Mål T‑363/04
Koipe Corporación, SL
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket ’La Española’ − Invändning från innehavaren av det nationella figurmärket ’Carbonell’ och gemenskapsfigurmärket ’Carbonell’ − Avslag på invändningen − Dominerande beståndsdelar − Likhet − Risk för förväxling − Behörighet att ändra beslut”
Förstainstansrättens dom (första avdelningen) av den 12 september 2007
Sammanfattning av domen
Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)
Det finns en risk för att de spanska genomsnittskonsumenterna förväxlar figurkännetecknet La Española, för vilket ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke ingetts för ”ätliga oljor och fetter” i klass 29 i Niceöverenskommelsen med figurmärket Carbonell, som registrerats i Spanien för ”ren olivolja” och ”olivolja”.
Likheterna mellan figurelementen i de motstående varumärkena är större både i färghänseende och med avseende på teckningen än de små skillnader som framträder först efter en grundlig och fullständig undersökning. Det föreligger dessutom ett begreppsmässigt samband med naturen och varornas ursprung mellan de motstående varumärkena som visserligen är svagt. Samtliga gemensamma beståndsdelar hos de två ifrågavarande varumärkena ger ett mycket likartat visuellt helhetsintryck, eftersom det väsentliga budskapet och helhetsintrycket i varumärket Carbonell med stor precision återges i varumärket La Española, nämligen en kvinna som är klädd i typisk dräkt och som sitter på ett visst sätt nära en olivträdgren och med en olivlund i bakgrunden. Helheten utgörs av nästan samma fördelning av ytor och även färger och placeringen av beteckningarna är närmast identisk, liksom sättet att skriva in dessa beteckningar. Risken för förväxling blir inte mindre av att ordelementen är olika, eftersom ordelementet i det sökta varumärket har mycket låg särskiljningsförmåga med hänsyn till att det hänför sig till varans geografiska ursprung.
(se punkterna 100–103 och 105)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)
den 12 september 2007(*)
”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket ’La Española’ − Invändning från innehavaren av det nationella figurmärket ’Carbonell’ och gemenskapsfigurmärket ’Carbonell’ − Avslag på invändningen − Dominerande beståndsdelar − Likhet − Risk för förväxling − Behörighet att ändra beslut”
I mål T‑363/04,
Koipe Corporación, SL, San Sebastian (Spanien), företrätt av advokaten M. Fernández de Béthencourt,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av J. García Murillo, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid förstainstansrätten, var
Aceites del Sur, SA, Sevilla (Spanien), företrätt av advokaterna C.L. Fernández-Palacios och R. Jiménez Díaz,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 11 maj 2004 (ärende R 1109/2000-4) om ett invändningsförfarande mellan Koipe Corporación, SL och Aceites del Sur, SA,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden J.D. Cooke samt domarna R. García-Valdecasas och V. Ciucă,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 mars 2007,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
1 I artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), föreskrivs följande:
”1. Om innehavaren av ett äldre varumärke invänder skall det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras
…
b) om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.”
2 I artikel 8.2 i förordning nr 40/94 föreskrivs följande:
”Med äldre varumärken avses i punkt 1
a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på prioritet för dessa varumärken:
i) Gemenskapsvarumärken.
ii) Varumärken som har registrerats i en medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux varumärkesbyrå …”
3 I artikel 8.5 i förordning nr 40/94 anges följande:
”Dessutom gäller att, efter invändning från innehavaren av ett äldre varumärke enligt punkt 2, det varumärke som ansökan om registrering avser inte får registreras om det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och avses bli registrerat för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, när – i fråga om ett äldre gemenskapsvarumärke – det är känt i gemenskapen, eller, när – i fråga om ett äldre nationellt varumärke – det är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.”
4 I artikel 55.3 i förordning nr 40/94 föreskrivs följande:
”En ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring skall avvisas om ett mål mellan samma parter om samma sak har avgjorts av en domstol i en medlemsstat och detta avgörande har vunnit laga kraft.”
Bakgrund till tvisten
5 Aceites del Sur, SA ingav den 23 april 1996 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning nr 40/94.
6 Det sökta varumärket (nedan kallat det sökta varumärket eller varumärket La Española) utgörs av det nedan återgivna figurkännetecknet:
7 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 29 och 30 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg (nedan kallad Niceöverenskommelsen), och motsvarar följande beskrivning:
– Klass 29: ”Kött, fisk, fjäderfä och vilt; köttextrakt; konserverade, torkade och tillagade frukter och grönsaker; geléer, sylter, fruktkompotter; ägg, mjölk och mjölkprodukter; ätliga oljor och fetter.”
