Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1 Gemenskapsrätt - Enskildas rättigheter - Skydd som ges av nationella domstolar - Nationella processuella förfaranden - Begäran om ogiltigförklaring av en skiljedom - Bedömning av den domstol som har att avgöra en invändning avseende åsidosättande av artikel 85 i fördraget (nu artikel 81 EG)
(EG-fördraget, artiklarna 85 och 177 (nu artiklarna 81 EG och 234 EG))
2 Gemenskapsrätt - Enskildas rättigheter - Skydd som ges av nationella domstolar - Nationella processuella förfaranden - Begäran om ogiltigförklaring av en skiljedom - Giltighetsprövning, med hänsyn till artikel 85 i fördraget (nu artikel 81 EG), av ett avtal som i skiljedomstols mellandom förklarats vara giltigt - Interna processuella regler avseende rättskraft som förhindrar denna prövning - Förenlighet med gemenskapsrätten
(EG-fördraget, artikel 85 (nu artikel 81 EG))
Sammanfattning
1 I den mån en nationell domstol enligt interna processuella regler skall bifalla ett yrkande om ogiltigförklaring av en skiljedom på grund av nationella regler som hänför sig till grunderna för rättsordningen, skall den även bifalla ett sådant yrkande som grundas på att förbudet i artikel 85 i fördraget (nu artikel 81 EG) har åsidosatts. För det första är denna artikel en grundläggande bestämmelse som är oundgänglig för att de uppgifter som gemenskapen har anförtrotts skall kunna utföras och, i synnerhet, för att den inre marknaden skall kunna fungera, och för det andra kräver gemenskapsrätten att frågor som avser tolkningen av det förbud som stadgas i artikeln kan prövas av nationell domstol som skall avgöra skiljedoms giltighet och att de i förekommande fall kan bli föremål för begäran om förhandsavgörande.
2 Gemenskapsrätten ålägger inte en nationell domstol att underlåta att tillämpa interna processuella bestämmelser, enligt vilka en skiljedomstols mellandom som är av samma art som en slutlig dom som inte har varit föremål för talan om ogiltigförklaring inom den föreskrivna fristen får laga kraft och inte kan ifrågasättas genom en senare skiljedom, ens om ett avtal som i skiljedomstolens mellandom förklarats vara giltigt icke desto mindre är ogiltigt med hänsyn till artikel 85 i fördraget (nu artikel 81 EG), då fristen för överklagande inte gör det orimligt svårt eller i praktiken omöjligt att utöva de rättigheter som tillerkänns genom gemenskapens rättsordning.
Parter
I mål C-126/97,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Eco Swiss China Time Ltd
och
Benetton International NV,
angående tolkningen av artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG),
meddelar
DOMSTOLEN
sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena P.J.G. Kapteyn, J.-P. Puissochet, G. Hirsch och P. Jann samt domarna G.F. Mancini, J.C. Moitinho de Almeida (referent), C. Gulmann, J.L. Murray, D.A.O. Edward, H. Ragnemalm, L. Sevón och M. Wathelet,
generaladvokat: A. Saggio,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Eco Swiss China Time Ltd, genom advokaterna P.V.F. Bos och M. Slotboom, Rotterdam, och S.C. Conway, attorney-at-Law admitted to the District of Columbia and Illinois Bar,
- Benetton International NV, genom advokaterna I. van Bael och P. L'Ecluse, Bryssel, samt advokaten H.A. Groen, Haag,
- Nederländernas regering, genom biträdande juridiske rådgivaren M.A. Fierstra, utrikesministeriet, i egenskap av ombud,
- Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger, sous-directeur, internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor vid utrikesministeriets rättsavdelning, och R. Loosli-Surrans, chargé de mission, samma avdelning, båda i egenskap av ombud,
- Italiens regering, genom professor Umberto Leanza, chef för utrikesministeriets avdelning för diplomatiska tvister, i egenskap av ombud, biträdd av I.M. Braguglia, avvocato dello Stato,
- Förenade kungarikets regering, genom J.E. Collins, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av V.V. Veeder, QC,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom biträdande generaldirektören C.W.A. Timmermans, W. Wils och H. van Vliet, rättstjänsten, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 7 juli 1998 av: Eco Swiss China Time Ltd, företrätt av advokaterna P.V.F. Bos, L.W.H. van Dijk och M. van Empel, Bryssel, Benetton International NV, företrätt av advokaterna H.A. Groen och I. van Bael, Nederländernas regering, företrädd av M.A. Fierstra, Frankrikes regering, företrädd av R. Loosli-Surrans, Italiens regering, företrädd av I.M. Braguglia, Förenade kungarikets regering, företrädd av S. Boyd, QC, och P. Stanley, barrister, och kommissionen, företrädd av C.W.A. Timmermans, W. Wils och H. van Vliet,
och efter att den 25 februari 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Hoge Raad der Nederlanden har genom beslut av den 21 mars 1997, vilket inkom till domstolen den 27 mars samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt fem frågor om tolkningen av artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG).
