Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

Fri rörlighet för kapital och fria betalningar - Restriktioner för kapitalrörelser - Nationella föreskrifter som innebär att överföringar av finansiella tillgångar generellt måste föregås av ett tillstånd - Otillåtlighet - Berättigande genom den möjlighet som erbjuds i artikel 73c i fördraget - Föreligger inte - Möjlighet för enskilda att åberopa motsvarande bestämmelser

(EG-fördraget, artikel 73b.1, 73c och 73d.1 b)

Sammanfattning

Nationella föreskrifter, som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar generellt måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73d.1 b i fördraget, i vilka det dels föreskrivs ett förbud mot restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredje land, dels ges tillåtelse för medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar. Det strider däremot inte mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

Även om det bland de åtgärder som är tillåtna enligt artikel 73d.1 b ingår sådana som avser genomförandet av effektiva skattekontroller liksom bekämpningen av olaglig verksamhet såsom skattebedrägeri, penningtvätt, narkotikahandel och terrorism, är ett krav på tillstånd inte nödvändigt för att uppnå de angivna målen, vilka kan uppnås genom åtgärder som inte skulle begränsa den fria rörligheten för kapital lika mycket. Det är - i stället för att uppställa ett krav på tillstånd, vilket leder till att den fria rörligheten för kapital på nytt blir beroende av förvaltningens skönsmässiga bedömning och därför gör denna frihet illusorisk - tillräckligt att införa ett lämpligt deklarationssystem som tar hänsyn till arten av transaktion och deklarantens identitet samt tvingar de behöriga myndigheterna att göra en skyndsam kontroll av deklarationen, men tillåter de sistnämnda att i god tid dessförinnan genomföra de undersökningar som - i förekommande fall - visar sig vara nödvändiga för att kunna bestämma om det rör sig om en olaglig kapitalöverföring och ålägga de påföljder som erfordras vid förseelser mot den nationella lagstiftningen. Detta skulle inte fördröja transaktionen i fråga, men skulle likväl ge de nationella myndigheterna en möjlighet att värna om allmän ordning genom att genomföra en effektiv kontroll för att förhindra överträdelser av lagar och andra författningar.

Föreskrifter i vilka det uppställs ett generellt krav på tillstånd omfattas för övrigt inte av artikel 73c.1 i fördraget, enligt vilken det är tillåtet att på vissa villkor vidta restriktioner för sådana kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land som gäller direktinvesteringar, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader, eftersom dels den faktiska utförseln av betalningsmedel inte i sig själv kan anses vara en kapitalrörelse av detta slag, dels sådana föreskrifter är tillämpliga på all utförsel av betalningsmedel, inbegripet sådan utförsel som inte avser nämnda transaktioner i tredje land.

Bestämmelserna i artikel 73b.1 kan, jämförda med artiklarna 73c och 73d.1 b, åberopas vid en nationell domstol och medföra att nationella föreskrifter som står i strid med dessa bestämmelser inte skall tillämpas.

Parter

I de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94,

angående begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Juzgado Central de lo Penal de la Audiencia Nacional (Spanien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga brottmålen mot

Lucas Emilio Sanz de Lera,

Raimundo Díaz Jiménez och

Figen Kapanoglu,

angående tolkningen av artiklarna 73b, 73c.1 och 73d.1 b i EG-fördraget,

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av G.C. Rodríguez Iglesias, ordförande, C.N. Kakouris och G. Hirsch, avdelningsordförande samt G.F. Mancini, F.A. Schockweiler, P.J.G. Kapteyn (referent), C. Gulmann, J.L. Murray, P. Jann, H. Ragnemalm och L. Sevón, domare,

generaladvokat: G. Tesauro,

justitiesekreterare: D. Louterman-Hubeau, avdelningsdirektör,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Ministerio Fiscal (C-250/94) genom Florentino Orti Ponte, Fiscal de la Audiencia Nacional,

- den spanska regeringen genom Alberto José Navarro González, director general för den rättsliga och institutionella samordningen avseende gemenskapen och Miguel Bravo-Ferrer Delgado, abogado del Estado vid avdelningen för gemenskapsrättsliga tvister, båda i egenskap av ombud,

- den belgiska regeringen (C-163/94 och C-165/94) genom Jan Devadder, directeur d'administration vid juridiska avdelningen vid utrikesministeriet, i egenskap av ombud,

- den franska regeringen genom Edwige Belliard, directeur adjoint vid juridiska avdelningen vid utrikesministeriet, Catherine de Salins, sous-directeur vid samma avdelning och Philippe Martinet, secrétaire des affaires étrangères vid samma avdelning, samtliga i egenskap av ombud,

