Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord

1 Nya medlemsstaters anslutning till gemenskaperna - Österrike - Artikel 6 i EG-fördraget - Omedelbart tillämplig

(EG-fördraget, artikel 6, 1994 års anslutningsakt, artikel 2)

2 Gemenskapsrätt - Principer - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Förbud - Tillämpningsområde - Nationell bestämmelse om skyldighet för utländska personer som för talan vid nationell domstol att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi) - Omfattas - Villkor

(EG-fördraget, artikel 6, första stycket)

3 Gemenskapsrätt - Principer - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Förbud - Tillämpningsområde - Nationell bestämmelse om skyldighet för utländska personer som för talan vid nationell domstol att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi) - Tillämpning inom ramen för en talan som en delägare har väckt mot ett bolag - Otillåten

(EG-fördraget, artikel 6, första stycket)

Sammanfattning

4 Eftersom det i 1994 års anslutningsakt inte föreskrivs några särskilda villkor i fråga om tillämpningen av artikel 6 i EG-fördraget, skall denna bestämmelse i enlighet med artikel 2 i anslutningsakten anses vara omedelbart tillämplig, vilket innebär att den är bindande för Republiken Österrike från dagen för dess anslutning och skall tillämpas i den medlemsstaten på de framtida verkningarna av situationer som uppstått före anslutningen.

5 En nationell civilprocessrättslig regel i en medlemsstat, genom vilken medborgare i en annan medlemsstat som inte är bosatta i den förstnämnda staten åläggs att ställa säkerhet för rättegångskostnader då de i egenskap av delägare väcker talan mot ett i sagda stat etablerat företag, faller inom tillämpningsområdet för fördraget i den mening som avses i artikel 6 första stycket i detta. Regeln omfattas av den allmänna princip om icke-diskriminering som fastslås i den artikeln, eftersom de regler på bolagsrättens område som avser skydd för delägarna omfattas av fördragets tillämpningsområde.

6 Artikel 6 första stycket i fördraget skall tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstat att kräva att en annan medlemsstats medborgare, som även är medborgare i ett tredje land i vilket han har sitt hemvist och som i sin egenskap av aktieägare har väckt talan vid tvistemålsdomstol i förstnämnda stat mot ett bolag som är etablerat i den staten, skall ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han kan bli förpliktad att ersätta, när denne medborgare varken har hemvist eller tillgångar i den förstnämnda medlemsstaten och då något sådant krav inte ställs på de egna medborgare som vare sig har tillgångar eller hemvist där.

Parter

I mål C-122/96,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Oberster Gerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation

och

Hiross Holding AG,

angående tolkningen av artikel 6 första stycket i EG-fördraget,

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna P.J.G. Kapteyn (referent) och H. Ragnemalm,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation, genom advokaten Peter Lambert, Wien,

- Hiross Holding AG, genom advokaten Gerold Zeiler, Wien,

- Österrikes regering, genom Franz Cede, Botschafter, utrikesministeriet, i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom Stephanie R. Ridley, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Ulrich Wölker, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 20 mars 1997 av: Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation, Hiross Holding AG samt kommissionen,

och efter att den 6 maj 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1 Oberster Gerichtshof har genom beslut av den 11 mars 1996, som inkom till domstolen den 16 april samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende en fråga om tolkningen av artikel 6 första stycket i fördraget.

2 Frågan har uppkommit i samband med att Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation väckt talan mot Hiross Holding AG, ett österrikiskt aktiebolag (nedan kallat Hiross) som de förra är aktieägare i, i syfte att det senare skall åläggas att inte utan medgivande av bolagsstämman överföra eller överlåta andelar i vissa dotterbolags kapital till sitt italienska dotterbolag eller till dettas dotterbolag med säte i Italien.

