Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Nyckelord
1. Konvention om domstols behörighet och verkställighet av domar Erkännande och verkställighet Skäl till vägran Oförenliga avgöranden Avgöranden om interimistiska åtgärder varav det ena är ett förbudsföreläggande och det andra en vägran att bevilja ett sådant föreläggande
(Brysselkonventionen av den 27 september 1968, artikel 27.3)
2. Konvention om domstols behörighet och verkställighet av domar Erkännande och verkställighet Skäl till vägran Oförenliga avgöranden Tvingande karaktär i vägran att erkänna
(Brysselkonventionen av den 27 september 1968, artikel 27.3)
Sammanfattning
1. Artikel 27.3 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde, skall tolkas på så sätt att ett utländskt avgörande, i vilket det har beslutats om ett interimistiskt förbud för en motpart att handla på ett visst sätt, är oförenligt med ett avgörande, som har meddelats i ett interimistiskt förfarande mellan samma parter i den stat där det utländska avgörandet görs gällande, i vilket en sådan åtgärd inte har beviljats.
( se punkt 47 samt punkt 1 i domslutet )
2. Domstolen i den stat där ett avgörande görs gällande är skyldig att vägra erkänna ett avgörande som har meddelats av en domstol i en annan konventionsstat, om den konstaterar att det utländska avgörandet är oförenligt, i den mening som avses i artikel 27.3 i konventionen av den 27 september 1968, med ett avgörande som har meddelats mellan samma parter av en domstol i den stat där det utländska avgörandet görs gällande.
( se punkt 52 samt punkt 2 i domslutet )
Parter
I mål C-80/00,
angående en begäran enligt protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, från Bundesgerichtshof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Italian Leather SpA
och
WECO Polstermöbel GmbH & Co.,
angående tolkningen av avdelning III, med rubriken "Erkännande och verkställighet", i ovannämnda konvention av den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och, i dess ändrade lydelse, s. 77; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26) och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 43),
meddelar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna D.A.O. Edward, A. La Pergola, M. Wathelet (referent) och C.W.A. Timmermans,
generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Italian Leather SpA, genom J. Kummer, Rechtsanwalt,
- WECO Polstermöbel GmbH & Co., genom J. Schütze, Rechtsanwalt,
- Tysklands regering, genom R. Wagner, i egenskap av ombud,
- Greklands regering, genom S. Chala och K. Grigoriou, båda i egenskap av ombud,
- Italiens regering, genom professor U. Leanza, i egenskap av ombud, biträdd av O. Fiumara, avvocato dello Stato,
- Förenade kungarikets regering, genom G. Amodeo, i egenskap av ombud, biträdd av A. Layton, QC,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom J.L. Iglesias Buhigues, i egenskap av ombud, biträdd av B. Wägenbaur, Rechtsanwalt,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 22 november 2001 av: Italian Leather SpA, företrätt av J. Kummer, Greklands regering, företrädd av K. Grigoriou, Förenade kungarikets regering, företrädd av A. Layton, och kommissionen, företrädd av A.-M. Rouchaud, i egenskap av ombud, biträdd av B. Wägenbaur,
och efter att den 21 februari 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Domskäl
1 Bundesgerichtshof har, genom beslut av den 10 februari 2000 som inkom till domstolen den 7 mars samma år, i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, ställt tre frågor om tolkningen av avdelning III, med rubriken "Erkännande och verkställighet", i denna konvention (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och, i dess ändrade lydelse, s. 77; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26) och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1, svensk utgåva, C 15 1997, s. 43), (nedan kallad Brysselkonventionen).
2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan det enligt italiensk rätt bildade bolaget Leather SpA (nedan kallat Italian Leather), Bironto (Italien), och det enligt tysk rätt bildade bolaget WECO Polstermöbel GmbH & Co. (nedan kallat WECO), Leimbach (Tyskland), angående villkoren för att använda ett varumärke inom ramen för ett ensamåterförsäljaravtal avseende stoppade möbler med läderklädsel.
Tillämpliga bestämmelser
Brysselkonventionen
3 Enligt artikel 1 första stycket i Brysselkonventionen är konventionen tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om.
