FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 2 mars 2004
Mål T-234/02
Christos Michael
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Utnämning av en ställföreträdande enhetschef och en områdeschef – Rättsakt som går någon emot – Föreligger inte – Avvisning”
Fullständig text på grekiska II - 0000
Saken: Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att utnämna en ställföreträdande chef för enheten för inre politik, central förvaltning, gemensamma forskningscentret och byråer under generaldirektoratet för ekonomistyrning samt en chef för området för inre politik och byråer inom denna enhet.
Avgörande: Talan avvisas. Parterna förpliktas att bära sina rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för förfarandet avseende interimistiska åtgärder.
Sammanfattning
Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Interna instruktioner för avdelningarna – Omfattas inte – Undantag
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 § 2 och 91 § 1)
Förekomsten av en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna är ett nödvändigt villkor för att en talan som väckts av en tjänsteman mot den institution vid vilken han tjänstgör skall kunna tas upp till prövning.
En rättsakt går någon emot endast om den kan ha en direkt påverkan på en tjänstemans rättsliga ställning och därmed går längre än interna instruktioner för avdelningen som inte har någon skadlig inverkan på den berörda tjänstemannens ställning enligt tjänsteföreskrifterna eller iakttagandet av principen att tjänstemannens lönegrad skall motsvara den tjänst som han innehar. En sådan rättsakt omfattas av det utrymme för skönsmässig bedömning som varje administrativ avdelning har för att fördela uppgifterna bland personalen. Vissa åtgärder kan emellertid anses utgöra åtgärder som går någon emot trots att de inte påverkar tjänstemannens intressen och ställning, om de skadar den beörda personens moraliska intressen eller dennes framtidsutsikter.
Endast särskilda omständigheter som har motiverat de interna instruktionerna kan göra att en talan kan väckas mot dem. Så kan vara fallet då det ifrågavarande beslutet har karaktär av en förtäckt sanktionsåtgärd, att det av beslutet framgår att det finns en vilja att diskriminera den berörde tjänstemannen eller att beslutet innebär maktmissbruk.
(se punkterna 21–23)
Hänvisning till förstainstansrätten den 13 juli 1993, Moat mot kommissionen, T‑20/92, REG s. II-799, punkt 39; förstainstansrätten 6 juli 1995, Ojha mot kommissionen, T-36/93, REGP s. I-A-161 och II-497, punkterna 41 och 42; Förstainstansrätten 28 maj 1998, W/kommissionen, T-78/96 och T-170/96, REGP s. I-A-239 och II-745, punkt 45, Förstainstansrätten 7 juli 1998, Moncada mot kommissionen, T-178/97, REG s. I-A-339 och II-989, punkt 33, förstainstansrätten 23 november 1999, Sabbioni mot kommissionen, T-129/98, REGP s. I-A-223 och II-1139, punkt 45
Top