- den portugisiska regeringen (C-163/94 och C-165/94) genom Luis Fernandes, direktör vid rättstjänsten vid allmänna avdelningen för gemenskapsfrågor vid utrikesministeriet, och Jorge Santos, rådgivare vid juridiska avdelningen vid Banco de Portugal, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission genom Blanca Rodríguez Galindo och Hélène Michard, vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att den spanska regeringen, företrädd av Miguel Bravo-Ferrer Delgado, och kommissionen, företrädd av Blanca Rodríguez Galindo, har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 11 juli 1995,

och efter att den 19 september 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1 Audiencia Nacional har genom beslut av den 24 maj, den 26 maj och den 1 juli 1994, som har inkommit till domstolen den 16 juni, den 17 juni respektive den 13 september samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt förhandsavgörande beträffande frågor som rör tolkningen av artiklarna 73b, 73c.1 och 73d.1 b i EG-fördraget.

2 Frågorna har uppkommit i tre brottmål. Den 27 oktober 1993 stoppades Lucas Emilio Sanz de Lera (mål C-163/94), en spansk medborgare bosatt i Spanien, i Frankrike när han med bil var på väg mot Genève (Schweiz). Trots att han förklarade att han inte hade något att deklarera genomsökte de franska tjänstemännen fordonet och hittade då sedlar till ett belopp om 19 600 000 PTA.

3 Den 28 oktober 1993 befann sig Raimundo Díaz Jiménez (mål C-165/94), en spansk medborgare bosatt i Storbritannien, på flygplatsen Madrid-Barajas där han skulle stiga ombord på ett flygplan för att via London resa till Zürich (Schweiz). Vid en säkerhetskontroll i utrikesterminalen hittades i hans handbagage sedlar till ett belopp om 30 250 000 PTA.

4 Figen Kapanoglu slutligen (mål C-250/94), en turkisk medborgare bosatt i Spanien, greps av polis den 10 maj 1993 på flygplatsen Madrid-Barajas när hon, i besittning av sedlar till ett belopp om 11 998 000 PTA, steg ombord på ett flygplan för att resa till Istanbul (Turkiet).

5 Eftersom något tillstånd till utförseln inte hade sökts hos de spanska myndigheterna väcktes åtal mot de tre tilltalade vid spanska brottmålsdomstolar.

6 Enligt artikel 4.1 i förordning [real decreto] nr 1816 av den 20 december 1991 om ekonomiska transaktioner med utlandet, skall utförsel av bland annat mynt, sedlar och innehavarcheckar som är utställda i pesetas eller utländsk valuta föregås av en deklaration om den avser ett belopp överstigande 1 000 000 PTA per person och resa, och ett administrativt tillstånd om den avser ett belopp överstigande 5 000 000 PTA per person och resa.

7 Artikel 4.1 i nämnda förordning har ändrats genom förordning [real decreto] nr 42 av den 15 januari 1993, vilken dock enligt den nationella domstolen endast utgör en teknisk förbättring.

8 Den nationella domstolen anser att giltigheten och verkan av denna bestämmelse i förhållande till gemenskapsrätten utgör en fråga som skall prövas före avgörandet av det straffansvar som föreskrivs i lag nr 40 av den 10 december 1979 om den rättsliga regleringen av kontrollen av handeln, som ändrats genom lag nr 10 av den 16 augusti 1983 om ändring i grundlagen.

9 Den nationella domstolen har vidare understrukit att det, till skillnad från i målen Bordessa m.fl. (dom av den 23 januari 1995, C-358/93 och C-416/93, REG s. I-361) vilka gällde överföringar av kapital mellan medlemsstater, i de förevarande målen rör sig om kapitalrörelser mellan en medlemsstat och ett tredje land. Den nationella domstolen har vidare tagit hänsyn till artikel 73b i fördraget, som trädde i kraft den 1 januari 1994, vilken även avser kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land.

10 Det är i detta avseende lämpligt att erinra om att domstolen i den ovan nämnda domen i målet Bordessa m.fl. har slagit fast att det strider mot artiklarna 1 och 4 i rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT nr L 178, s. 5) att utförseln av mynt, sedlar eller innehavarcheckar måste föregås av ett tillstånd, men att det däremot inte strider mot nämnda artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

11 Det är under dessa omständigheter som den nationella domstolen har vilandeförklarat de tre målen och begärt förhandsavgörande beträffande följande frågor:

"1) Är föreskrifter i en medlemsstat som innebär att utförseln av mynt, sedlar och innehavarcheckar måste föregås av en deklaration om den avser ett belopp som överstiger 1 000 000 PTA och av ett administrativt tillstånd om beloppet överstiger 5 000 000 PTA, och varigenom föreskrivs att underlåtenhet att iaktta dessa krav är förenat med straffrättsliga påföljder s