2 Frågorna har uppkommit i ett mål där Benetton International NV (nedan kallat Benetton) väckt talan om uppskov med verkställigheten av en skiljedom, i vilken bolaget ålagts att erlägga skadestånd till Eco Swiss China Time Ltd (nedan kallat Eco Swiss) för brott mot ett licensavtal som Benetton ingått med Eco Swiss. Som grund för sin talan anförde Benetton att skiljedomen stred mot grunderna för rättsordningen i den mening som avses i artikel 1065.1 e i Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering (nedan kallad civilprocesslagen), eftersom licensavtalet var ogiltigt med hänsyn till artikel 85 i fördraget.
Den nationella lagstiftningen
3 I artikel 1050.1 i civilprocesslagen föreskrivs följande:
"En skiljedom kan inte överklagas för skiljedom i andra instans annat än om parterna har avtalat om det."
4 I artikel 1054.1 i sagda lag föreskrivs följande:
"Skiljedomstolar skall döma i enlighet med lagens regler."
5 I artikel 1059 i samma lag föreskrivs följande:
"1. Endast en fullständig eller partiell slutlig skiljedom kan få laga kraft. Den får laga kraft efter att ha meddelats.
2. Om parterna emellertid har avtalat om att en fullständig eller partiell skiljedom kan överklagas för skiljedom i andra instans, får den laga kraft från och med den dag då fristen för överklagande löpte ut. Om det däremot är fråga om ett överklagande, får den laga kraft från och med den dag då överklagandet avgjordes, om och i den utsträckning som domen i första instans fastställs."
6 Vad beträffar domstolsprövning av skiljedomar, preciseras i artikel 1064 i civilprocesslagen följande:
"1. Talan vid domstol mot en fullständig eller partiell slutlig skiljedom som inte kan överklagas för skiljedom i andra instans, eller mot en fullständig eller partiell slutlig skiljedom som har avgivits i skiljedomstol efter överklagande, kan endast föras genom talan om ogiltigförklaring eller resning i enlighet med bestämmelserna i denna avdelning.
2. Talan om ogiltigförklaring förs vid Rechtbank. Domen i original skall inges till Rechtbanks kansli i enlighet med artikel 1058.1.
3. En part kan väcka talan om ogiltigförklaring från det att domen har vunnit laga kraft. Rätten att föra talan upphör tre månader efter den dag då domen ingavs till Rechtbanks kansli. Om domen, försedd med beslut om verkställighet, delges motparten, kan denna emellertid väcka talan om ogiltigförklaring inom tre månader från delgivningen, även om den i föregående mening angivna fristen om tre månader har löpt ut.
4. Talan om ogiltigförklaring av en skiljedomstols mellandom kan endast väckas i samband med talan om ogiltigförklaring av den slutliga fullständiga eller partiella skiljedomen.
..."
7 I artikel 1065 i samma lag föreskrivs följande:
"1. Ogiltigförklaring kan endast ske på en eller flera av nedanstående grunder:
a) Frånvaro av giltigt avtal om skiljedom.
b) Skiljedomstolen har bildats i strid med tillämpliga regler.
c) Skiljedomstolen har inte hållit sig till sin uppgift.
d) Domen har inte undertecknats eller motiverats i enlighet med bestämmelserna i artikel 1057.
e) Domen, eller det sätt på vilket den har meddelats, strider mot grunderna för rättsordningen eller god sed.
