Sammanfattning
Parter
Föremål för talan
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande - domstolens behörighet - gränser

(artikel 177 i EEG-fördraget)

2. Kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - import av varor - veterinär- och hälsoskyddskontroll - förbud

(artikel 30 i EEG-fördraget)

3. Kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - import av levande djur eller kött avsett som livsmedel - veterinär- och hälsoskyddskontroll - förbud - ikraftträdande

(artikel 12 i förordning nr 14/64, artikel 22 i förordning nr 805/68)

4. Fri rörlighet för varor - restriktioner - förbud - undantag - syfte

(artikel 36 i EEG-fördraget)

5. Kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - import av levande djur och kött avsett som livsmedel - veterinär- och hälsoskyddskontroll - förbud - undantag - varaktighet - hälsoskyddskrav - genomförande - efterkontroll - stickprovskontroller - tillåtlighet - nationella domstolars behörighet

(artiklarna 30 och 36 i EEG-fördraget, direktiv nr 64/432 och 64/433)

6. Tullar - avskaffande - avgifter med motsvarande verkan - begrepp - varor - gränsövergång - veterinär- och hälsoskyddskontroll - avgift

(artikel 9 i EEG-fördraget)

7. Interna avgifter - inhemska och importerade varor - veterinär- och hälsoskyddskontroller som utförs i medlemsstaterna - avgifter - diskriminering - förbud

(artikel 95 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Artikel 177 i EEG-fördraget bygger på en klar åtskillnad mellan de nationella domstolarnas och EG-domstolens funktioner och tillåter inte den senare vare sig att pröva de faktiska omständigheterna i fallet eller att bedöma skälen för och syftet med tolkningsbegäran. Domstolen är behörig att uttala sig om tolkningen av fördraget och rättsakter som antagits av institutionerna, men kan inte tillämpa dessa i det föreliggande fallet eftersom en sådan tillämpning omfattas av den nationella domstolens behörighet.

2. De veterinär- och hälsoskyddskontroller som utförs vid gränsen vid import av varor utgör, oavsett om de är systematiska eller inte, åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner enligt artikel 30 i fördraget och är förbjudna enligt denna bestämmelse, med förbehåll för de undantag som fastställs i gemenskapsrätten, särskilt artikel 36 i fördraget.

3. Vad gäller de produkter som omfattas av förordningarna nr 14/64 och 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaderna för nötkött, trädde förbudet mot veterinär- och hälsoskyddskontroller, med förbehåll för ovan nämnda undantag, i kraft samma dag som dessa förordningar trädde i kraft.

4. Artikel 36 är inte avsedd att förbehålla vissa områden för medlemsstaternas exklusiva behörighet, men den tillåter att det i nationell lagstiftning görs undantag från principen om fri rörlighet för varor i den utsträckning detta är och förblir berättigat för att uppnå de mål som avses i artikeln.

5. Även om systematiska veterinär- och hälsoskyddskontroller vid gränserna av de produkter som omfattas av direktiv nr 64/432 och 64/433 inte längre är nödvändiga och därför inte heller berättigade enligt artikel 36 efter den tidsgräns som fastställs i direktiven för ikraftträdande av de nationella bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet, och även om iakttagandet av hälsoskyddskraven i princip måste framgå enbart genom kontrollen av de dokument (hälsointyg) som skall åtfölja produkterna, är stickprovskontroller inte uteslutna under förutsättning att de inte sker i en sådan omfattning att de utgör en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Det ankommer på de nationella domstolarna - till vilka sådana fall kan hänskjutas - att vid tvister bedöma om de kontrollförfaranden som har förelagts dem är oförenliga med kraven i artikel 36.

6. Avgifter som tas ut för veterinär- och hälsoskyddskontroll av varor då de passerar gränsen skall anses som avgifter med motsvarande verkan som tullar.

7. De avgifter som de olika offentliga myndigheterna tar ut för veterinär- och hälsoskyddskontroll inom medlemsstaterna av såväl inhemska som importerade produkter utgör sådana interna avgifter som omfattas av diskrimineringsförbudet i artikel 95 i fördraget.

Parter

I mål 35/76

har Pretore di Susa till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den ansökande domstolen mellan

Simmenthal S.p.A., Monza,

och

det italienska finansministeriet.

