Mål C-234/04

Rosmarie Kapferer

mot

Schlank & Schick GmbH

(begäran om förhandsavgöranden från Landesgericht Innsbruck)

”Domstols behörighet på privaträttens område – Förordning (EG) nr 44/2001 – Tolkning av artikel 15 – Behörighet vid konsumenttvister – Löfte om vinst – Vilseledande reklam – Domstolsavgörande angående behörighet – Laga kraft – Återupptagande i andra instans – Rättssäkerhet – Gemenskapsrättens företräde – Artikel 10 EG”

Förslag till avgörande av generaladvokat A. Tizzano föredraget den 10 november 2005 

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 mars 2006 

Sammanfattning av domen

Medlemsstater – Skyldigheter – Samarbetsskyldighet

(Artikel 10 EG)

Samarbetsprincipen i artikel 10 EG innebär inte en skyldighet för en nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler i syfte att ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande när det framgår att avgörandet strider mot gemenskapsrätten. För att säkerställa såväl en stabil rättsordning och stabila rättsförhållanden som en god rättskipning är det nämligen viktigt att domstolsavgöranden som vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas.

(se punkt 20 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 16 mars 2006 (*)

”Domstols behörighet på privaträttens område – Förordning (EG) nr 44/2001 – Tolkning av artikel 15 – Behörighet vid konsumenttvister – Löfte om vinst – Vilseledande reklam – Domstolsavgörande angående behörighet – Laga kraft – Återupptagande i andra instans – Rättssäkerhet – Gemenskapsrättens företräde – Artikel 10 EG”

I mål C-234/04,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Landesgericht Innsbruck (Österrike), genom beslut av den 26 maj 2004 som inkom till domstolen den 3 juni 2004, i målet mellan

Rosmarie Kapferer

och

Schlank & Schick GmbH,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna N. Colneric (referent), K. Lenaerts, E. Juhász och M. Ilešič,

generaladvokat: A. Tizzano,

justitiesekreterare: byrådirektören B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 september 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       Schlank & Schick GmbH, genom M. Alexander och M. Dreschers, Rechtsanwälte,

–       Republiken Österrike, genom H. Dossi och S. Pfanner, båda i egenskap av ombud,

–       Republiken Tjeckien, genom T. Boček, i egenskap av ombud,

–       Förbundsrepubliken Tyskland, genom A. Tiemann och A. Günther, båda i egenskap av ombud,

–       Republiken Frankrike, genom A. Bodard‑Hermant, R. Abraham, G. de Bergues och J.-C. Niollet, samtliga i egenskap av ombud,

–       Republiken Cypern, genom M. Chatzigeorgiou, i egenskap av ombud,

–       Konungariket Nederländerna, genom C.A.H.M. ten Dam, i egenskap av ombud,

–       Republiken Finland, genom T. Pynnä, i egenskap av ombud,

–       Konungariket Sverige, genom A. Falk, i egenskap av ombud,

–       Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland, genom E. O’Neill, i egenskap av ombud, biträdd av D. Lloyd-Jones, QC,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom A.‑M. Rouchaud och W. Bogensberger, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 10 november 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 10 EG och artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

2       Begäran har framställts i en tvist mellan den österrikiska medborgaren Rosmarie Kapferer, bosatt i Hall i Tyrolen (Österrike), och det enligt tysk rätt bildade postorderföretaget Schlank & Schick GmbH (nedan kallat Schlank & Schick) (Tyskland), angående en talan om att Schlank & Schick skall förpliktas att utbetala ett pris till Rosmarie Kapferer med anledning av att företaget, i ett till Rosmarie Kapferer personligen ställt brev, gett henne intrycket att hon tilldelats ett pris.

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3       I artikel 15.1 i förordning nr 44/2001 föreskrivs följande:

”Om talan avser avtal som har ingåtts av en person, konsumenten, för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, gäller i fråga om behörigheten, om inte annat följer av föreskrifterna i artikel 4 och artikel 5.5, bestämmelserna i detta avsnitt

…

c)     i övriga fall, om avtalet har ingåtts med en person som bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist eller, på något sätt, riktar sådan verksamhet till den medlemsstaten eller flera stater, däribland den medlemsstaten, och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.”

4       Enligt artikel 16.1 i samma förordning får ”[k]onsumenten … väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller vid domstolen i den ort där konsumenten har hemvist”.

5       I artikel 24 i förordning nr 44/2001 föreskrivs följande:

”Utöver den behörighet som en domstol i en medlemsstat har enligt andra bestämmelser i denna förordning, är domstolen behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gick i svaromål för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har exklusiv behörighet enligt artikel 22.”

 De nationella bestämmelserna

6       I 5j § i den österrikiska konsumentskyddslagen (Konsumentenschutzgesetz), i dess lydelse enligt den lag som trädde i kraft den 1 oktober 1999 (BGBl. I, 185/1999) (nedan kallad KSchG), föreskrivs följande:

”Näringsidkare som sänder meddelanden om lotterivinster eller andra liknande meddelanden till bestämda konsumenter och som, genom det sätt på vilket meddelandena har utformats, ger konsumenten intryck av att ha vunnit ett bestämt pris, skall utge detta pris till konsumenten. Konsumenten kan även väcka talan vid domstol för att utkräva detta pris.”

7       530 § i den österrikiska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, nedan kallad ZPO), i vilken förutsättningarna för resning anges, har följande lydelse:

”(1) Ett mål som avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande kan på yrkande av en part åter tas upp till prövning när

...

5.     ett beslut från en brottmålsdomstol, på vilket avgörandet i fråga är grundat, har upphävts genom ett nytt beslut som vunnit laga kraft,

6.     parten fått kännedom om eller möjlighet att åberopa ett tidigare avgörande som redan vunnit laga kraft, som rör samma sak eller samma rättsförhållande och som kan lösa tvisten mellan parterna i det mål, i vilket resning har begärts,

7.     parten fått kännedom om eller möjlighet att åberopa nya omständigheter eller bevis som, om de åberopats i det tidigare förfarandet, hade kunnat leda till ett för parten gynnsammare avgörande.

(2)   Resning av de anledningar som anges i stycke 1 punkt 7 är endast tillåten om parten utan eget vållande var förhindrad att åberopa de nya omständigheterna eller bevisen innan den muntliga förhandlingen, efter vilken domstolen i första instans fattade sitt avgörande, avslutades.”

8       I 534 § i samma lag föreskrivs följande:

”(1) Ansökan om resning skall göras inom fyra veckor.

(2)   Denna frist börjar löpa

...

4.     i de fall som avses i 530 § stycke 1 punkt 7, den dag då parten hade kunnat förebringa de omständigheter eller bevis han fått kännedom om inför domstol.

(3)   Ansökan om resning kan inte l