FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)
den 6 juni 2007
Mål T‑432/04
Walter Parlante
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarande 2003 – Beslut att inte befordra – Tilldelning av befordringspoäng – Jämförelse av kvalifikationerna – Likabehandling – Allmänna genomförandebestämmelser till artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Invändning om rättsstridighet – Berättigade förväntningar”
Saken: Talan dels om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 5 juli 2004 att avslå sökandens klagomål mot samma myndighets beslut att inte befordra honom till lönegrad C1 under förfarandet 2003, dels om ogiltigförklaring av det beslut som var föremål för klagomålet, i den mån det är nödvändigt.
Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 45.1)
2. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)
3. Tjänstemän – Befordran – Löften
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)
1. Inom ramen för det befordringssystem som har införts av kommissionen genom de allmänna bestämmelserna om genomförande av artiklarna 43 och 45 i tjänsteföreskrifterna, där antalet ackumulerade poäng som har samlats av de tjänstemän som kan befordras är avgörande för deras befordran, är den omständigheten att beviljande av vissa befordringspoäng omfattas av generaldirektoratens eller avdelningens befogenhet inte i sig oförenlig med kravet att en utvidgad jämförelse av kvalifikationerna för de tjänstemän som kan befordras ska göras på institutionsnivå i enlighet med likabehandlingsprincipen avseende tjänstemän och principen om rätt till karriärutveckling. Generaldirektoratets eller avdelningens inblandning i befordringsförfarandet gör det möjligt att beakta uppgifter som är specifika för generaldirektoratet eller avdelningen och som framkommit under samtal med de olika överordnade. Inblandningen möjliggör även en unik precisering av de karriärutvecklingsrapporter som har utfärdats av de olika betygssättarna avseende olika tjänstemän som kan befordras. Med beaktande av bland annat det betydande antal funktionärer som kan befordras per lönegrad syftar ett sådant system, där bedömningen av kvalifikationerna avseende funktionärer på olika hierarkiska nivåer uttrycks med befordringspoäng, till att möjliggöra för tillsättningsmyndigheten att förfoga över informationskällor och jämförbara uppgifter om kvalifikationerna avseende de tjänstemän som kan befordras. Det överensstämmer med kravet att en jämförelse av ansökningarna ska utföras med noggrannhet och objektivitet i tjänstens intresse och i enlighet med likabehandlingsprincipen.
Systemet med tilldelning av prioritetspoäng, vilket står till generaldirektoratens förfogande som en belöning med avseende på befordran av de tjänstemän som utmärker sig genom sina meriter inom respektive generaldirektorat, kan inte anses oförenligt med en utvidgad jämförelse av kvalifikationerna i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna eller med likabehandlingsprincipen. Bedömningen av sådana meriter hos tjänstemän som kan befordras skall med nödvändighet utföras genom en jämförelse med tjänstemän som tillhör samma generaldirektorat. Den utvidgade jämförelsen anses utförd då tillsättningsmyndigheten har gjort en jämförelse av det totala antalet befordringspoäng som har samlats av de tjänstemän som kan befordras, oberoende av vid vilket generaldirektorat de är i tjänst. Den omständigheten att antalet prioritetspoäng som står till generaldirektoratens förfogande utgör en kvot av det antal tjänstemän som kan befordras inom direktoratet, syftar till att förhindra inflation av antalet prioritetspoäng som beviljas av varje generaldirektorat och således till att säkerställa jämförbarheten av befordringspoäng och likabehandling av de tjänstemän som tillhör olika generaldirektorat.
På grund av bland annat generaldirektoratens särdrag utgör kvoterna av dessa poäng hinder mot att de tjänstemän som kan befordras blir belönade på ett lämpligt sätt för sina meriter. Det ankommer på tillsättningsmyndigheten att vid utövandet av sin beslutanderätt vid befordran säkerställa iakttagandet av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och likabehandlingsprincipen. Beviljande av ett obestämt antal okvoterade prioritetspoäng, till följd av talan som väckts av berörda tjänstemän, kan utgöra en lämplig åtgärd i detta hänseende.
Visserligen leder systemet med målgenomsnitt, som betygssättarna får upplysning om med avseende på tilldelningen av prioritetspoäng som är resultatet av de betyg och bedömningar som ingår i karriärutvecklingsrapporten, till att dessa rapporter i första hand jämförs inom ett generaldirektorat och att det endast är i andra hand som det totala antalet samlade befordringspoäng jämförs på kommissionsnivå. Ett sådant system kan emellertid inte kritiseras, eftersom har ett legitimt mål, nämligen att eliminera den subjektivitet som är resultatet av bedömningar utförda av olika betygssättare. Systemet med målgenomsnitt leder följaktligen bland annat till att säkerställa en bättre jämförbarhet av rapporterna avseende tjänstemän som tillhör olika generaldirektorat. Ett sådant system ska i sig inte anses oförenligt med kravet på en utvidgad jämförelse av kvalifikationerna.