– Klass 30: ”Kaffe, te, kakao, socker, ris, tapioka, sagogryn, kaffeersättning; mjöl och näringspreparat tillverkade av spannmål, bröd, konditorivaror och godsaker, glass; honung, sirap; jäst och bakpulver; salt, senap, såser (smaktillsatser); kryddor; is.”
8 Denna ansökan offentliggjordes den 23 november 1998 i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 89/98.
9 Den 19 februari 1999 framställde La Española Alimentaria Alcoyana, SA en invändning mot registreringen av det sökta varumärket (nedan kallad den första invändningen eller det första invändningsförfarandet). Den första invändningen avsåg samtliga produkter som angavs i ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke.
10 Till stöd för invändningen åberopades, med stöd av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, risken för förväxling mellan det sökta varumärket och ett äldre figurmärke som innehas av La Española Alimentaria Alcoyana och som består av ett figurelement och ordelementet la española. Detta varumärke är skyddat genom gemenskapsregistrering nr 15909 och den spanska registreringen nr 1816147. Gemenskapsvarumärket nr 15909 har registrerats för vissa varor i klass 29 i Niceöverenskommelsen, men inte för ätliga oljor och fetter. Gemenskapsvarumärket nr 15909 har, liksom det spanska varumärket nr 1816147, även registrerats för ett flertal varor i klass 30 i Niceöverenskommelsen.
11 Den 23 februari 1999 framställde bolaget Aceites Carbonell, nu Koipe Corporation SL, en invändning mot registreringen av det sökta varumärket med avseende på samtliga varor som avsågs i ansökan. Till stöd för invändningen åberopades, med stöd av artiklarna 8.1 b–8.2 c och 8.5 i förordning nr 40/94, risken för förväxling mellan det sökta varumärket och sökandens äldre figurmärke Carbonell (nedan kallat det äldre varumärket eller varumärket Carbonell), vilket återges nedan:
12 Till stöd för att det äldre varumärket föreligger åberopade sökanden de spanska registreringarna nr 994364, 1238745, 1698613, 28270, 252783 och 994365, gemenskapsregistrering nr 338681, de internationella registreringarna nr 244428 och 528639 samt irländska, danska och svenska registreringar jämte registrering i Förenade kungariket. Invändningsenheten fann, efter att ha undersökt den bevisning som åberopats till styrkande av att de åberopade rättigheterna förelåg och var giltiga, att sökanden endast styrkt att följande fyra registreringar förelåg:
– Den spanska registreringen nr 994364 av den 20 oktober 1982 för ”ren olivolja” i klass 29 i Niceöverenskommelsen.
– Den spanska registreringen nr 1238745 av den 20 juni 1988 för ”olivolja” i klass 29 i Niceöverenskommelsen.
– Den spanska registreringen nr 1698613 av den 5 januari 1994 för ”olivolja” i klass 29 i Niceöverenskommelsen.
– Gemenskapsregistrering nr 338681 av den 24 januari 2000 för ”olivolja” i klass 29 i Niceöverenskommelsen.
13 Intervenienten begränsade senare, genom skrivelse till harmoniseringsbyrån av den 29 september 1999, förteckningen över varor som avsågs i registreringsansökan till följande varor:
– Klass 29: ”Ätliga oljor och fetter”.
– Klass 30: ”Majonnäs och vinäger”.
14 I det första invändningsförfarandet avslogs ansökan om registrering av det sökta varumärket med avseende på varor i klass 30 i Niceöverenskommelsen genom invändningsenhetens beslut nr 259/2000 av den 22 februari 2000. I detta beslut avslog invändningsenheten emellertid den invändning som La Española Alimentaria Alcoyana hade framställt med avseende på varor i klass 29 i Niceöverenskommelsen. Harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd fastställde detta beslut genom beslut R 326/2000-4 av den 17 februari 2003. Intervenientens ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke avser därför endast varor i klass 29 i Niceöverenskommelsen.
15 Invändningsenheten avslog invändningen av den 23 februari 1999 genom beslut nr 2084/2000 av den 21 september 2000, med motiveringen att synintrycket av de två ifrågavarande kännetecknen var olika vid en helhetsbedömning, att de inte hade några beståndsdelar som liknade varandra i fonetiskt hänseende och att det begreppsmässiga sambandet med naturen och varornas jordbruksursprung var svagt, vilket innebar att det inte förelåg risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.