4 I artikel 24 i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en konventionsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan konventionsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna konvention."
5 I avdelning III i Brysselkonventionen fastställs de bestämmelser enligt vilka avgöranden som har meddelats av domstolar i en konventionsstat skall erkännas och verkställas i de andra konventionsstaterna.
6 I artikel 25 i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"I denna konvention förstås med dom varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader."
7 I artikel 26 första stycket i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"En dom som har meddelats i en konventionsstat skall erkännas i de andra konventionsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas."
8 I artikel 27 i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"En dom skall inte erkännas
...
3. om domen är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den stat där domen görs gällande,
..."
9 I artikel 31 första stycket i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"En dom som har meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den staten skall verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där."
10 I artikel 34 första stycket i Brysselkonventionen föreskrivs följande:
"Den domstol som prövar ansökningen skall avgöra frågan snarast; i detta skede av förfarandet skall motparten inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan."
Den tyska lagstiftningen
11 Enligt Bundesgerichtshof följer det av 935 § i den tyska Zivilprozessordnung (den tyska civilprocesslagen, nedan kallad ZPO) att en interimistisk åtgärd kan beslutas när det kan antas att en parts åtnjutande av en rättighet kan omöjliggöras eller väsentligt försvåras genom att rådande förhållanden förändras. Under sådana förhållanden skall den domstol vid vilken talan väckts i huvudsak säkerställa rådande förhållanden.
12 Bundesgerichtshof har vidare uttalat att enligt 940 § ZPO kan den domstol vid vilken talan har väckts, även interimistiskt, reglera ett rättsförhållande, om detta kan antas vara nödvändigt för att hindra väsentlig skada, hotande fara eller av andra skäl.
13 Avgöranden av tyska domstolar som innebär förbudsföreläggande kan, enligt 890 § första stycket ZPO, förenas med vite eller, för det fall att vitet inte kan drivas in, fängelsestraff.
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
14 Italian Leather är ett bolag som saluför stoppade möbler med läderklädsel under beteckningen Longlife. Bolaget WECO säljer möbler av samma slag.
15 År 1996 beviljade Italian Leather, i enlighet med ett "exklusivavtal", WECO rätten att under fem år saluföra Italian Leathers varor inom ett begränsat geografiskt område. Detta avtal innehöll bland annat följande klausuler:
"2) Köparen får endast använda varumärket Longlife vid marknadsföring av varor som är försedda med Longlife-läder.
...
4) Köparen har inte rätt att använda varumärket Longlife i sin egen reklam utan att ha skriftligt tillstånd från leverantören."
16 Parterna har avtalat att domstolarna i Bari (Italien) skall vara behöriga domstolar i tvister som grundas på nämnda avtal.
17 År 1998 hävdade WECO att Italian Leather inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt avtalet. WECO meddelade att det följaktligen inte godtog någon gemensam marknadsföring vid kommande mässor, utan att det i stället skulle presentera sitt eget varumärke WECO.
18 Italian Leather ansökte vid Landgericht Koblenz (Tyskland), domstolen i den ort där WECO har sitt säte, om att detta bolag interimistiskt skulle förbjudas att saluföra läderprodukter, som uppges vara lätta att underhålla, under varumärket naturia longlife by Maurizio Danieli.
19 Landgericht Koblenz, vid vilken talan hade väckts med stöd av artikel 24 i Brysselkonventionen, ogillade denna talan genom dom av den 17 november 1998 med motiveringen att det saknades "grund för att meddela ett interimistiskt beslut".
20 Enligt nämnda domstol skulle ett bifall av Italian Leathers ansökan ha inneburit att WECO förpliktades att fullgöra avtalet. Italian Leather hade emellertid inte bevisat att det förelåg någon risk för irreparabel skada eller slutgiltig rättsförlust, vilket enligt tysk rätt utgör villkor som måste vara uppfyllda för att den begärda åtgärden skall kunna meddelas. WECO hade dessutom redan vidtagit konkreta åtgärder för att göra reklam för och marknadsföra dess läderprodukter från andra leverantörer. Med hänsyn härtill skulle även detta bolag ha orsakats betydande skada om den