3 Hiross begärde vid Handelsgericht Wien att Stephen Austin Saldanha, som är medborgare i Amerikas förenta stater och i Förenade kungariket och bor i Florida, och MTS Securities Corporation, ett bolag med säte i Förenta staterna, skulle förpliktas att ställa säkerhet för rättegångskostnaderna i enlighet med 57 § första stycket i Zivilprozeßordnung (österrikiska civilprocesslagen, nedan kallad ZPO).

4 Enligt denna bestämmelse skall en utländsk medborgare som är kärande i ett mål vid österrikisk domstol deponera ett belopp som är avsett som säkerhet för rättegångskostnaderna (cautio judicatum solvi), om svaranden har yrkat detta och det inte finns bestämmelser av motsatt innebörd i internationella överenskommelser. Enligt 57 § andra stycket i ZPO föreligger emellertid inte en sådan skyldighet i bland annat det fallet att käranden har sin vanliga vistelseort i Österrike eller om ett domstolsbeslut som förpliktar käranden att ersätta svarandens rättegångskostnader kan verkställas i den stat där käranden har sin vanliga vistelseort.

5 I det avseendet framgår det av beslutet om hänskjutande att det inte finns någon konvention mellan Republiken Österrike och Amerikas förenta stater eller delstaten Florida som skulle göra det möjligt att i Florida verkställa ett österrikiskt beslut om rättegångskostnader (se artikel 37 i förordning av den 21 oktober 1986 om inbördes rättshjälp och andra rättsliga förbindelser med utlandet i ärenden av civil natur, JABl 1986/53). Även om vissa amerikanska domstolar förefaller ha erkänt österrikiska exekutionstitlar, är det enligt den österrikiska regeringen inte garanterat att sådana handlingar erkänns eller verkställs i Amerikas förenta stater, eftersom det i avsaknad av en konvention inte är möjligt att verkställa amerikanska beslut i Österrike. Det framgår under alla omständigheter av beslutet om hänskjutande att Oberster Gerichtshof redan i dom har fastslagit att en utländsk kärande som har sin vanliga vistelseort i Florida i princip skall åläggas att deponera ett belopp som säkerhet för rättegångskostnaderna med anledning av att det inte finns någon konvention på området.

6 Trots att det i artikel 11 i konventionen om inbördes rättshjälp, som ingicks den 31 mars 1931 mellan Republiken Österrike och Förenade kungariket (BGBl nr 45/1932), föreskrivs att medborgare i signatärstaterna skall befrias från skyldigheten att ställa säkerhet för rättegångskostnader, är det endast personer som har hemvist i en av dessa båda stater som omfattas av befrielsen. Enligt konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks i Lugano den 16 september 1988 (EGT L 319, s. 9) och som sedan den 1 september 1996 är bindande för såväl Republiken Österrike som Förenade kungariket, skall ett verkställbart beslut som meddelas i en konventionsstat i princip även erkännas i en annan konventionsstat efter att ha försetts med intyg om att verkställighet får ske. För att den skall tillämpas krävs emellertid enligt 57 § andra stycket punkt 1a i ZPO att verkställighet är möjlig i den stat där käranden har sin vanliga vistelseort, i förevarande fall Amerikas förenta stater.

7 Genom beslut av den 22 november 1994 förpliktade Handelsgericht Wien Stephen Austin Saldanha och MTS Securities Corporation att solidariskt deponera ett belopp om 500 000 ÖS som säkerhet för Hiross rättegångskostnader, med anledning av att de inte kunde omfattas av något undantag enligt 57 § andra stycket i ZPO. Rätten angav även att de på Hiross begäran skulle anses ha återkallat sin talan om de lät den tidsfrist som hade fastställts för att uppfylla skyldigheten löpa ut.

8 Den 1 januari 1995 anslöt sig Republiken Österrike till Europeiska unionen och till de fördrag som ligger till grund för unionen, däribland EG-fördraget. I artikel 6 första stycket i EG-fördraget föreskrivs följande: "Inom detta fördrags tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördraget, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden."

9 Oberlandesgericht Wien, till vilken målet överklagades, upphävde Handelsgerichts beslut med avseende på Stephen Austin Saldanha med anled