
31
I den tekniska rapporten – som Efsa ingav till kommissionen i samband med godkännandet av natriumvätekarbonat som allmänkemikalie – hänvisade myndigheten nämligen i mycket allmänna ordalag till resultatet av de undersökningar som sökanden lagt fram i syfte att få kaliumkvävekarbonat godkänt som verksamt ämne. I nämnda tekniska rapport angav Efsa att natriumvätekarbonat inte påverkade honungsbin negativt med hänsyn till att någon sådan påverkan inte hade påvisats avseende kaliumkvävekarbonat i samband med produktgodkännandet av VitiSan och en annan produkt.
32
Det föreskrivs emellertid i artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009 att uppgiftsskyddet för den som ansöker om produktgodkännande för utsläppande på marknaden eller användning av ett växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne och som lämnat in en test- eller studierapport om det ämnet, medför att det är förbjudet för den medlemsstat som mottagit den att använda den till förmån för andra sökande, med förbehåll för de undantag som föreskrivs i den förordningen.
33
Denna bestämmelse syftar, såsom även framgår av skäl 39 i förordning nr 1107/2009, till att skydda stora investeringar som den som ansöker om produktgodkännande och som lämnat in rapporten i fråga kan ha gjort, så att den inte kan användas av någon annan konkurrerande sökande.
34
Den bestämmelsen kan således inte förstås så, att den skyddar den som ansöker om produktgodkännande från sådana hänvisningar till den aktuella rapporten som Efsa gjort i samband med kommissionens godkännande av en allmänkemikalie. Det framgår nämligen av skäl 18 i förordning nr 1107/2009 att ”ämnen, som inte i första hand används som växtskyddsmedel, kan vara av värde för växtskyddet, [även om] det ekonomiska intresset av att ansöka om godkännande kan vara begränsat”. Godkännandet av ett ämne som allmänkemikalie görs således inte utifrån de enskilda sökandenas intresse, utan utifrån samtliga användares intresse och omfattas därför inte av tillämpningsområdet för det skydd som föreskrivs i artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009. Det ska dessutom även påpekas att det framgår av artikel 28.2 a i nämnda förordning att ett godkännande av ett ämne som allmänkemikalie endast medför att ”användning” av detta ämne för växtskyddsändamål är tillåtet och inte att det ämnet får släppas ut på marknaden som växtskyddsmedel, vilket bekräftar att en enskild sökande inte har något ekonomiskt intresse av ett sådant godkännande.
35
Sökanden har i vilket fall som helst inte styrkt på vilket sätt den angripna förordningen – även om den endast syftar till att, för växtskyddsändamål, tillåta användning, och inte utsläppande på marknaden, av natriumvätekarbonat – direkt berör dess situation genom att åsidosätta en eventuell rätt till kommersiellt skydd av uppgifterna i de test- eller studierapporter som lämnats in av sökanden, enligt bestämmelserna i artikel 59.1 i förordning nr 1107/2009.
36
Vad gäller det andra argument som sökanden anfört, avseende de ekonomiska återverkningarna av den angripna förordningen på dess marknadssituation, ska det påpekas att sökanden i sina synpunkter endast i mycket allmänna ordalag gjort gällande att en förlust kan uppstå på grund av att natriumvätekarbonat används i stället för sökandens produkt, VitiSan. Sökanden har i detta hänseende inte inkommit med några uppgifter som visar att dess rättsliga ställning direkt berörs.
37
Även om det inte kan uteslutas, såsom även kommissionen har medgett i sina inlagor, att den angripna förordningen kan medföra återverkningar på möjligheten att marknadsföra sökandens produkt, förhåller det sig nämligen så att sådana ekonomiska konsekvenser som följer av nämnda förordning inte berör sökandens rättsliga ställning utan enbart dess faktiska situation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen, C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 37, och beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, T‑18/10, EU:T:2011:419, punkt 75).
38
Enbart den omständigheten att en rättsakt kan påverka en sökandes materiella situation räcker inte för att sökanden i detta hänseende ska anses vara direkt berörd av denna (beslut av den 18 februari 1998, Comité d’entreprise de la Société française de production m.fl./kommissionen, T‑189/97, EU:T:1998:38, punkt 48, och beslut av den 21 september 2011, Etimine och Etiproducts/Echa, T‑343/10, EU:T:2011:509, punkt 41, se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 1969, Eridania m.fl./kommissionen, 10/68 och 18/68, EU:C:1969:66, punkt 7).
39
Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att den angripna förordningen inte direkt påverkar sökandens rättsliga ställning, eftersom nämnda förordning endast, för växtskyddsändamål, tillåter användning av en annan produkt än den som marknadsförs av sökanden. Eftersom det första villkoret avseende direkt berörd inte är uppfyllt, finner tribunalen att sökanden inte berörs direkt av den angripna förordningen och således inte har rätt att väcka talan mot den. Det finns i detta hänseende ingen anledning till att pröva huruvida sökanden eventuellt är personligen berörd i den mening som avses i det andra fall som anges i artikel 263 fjärde stycket FEUF och det finns inte heller någon anledning till att pröva frågan huruvida den angripna förordningen utgör en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i det tredje fall som anges i den bestämmelsen.
40
Den första invändningen om rättegångshinder ska således bifallas och talan ska avvisas, utan att det är nödvändigt att pröva den andra invändningen om rättegångshinder.
Interventionsansökan
41
Det framgår av artikel 144.3 i rättegångsreglerna att om svaranden framställer en invändning om rättegångshinder eller om bristande behörighet enligt artikel 130.1, ska interventionsansökan prövas först efter det att invändningen har avslagits eller beslut har fattats om att invändningen ska prövas i samband med att målet avgörs i sak.
42
Mot bakgrund av att talan ska avvisas i sin helhet saknas det anledning att pröva interventionsansökan.
Rättegångskostnader
43
Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Svaranden har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i samband med det interimistiska förfarandet. Eftersom sökanden har tappat målet, ska svarandens yrkande bifallas.
44
Konungariket Danmark ska vidare i enlighet med artikel 144.10 i rättegångsreglerna bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökan.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1)
Talan avvisas.
2)
Det saknas anledning att pröva Konungariket Danmarks interventionsansökan.
3)
Biofa AG ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i samband med det interimistiska förfarandet.
4)
Konungariket Danmark ska bära sina rättegångskostnader i den mån de hänför sig till interventionsansökan.
Luxemburg den 9 november 2016
Justitiesekreterare
E. Coulon
Tillförordnad avdelningsordförande
S. Gervasoni
( 1 ) * Rättegångsspråk: tyska.
Top