16 Den 19 januari 2001 överklagade sökanden invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån. Fjärde överklagandenämnden avslog överklagandet den 11 maj 2004 genom beslut R 1109/2000-4 (nedan kallat det angripna beslutet). Överklagandenämnden fastställde att synintrycket av de två ifrågavarande kännetecknen var olika vid en helhetsbedömning, Överklagandenämnden noterade nämligen att figurelement som huvudsakligen består av en bild av en människa som sitter i en olivlund har låg särskiljningsförmåga för olivolja, vilket innebär att ordelementen la española och carbonell får väsentlig betydelse. I fråga om känneteckensjämförelsen i fonetiskt och begreppsmässigt hänseende, konstaterade överklagandenämnden att sökanden inte hade bestritt att ordelementen inte alls överensstämde med varandra och att det bara i ringa mån fanns ett begreppsmässigt samband mellan de motstående kännetecknen. Överklagandenämnden medgav slutligen att invändningsenheten borde ha bedömt huruvida de äldre varumärkena var notoriskt kända. Överklagandenämnden fann emellertid att denna bedömning och bedömningen av de handlingar som getts in till överklagandenämnden till styrkande av att varumärkena var notoriskt kända inte var absolut nödvändiga, eftersom en av förutsättningarna för att bedöma om risk för förväxling med ett känt eller notoriskt känt varumärke föreligger inte var uppfylld, nämligen att kännetecknen liknar varandra.
Förfarandet och parternas yrkanden
17 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 31 augusti 2004.
18 I skrivelse till förstainstansrätten av den 8 november 2004 begärde sökanden att till handlingarna i målet få föra ett intyg från spanska handelskammaren i Belgien och Luxemburg på att varumärket Carbonell är notoriskt känt. Detta intyg hade sänts till sökanden efter det att talan väcktes, trots att sökanden hade begärt intyget före denna dag. Förstainstansrätten biföll denna begäran genom beslut av den 17 november 2004.
19 Harmoniseringsbyrån ingav sin svarsinlaga den 1 mars 2005. Intervenienten ingav sin interventionsinlaga den 17 januari 2005. Genom skrivelse som ingavs den 10 maj 2005 begärde sökanden tillåtelse att inge en replik, vilket förstainstansrätten avslog genom beslut av den 23 maj 2005.
20 På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (första avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.
21 Parterna utvecklade sin talan och besvarade förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 14 mars 2007.
22 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förklara det sökta varumärket ogiltigt eller, i förekommande fall, förordna att ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke skall avslås, och
– förplikta harmoniseringsbyrån och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet vid fjärde överklagandenämnden.
23 Harmoniseringsbyrån har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogilla talan,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
24 Intervenienten har yrkat att förstainstansrätten skall
– ogilla talan och fastställa det angripna beslutet,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Under förhandlingen återkallade intervenienten sin begäran att dennes personliga ombud skulle delta och den invändning om rättegångshinder som framställts avseende huruvida sökandens ombud var advokat.
Huruvida talan kan tas upp till sakprövning
Huruvida yrkandet att förstainstansrätten skall förklara det sökta varumärket ogiltigt eller, i förekommande fall, förordna att ansökan om registrering skall avslås kan tas upp till sakprövning
Parternas argument
26 Harmoniseringsbyrån anser att sökandens andra yrkande att förstainstansrätten skall förklara varumärket La Española ogiltigt eller, i förekommande fall, förordna att ansökan om registrering skall avslås inte kan tas upp till sakprövning. Grunden för detta är att det inte ankommer på förstainstansrätten att rikta förelägganden till harmoniseringsbyrån och att det åligger harmoniseringsbyrån att rätta sig efter domslut och domskäl i förstainstansrättens domar (förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T‑388/00, Institut fur Lernsysteme mot harmoniseringsbyrån – Educational Services (ELS), REG 2002, s. II‑4301, punkt 19).
Förstainstansrättens bedömning
27 Sökandens andra yrkande sönderfaller i två delar. I den första delen har sökanden yrkat att varumärket La Española skall förklaras ogiltigt. I den andra delen har sökanden yrkat att förstainstansrätten skall förordna att ansökan om registrering av det ovannämnda varumärket skall avslås.
28 I den del som avser att varumärket La Española skall förklaras ogiltigt erinrar förstainstansrätten om att det föreskrivs i artikel 62.3 i förordning nr 40/94 att om talan har väckts vid gemenskapsdomstolen skall överklagandenämndens beslut vinna laga kraft först då denna talan har avvisats eller ogillats. Det sökta varumärket har, såsom harmoniseringsbyrån med fog har angett, således ännu inte registrerats och kan därför inte förklaras ogiltigt. Den första delen av sökandens andra yrkande saknar därför föremål.