En sträng tillämpning av systemet med målgenomsnitt vid generaldirektorat som har ett mycket begränsat antal tjänstemän som kan befordras inom en viss lönegrad och som följaktligen inte utgör ett representativt prov på de vanligaste förhållandena i verkligheten, kan visserligen snedvrida jämförelsen av karriärutvecklingsrapporterna på kommissionsnivå på ett sätt som strider mot artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och likabehandlingsprincipen. Bestämmelserna om genomförande av denna artikel som infördes av kommissionen gör det emellertid möjligt för tillsättningsmyndigheten att, när den avgör en begäran om omprövning som väckts av en tjänsteman, och för befordringskommittéer som undantagsvis kan ogiltigförklara en minskning av kvoten för ett generaldirektorats befordringspoäng som har överstigit målgenomsnittet, att beakta särskilda situationer och att säkerställa att den betygsättning som är representativ för kvalifikationerna hos tjänstemän i en viss lönegrad inom ett generaldirektorat, i form av meritpoäng, inte på ett omotiverat sätt återverkar på den individuella situationen för de tjänstemän som kan befordras vad gäller antalet prioritetspoäng som tilldelas respektive generaldirektorat.
(se punkterna 56, 59–61, 63–68, 71, 72 och 74–77)
Hänvisning till förstainstansrätten den 10 juli 1992, T‑53/91, Mergen mot kommissionen, REG 1992, s. II‑2041, punkt 36; förstainstansrätten den 13 juli 1995, T‑557/93, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑195 och II‑603, punkt 22; förstainstansrätten den 16 september 1998, T‑234/97, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑507 och II‑1533, punkt 24; förstainstansrätten den 3 oktober 2000, T‑187/98, Cubero Vermurie mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑195 och II‑885, punkt 61; förstainstansrätten den 22 februari 2000, T‑22/99, Rose mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑27 och II‑115, punkt 57; förstainstansrätten den 9 juli 2002, T‑233/01, Callebaut mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑115 och II‑625, punkt 46; förstainstansrätten den 19 mars 2003, T‑188/01–T‑190/01, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑95 och II‑495, punkt 121; förstainstansrätten den 15 september 2005, T‑132/03, Casini mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑253 och II‑1169, punkt 53, och där anförd rättspraxis
2. De övergångsbestämmelser som kommissionen införde genom de allmänna bestämmelserna om genomförande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, möjliggör för generaldirektoraten att för befordringsförfarandet 2003 tilldela upp till ytterligare fyra särskilda prioritetspoäng för att beakta de tjänstemän som rekommenderades under det föregående befordringsförfarandet men som inte blev befordrade, med en begränsning till 150 procent av möjligheterna till befordran under detta förfarande. Övergångsbestämmelserna står inte i strid med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Tilldelningen av dessa prioritetspoäng, som varken är obligatorisk eller automatiskt leder till en befordran, syftar till att under en övergångsperiod säkerställa övergången från ett befordringssystem till ett annat och utgör en lämplig åtgärd för att beakta det faktum att dessa tjänstemän redan har varit föremål för en rekommendation till befordran inom ramen för det föregående befordringsförfarandet, samtidigt som även budgetbegränsningarna för lediga tjänster inom ramen för befordringsförfarandet 2003 beaktas.
Övergångsbestämmelserna åsidosätter inte heller likabehandlingsprincipen. Eftersom de ytterligare särskilda prioritetspoängen syftar till att belöna de tjänstemän som är särskilt meriterade inom ett generaldirektorat med hänsyn till de kvalifikationer som dessa tjänstemän har visat prov på utan att för den skull ha befordrats, befinner sig de särskilt meriterade tjänstemännen inte i en situation som är jämförbar med de tjänstemän som inte rekommenderades till befordran under det föregående befordringsförfarandet. De särskilt meriterade tjänstemännen befinner sig inte heller i en situation som är jämförbar med de tjänstemän som rekommenderades till befordran under det föregående befordringsförfarandet, men som inte befordrades på grund av begränsningen till 150 procent av möjligheterna till befordran under det befordringsförfarandet. De sistnämnda tjänstemännen kan inte beviljas ytterligare särskilda prioritetspoäng, eftersom deras kvalifikationer, såsom dessa bedömts av generaldirektoraten under det föregående befordringsförfarandet, är sämre än de särskilt meriterade tjänstemännens kvalifikationer. Den ordning i vilken tjänstemännen förts upp på rekommendationslistorna följer av den bedömning av deras meriter som gjorts av det generaldirektorat vid vilket tjänstemännen tjänstgjort. Den omständigheten att antalet tjänstemän som kan beviljas dessa poäng varierar beroende på generaldirektoratens storlek, utgör i detta avseende inte ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Att tjänstemän från olika generaldirektorat behandlas lika säkerställs tvärtom genom just den omständigheten att den ifrågavarande begränsningen uttrycks i procent av möjligheterna till befordran under föregående befordringsförfarande och det är därför möjligt att beakta de skillnader som föreligger mellan generaldirektoraten vad beträffar antalet tjänstemän som kan befordras inom vart och ett av dem.
(se punkterna 91, 92, 94–97 och 106–110)
3. Ett löfte om befordran till en tjänsteman som inte befordrades under det föregående befordringsförfarandet kan, även om det skulle styrkas, inte ge upphov till en berättigad förväntan hos tjänstemannen, eftersom löftet gavs utan beaktande av bestämmelserna i tillämpliga tjänsteföreskrifter och i strid med skyldigheten att utföra en jämförelse av kvalifikationerna för de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna.
(se punkt 122)
Hänvisning till förstainstansrätten den 26 oktober 2000, T‑138/99, Verheyden mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑219 och II‑1001, punkt 71, och där anförd rättspraxis
Top