...
4. Den grund som avses i punkt 1 c ovan kan inte leda till ogiltigförklaring om den part som anför den deltog i förfarandet utan att åberopa den, trots att parten hade kännedom om att skiljedomstolen inte höll sig till sin uppgift."
8 Slutligen preciseras i artikel 1066.1 och 1066.2 i civilprocesslagen att talan om ogiltigförklaring inte medför uppskov med verkställigheten av domen. Den domstol som skall avgöra en sådan tvist kan emellertid, om det är motiverat och på begäran av den part som har störst behov av skyndsamhet, förordna om uppskov med verkställigheten tills den slutligt avgjort talan om ogiltigförklaring. Yrkandet om uppskov skall grundas på att det går att förutse att skiljedomarna kommer att ogiltigförklaras.
Tvisten i målet vid den nationella domstolen
9 Den 1 juli 1986 ingick Benetton, ett i Amsterdam etablerat bolag, ett licensavtal på åtta år med Eco Swiss, etablerat i Kowloon (Hong Kong), och Bulova Watch Company Inc. (nedan kallat Bulova), etablerat i Wood Side (New York). Benetton tillät genom detta avtal Eco Swiss att tillverka armbands- och väggur med texten "Benetton by Bulova", vilka sedan kunde säljas av Eco Swiss och Bulova.
10 I artikel 26.A i licensavtalet anges att varje tvist eller meningsskiljaktighet mellan parterna skall regleras genom skiljedom i enlighet med Nederlandse Arbitrage Instituuts (nederländska skiljedomsinstitutets) regler och att de utsedda skiljemännen skall tillämpa nederländsk rätt.
11 I skrivelse av den 24 juni 1991 sade Benetton upp avtalet från och med den 24 september 1991, det vill säga tre år före den ursprungligen föreskrivna tidpunkten. Benetton, Eco Swiss och Bulova inledde ett skiljeförfarande avseende uppsägningen.
12 I sin dom av den 4 februari 1993, rubricerad "Partial Final Award" (nedan kallad PFA), vilken ingavs samma dag till Rechtbank te 's-Gravenhage, ålade skiljemännen Benetton bland annat att ersätta Eco Swiss och Bulova för den skada som dessa åsamkats till följd av att Benetton sagt upp licensavtalet.
13 Då parterna inte kunnat enas om det skadestånd som Benetton skulle erlägga till Eco Swiss och Bulova, beslutade skiljemännen i en dom av den 23 juni 1995, rubricerad "Final Arbitral Award" (nedan kallad FAA), vilken ingavs den 26 juni samma år till Rechtbanks kansli, att ålägga Benetton att utge 23 750 000 USD till Eco Swiss och 2 800 000 USD till Bulova, som ersättning för den skada som dessa hade åsamkats. Genom beslut av den 17 juli 1995 beviljade Rechtbanks ordförande verkställighet av FAA.
14 Den 14 juli 1995 yrkade Benetton att Rechtbank skulle ogiltigförklara PFA och FAA. Benetton åberopade bland annat att skiljedomarna stred mot grunderna för rättsordningen, eftersom licensavtalet var ogiltigt med hänsyn till artikel 85 i fördraget, trots att varken parterna eller skiljemännen hade gjort gällande att licensavtalet stred mot den bestämmelsen inom ramen för skiljeförfarandet.
15 Rechtbank ogillade yrkandet genom beslut av den 2 oktober 1996. Benetton överklagade beslutet till Gerechtshof te 's-Gravenhage, vid vilken domstol målet är vilandeförklarat.
16 Genom ansökan, som inkom till Rechtbanks kansli den 24 juli 1995, yrkade Benetton även, i första hand, att Rechtbank skulle uppskjuta verkställigheten av FAA och, i andra hand, att Eco Swiss skulle åläggas att ställa säkerhet.
17 Genom beslut av den 19 september 1995 biföll Rechtbank andrahandsyrkandet.
18 Benetton överklagade beslutet. Genom beslut av den 28 mars 199
