Mål C-169/03
Florian W. Wallentin
mot
Riksskatteverket
(begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten (Sverige))
«Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Inkomstskatt – Inskränkt skattskyldighet för en skattskyldig person som uppbär en liten del av sina inkomster i en medlemsstat och är bosatt i en annan medlemsstat»
Förslag till avgörande av generaladvokat P. Léger föredraget den 11 mars 2004 Domstolens dom (första avdelningen) av den 1 juli 2004
Sammanfattning av domen
Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Likabehandling – Inkomst av tjänst – Inkomstskatt – Inkomst för personer som inte är bosatta i källstaten och inte uppbär någon skattepliktig inkomst i bosättningsstaten beskattas med en definitiv källskatt med uteslutande av varje möjlighet till grundavdrag som anknyter till den skattskyldiges personliga förhållanden – Otillåtet
(Artikel 39 EG) Artikel 39 EG utgör hinder för att det i lagstiftningen i en medlemsstat föreskrivs att fysiska personer som inte anses vara skatterättsligt bosatta i den medlemsstaten, men som uppbär inkomst från arbete där,
beskattas genom en källskatt så beskaffad att grundavdrag eller andra avdrag avseende personliga förhållanden inte medges,
medan de i landet bosatta har rätt till sådana avdrag vid ordinarie taxering till inkomstskatt för all inkomst de i medlemsstaten och utomlands förvärvat,
när de personer som inte är bosatta i den stat där beskattningen sker, i bosättningsstaten endast har uppburit medel som till sin natur inte inkomstbeskattas.
(se punkt 24 samt domslutet)
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 1 juli 2004(1)
Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Inkomstskatt – Inskränkt skattskyldighet för en skattskyldig person som uppbär en liten del av sina inkomster i en medlemsstat och är bosatt i en annan medlemsstat
I mål C-169/03
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Regeringsrätten (Sverige), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Florian W. Wallentin
och
Riksskatteverket ,
angående tolkningen av artikel 39 EG,meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna A. La Pergola, S. von Bahr, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts,
generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
– Riksskatteverket, genom T. Wallén, i egenskap av ombud,– Frankrikes regering, genom G. de Bergues och C. Mercier, båda i egenskap av ombud,– Finlands regering, genom A. Guimaraes-Purokoski, i egenskap av ombud,– Europeiska gemenskapernas kommission, genom R. Lyal och K. Simonsson, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 11 mars 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Regeringsrätten har, genom beslut av den 10 april 2003 som inkom till domstolens kansli den 14 april samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga angående tolkningen av artikel 39 EG för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i svensk rätt angående påförandet av en särskild inkomstskatt för personer som är bosatta i utlandet i vissa avseenden kan anses strida mot denna artikel.
2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Florian Wallentin och Riksskatteverket.
Tillämpliga bestämmelser, tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
3 Florian Wallentin är tysk medborgare och var vid tidpunkten när omständigheterna i målet vid den nationella domstolen inträffade bosatt i Tyskland, där han bedrev studier. Han uppbar från sina föräldrar varje månad ett belopp på 650 DEM och han erhöll även ett stipendium från tyska staten på 350 DEM per månad till täckande av kostnader för kost och logi. Enligt tysk skattelagstiftning utgjorde dessa belopp till sin natur inte någon skattepliktig inkomst.
4 Mellan den 3 och den 25 juli 1996 genomförde Florian Wallentin en avlönad praktik vid Svenska kyrkan. Av denna anledning vistades han i Sverige den 1 juli– 20 augusti 1996. Han uppbar en tjänsteinkomst på 8 724 SEK från Svenska kyrkan för sitt praktikantarbete.
5 Florian Wallentin begärde hos den svenska skattemyndigheten att detta belopp skulle undantas från inkomstbeskattning. Hans begäran avslogs av nämnda myndighet, som angav att det ifrågavarande beloppet skulle inkomstbeskattas med 25 procent med stöd av lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (nedan kallad SINK-lagen). I denna lag regleras inskränkt skattskyldighet för inkomstskatt.
6 SINK-lagen är tillämplig på personer som är bosatta i utlandet och som under kortvariga vistelser i Sverige understigande sex månader per år uppbär inkomst där. Skatten tas ut i form av en definitiv källskatt, och rätt till avdrag eller grundavdrag med hänsyn till den skattskyldiges personliga förhållanden saknas. I gengäld är skattesatsen för den särskilda inkomstskatten lägre än den skattesats som tillämpas för den allmänna inkomstskatten. Den senare är visserligen progressiv men uppgår enligt den hänskjutande domstolen till omkring 30 procent.
7 De personer som är bosatta i Sverige i mer än sex månader per år och som är skattskyldiga för allmän inkomstskatt (oinskränkt skattskyldighet) medges ett grundavdrag. För det ifrågavarande beskattningsåret uppgick grundavdraget till 8 600 SEK. Grundavdrag med hela detta belopp medges endast för personer som har varit bosatta i Sverige under ett helt beskattningsår. För bosättningsperioder som är kortare än så, men som överstiger sex månader, proportioneras grundavdraget i förhållande till det antal månader som vistelsen i Sverige varat.
8 Florian Wallentin anser att det föreligger en otillåten diskriminering enligt artikel 39 EG på grund av att endast oinskränkt skattskyldiga personer medges grundavdrag medan inskränkt skattskyldiga personer inte har rätt till detta.
9 Florian Wallentin överklagade skattemyndighetens beslut hos Länsrätten i Norrbottens län, som biföll hans talan. Skattemyndigheten överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Sundsvall, som biföll skattemyndighetens talan, varpå Florian Wallentin överklagade kammarrättens dom till Regeringsrätten. Regeringsrätten fann att det var oklart huruvida den ifrågavarande lagstiftningen strider mot artikel 39 EG och har därför ställt följande tolkningsfråga till EG‑domstolen:
”Skall artikel 39 i EG-fördraget tolkas så att det föreligger hinder mot att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att fysiska personer, som skattemässigt inte anses bosatta i landet men som inom landet uppbär inkomst av arbete (inskränkt skattskyldighet), beskattas genom en källskatt så beskaffad att grundavdrag eller andra avdrag avseende personliga förhållanden inte medges, medan de i landet bosatta har rätt till sådana avdrag vid ordinarie taxering till inkomstskatt för all inkomst de i medlemsstaten och utomlands förvärvat (oinskränkt skattskyldighet), men där de förstnämndas avs