Föremål för talan

Begäran avser tolkningen av artiklarna 9 och följande, 30 och följande och 95 i EEG-fördraget samt av artikel 12 i förordning nr 14/64/EEG och artikel 22 i förordning nr 805/68/EEG.

Domskäl

1 Genom beslut av den 6 april 1976, som inkom till domstolens kansli den 22 april samma år, har Pretore de Susa i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt flera frågor om tolkningen av artiklarna 9-17, 30-36 och 95 i EEG-fördraget, artikel 12 i rådets förordning nr 14/64/EEG av den 5 februari 1964 om upprättandet av en gemensam organisation av marknaden för nötkött (EGT nr 34, 27.2.1964, s. 562, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) och artikel 22 i rådets förordning nr 805/68/EEG av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 24, fransk version; svensk specialutgåva, del 03, volym 02) samt av bestämmelserna i rådets två direktiv nr 64/432/EEG (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977, fransk version; svensk specialutgåva, del 03, volym 01) och nr 64/433/EEG (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012, fransk version; svensk specialutgåva, del 03, volym 01) av den 26 juni 1964, om djurhälsoproblem på området för handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen, respektive hygienkrav på området för handeln med färskt kött inom gemenskapen.

2 Dessa frågor har väckts inom ramen för en tvist mellan sökanden i målet vid den nationella domstolen och den italienska förvaltningen om återbetalning av avgifter för en veterinärbesiktning som i enlighet med den nationella lagstiftningen utfördes på ett parti nötkött avsett som livsmedel, som importerades från Frankrike till Italien den 26 juli 1973.

3 Enligt sökanden i målet vid den nationella domstolen var uttaget av avgifter otillbörligt, dels eftersom genomförandet av obligatoriska och systematiska veterinär- och hälsoskyddskontroller - vilket det i detta fall handlar om - efter ikraftträdandet av hälsoskyddsdirektiven av den 26 juni 1964 utgör en enligt fördraget förbjuden åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion, varav följer att uttaget av avgifter vid det aktuella tillfället var rättsstridigt, dels eftersom uttag av avgifter med anledning av sådana kontroller under alla omständigheter utgör en överträdelse av artiklarna 9 och 13 i fördraget, vilka förbjuder alla avgifter med motsvarande verkan som importtullar.

4 Eftersom dessa direktiv harmoniserar de nationella bestämmelserna om veterinär- och hälsoskyddskontroll av visst kött och av nötkreatur och svin och föreskriver att åtgärder för att säkerställa denna kontroll skall vidtas i den exporterande medlemsstaten, har systematiska kontroller vid gränserna av dessa produkter blivit överflödiga och till följd av detta oberättigade enligt artikel 36 i fördraget.

5 Den italienska regeringen har bestridit att de veterinär- och hälsoskyddskontroller som utfördes i fråga om de i direktivet angivna produkterna var systematiska, och har lagt fram dokument som skall styrka att så inte är fallet.

6 Den har därför uttryckt tvivel om de ställda frågornas relevans.

7 Artikel 177 i EEG-fördraget bygger på en klar åtskillnad mellan de nationella domstolarnas och EG-domstolens funktioner och tillåter inte den senare vare sig att pröva de faktiska omständigheterna i fallet eller att ifrågasätta grunden för tolkningsbegäran.

8 Domstolen är behörig att uttala sig om tolkningen av fördraget och rättsakter som antagits av institutionerna, men kan inte tillämpa dem i detta fall eftersom en sådan tillämpning omfattas av den nationella domstolens behörighet.

Den första frågan

9 Den första frågan går ut på om artikel 30 och följande i EEG-fördraget, artikel 12 i förordning nr 14/64/EEG samt artikel 22 i förordning nr 805/68/EEG - med hänsyn till de bestämmelser om harmonisering av lagarna som antagits genom rådets direktiv nr 64/432/EEG och nr 64/433/EEG för att ge den gemensamma organisationen av marknaderna för nöt- och griskött den önskade genomslagskraften - skall tolkas så, att en obligatorisk och systematisk veterinär- och hälsoskyddskontroll som utförs vid gränsen utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ import- eller exportrestriktion och, om så är fallet, från vilken tidpunkt.

10 Enligt artikel 30 i EEG-fördraget är kvantitativa importrestriktioner och alla åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsstaterna.

11 Artikel 12 i förordning nr 14/64/EEG och artikel 22 i förordning nr 805/68/EEG innehåller,