29 I den andra delen av det ovannämnda yrkandet har sökanden i sak yrkat att förstainstansrätten skall fatta det beslut som harmoniseringsbyrån borde ha fattat enligt sökandens uppfattning, nämligen att fastställa att villkoren för invändning är uppfyllda, varvid harmoniseringsbyrån skulle genomföra detta beslut och avslå ansökan om registrering av det sökta varumärket.
30 Sökanden har således yrkat att det angripna beslutet skall ändras, såsom föreskrivs i artikel 63.3 i förordning nr 40/94. Yrkandet innebär nämligen inte en begäran om att förstainstansrättens skall förplikta harmoniseringsbyrån att göra eller inte göra något, vilket skulle ha utgjort ett föreläggande till denna. Yrkandet syftar tvärtemot till att förstainstansrätten, på samma sätt som överklagandenämnden, skall avgöra huruvida det sökta varumärket kan registreras med hänsyn till artikel 8.1 b i förordning nr 40/94. Ett sådant avgörande ingår i de åtgärder som förstainstansrätten kan vidta med stöd av sin behörighet att ändra ett beslut (se, för ett motsvarande synsätt, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i mål T‑334/01, MFE Marienfelde mot harmoniseringsbyrån – Vétoquinol (HIPOVITON), REG 2004, s. II‑2787, punkt 19, och av den 4 oktober 2006 i mål T‑190/04, Freixenet mot harmoniseringsbyrån (formen av en vit slipad flaska), REG 2006, s. II‑0000, punkt 17).
31 Härav följer att den andra delen av sökandens andra yrkande kan prövas i sak.
Huruvida sökandens ombud är behörigt
Parternas argument
32 Intervenienten har anmärkt att sökandens advokat enligt sin fullmakt inte får företräda denne vid förstainstansrätten. Enligt intervenienten har J. Munguía Arsuaga enligt den registrerade fullmakt som sökanden har ingett rätt att företräda denne vid spanska domstolar, men inte vid gemenskapsdomstolen. J. Munguía Arsuagas fullmakt till advokaten M. Fernández de Béthencourt, som undertecknade ansökan i sökandens namn och för dennes räkning, överskrider således den behörighet som denne erhållit.
Förstainstansrättens bedömning
33 Enligt artikel 44.5 b i förstainstansrättens rättegångregler skall en ansökan av en privaträttslig juridisk person åtföljas av bevis för att advokatens fullmakt har utställts av någon därtill behörig person.
34 Det framgår av de registrerade fullmakterna av den 16 augusti 2004 för sökandens behöriga ombud, J. Munguía Arsuaga, att denne var behörig att själv företräda sökanden eller att befullmäktiga advokater i detta avseende ”i såväl nationellt som överstatligt hänseende”, vilket omfattar förstainstansrätten. Det är därför överraskande att intervenienten hävdar att J. Munguía Arsuagas fullmakt till advokaten M. Fernández de Béthencourt överskrider dennes befogenheter. Denna uppfattning strider tydligt och uppenbart mot de faktiska omständigheterna.
35 Härav följer att invändningen om rättegångshinder skall ogillas.
Huruvida principen om laga kraft skall tillämpas
Parternas argument
36 Intervenienten anser att invändningen om laga kraft enligt artikel 55.3 i förordning nr 40/94 är tillämplig i förevarande mål. Enligt den ovannämnda artikeln skall en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring avvisas om ett mål mellan samma parter om samma sak har avgjorts av en domstol i en medlemsstat och detta avgörande har vunnit laga kraft.
37 Intervenienten anser att en dom som avkunnats av en spansk domstol, nämligen Audiencia Provincial de Sevilla (provinsdomstol i Sevilla, Spanien) skall anses ha vunnit laga kraft i den mening som avses i artikel 55.3 i förordning nr 40/94, eftersom den domen avser samma parter och samma sak som förevarande mål. Den ifrågavarande domen avsåg nämligen en tvist mellan sökanden och intervenienten med anledning av att sökanden, med stöd av förbudet mot plagiat enligt ley 3/1991, de 10 de enero, de competencia desleal (spansk lag nr 3/91 av den 10 januari 1991 om illojal konkurrens) (BOE nr 10, av den 11 januari 1991, s. 959), hade försökt att hindra intervenienten från att använda ett spanskt varumärke som var identiskt med varumärket La Española. I domen i det ifrågavarande målet fann Audiencia Provincial de Sevilla att de två motstående varumärkena kunde finnas på marknaden samtidigt, varvid sökanden förlorade målet. Denna dom vann laga kraft när Tribunal Supremo (Spaniens högsta domstol) avslog sökandens överklagande genom beslut av den 16 februari 1999. Intervenienten har därför yrkat att förevarande talan skall avvisas.
38 Sökanden och harmoniseringsbyrån har under förhandlingen hävdat att artikel 55 i förordning nr 40/94 inte kan tillämpas i förevarande mål, eftersom detta mål inte avser samma sak som det ovannämnda målet vid Audiencia Provincial de Séville.
Förstainstansrättens bedömning
39 Enligt fast rättspraxis är gemenskapsordningen för varumärken ett självständigt system, som består av en samling regler och som syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system, eftersom denna ordning skall tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen (förstainstansrättens dom av den 5 december 2000 i mål T‑32/00, Messe München mot harmoniseringsbyrån (electronica), REG 2000, s. II‑3829, punkt 47, och av den 24 november 2005 i mål T‑346/04, Sadas mot harmoniseringsbyrån – LTJ Diffusion (ARTHUR ET FELICIE), REG 2005, s. II‑4891, punkt 70).
40 Lagenligheten av överklagandenämndernas beslut skall därför endast bedömas på grundval av förordning nr 40/94, såsom den tolkas av gemenskapsdomstolen, och inte mot bakgrund av nationell rättspraxis (förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkt 53, av den 4 november 2003 i mål T‑85/02, Díaz mot harmoniseringsbyrån – Granjas Castelló (CASTILLO), REG 2003, s. II‑4835, punkt 37, och av den 13 juli 2004 i mål T‑115/02, AVEX mot harmoniseringsbyrån – Ahlers (a), REG 2004, s. II‑2907, punkt 30).
41 Principen att gemenskapsordningen är ett självständigt system gäller så mycket mer i förevarande mål, eftersom den dom som Audiencia Provincial de Sevilla avkunnade inte grundades på bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i förordning nr 40/94, utan på en lag om illojal konkurrens.
42 Det är även väsentligt att påpeka att artikel 55.3 i förordning nr 40/94 utgör ett undantag från den ovannämnda principen. I denna bestämmelse föreskrivs dock endast att harmoniseringsbyrån skall avvisa en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av ett redan registrerat gemenskapsvarumärke, om ett mål mellan samma parter och om samma sak, det vill säga ogiltighetsförklaring eller upphävande av det ovannämnda gemenskapsvarumärket, har avgjorts av en nationell domstol och detta avgörande har vunnit laga kraft.
43 Denna bestämmelse kan därför inte inverka på huruvida förevarande talan kan tas upp till prövning. Talan i förevarande mål är nämligen inte en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring och talan har väckts vid förstainstansrätten och inte vid harmoniseringsbyrån.
44 Förstainstansrätten anger för fullständighetens skull slutligen att det mål som Audiencia Provincial de Sevilla avgjorde genom domen av den 7 juli 1997 inte avsåg samma sak som förevarande mål. Det målet avsåg en överträdelse av den spanska lagen om illojal konkurrens, medan förevarande mål avser förordning nr 40/94. Domen från Audiencia Provincial de Sevilla grundades vidare huvudsakligen på ett avgörande från Tribunal Supremo av den 10 juli 1987, i vilket det inte konstaterades att varumärket Carbonell kunde finnas på marknaden samtidigt som det sökta varumärket. Den ovannämnda domen från Tribunal Supremo avsåg endast frågan huruvida ett av intervenientens varumärken som var mycket likt det sökta varumärket kunde finnas på marknaden jämte varumärket La Española som tillhör sökanden och som registrerats för charkuterivaror i klass 29 i Niceöverenskommelsen. Eftersom de varumärken som var i fråga i det målet skilde sig från de motstående varumärkena i förevarande mål, avser de båda målen inte samma sak.
45 Förevarande invändning om rättegångshinder skall därför ogillas.
Prövning i sak
46 Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring, nämligen dels åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, dels åsidosättande av skyldigheten att bedöma bevisningen som åberopats till styrkande av att det äldre varumärket är känt.
Inledande synpunkter
47 Parterna är oense om vilka registreringar som skall beaktas vid bedömningen av om den rätt att framställa invändning föreligger som sökanden har gjort gällande. Sökanden anser att det inte endast är fråga om de spanska registreringar och gemenskapsregistreringar som invändningsenheten och överklagandenämnden beaktade, utan även om andra registreringar som sökanden har åberopat. Harmoniseringsbyrån och intervenienten har bestritt denna uppfattning och har genmält att överklagandenämnden inte borde ha beaktat sökandens ansökan om gemenskapsregistrering nr 338681, eftersom denna ingavs efter det att ansökan
