Mål C‑54/07

Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding

mot

Firma Feryn NV

(begäran om förhandsavgörande från Arbeidshof te Brussel)

”Direktiv 2000/43/EG – Diskriminerande kriterier för urval av personal – Bevisbörda – Sanktioner”

Sammanfattning av domen

1.        Gemenskapsrätt – Principer – Likabehandling – Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung – Direktiv 2000/43

(Rådets direktiv 2000/43, artikel 2.2 a)

2.        Gemenskapsrätt – Principer – Likabehandling – Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung – Direktiv 2000/43

(Rådets direktiv 2000/43, artikel 8.1)

3.        Gemenskapsrätt – Principer – Likabehandling – Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung – Direktiv 2000/43

(Rådets direktiv 2000/43, artikel 15)

1.        Den omständigheten att en arbetsgivare offentligt uttalar att han inte kommer att anställa arbetstagare med visst etniskt ursprung eller av viss ras utgör direkt diskriminering avseende anställning, i den mening som avses i artikel 2.2 a i rådets direktiv 2000/43 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, eftersom sådana uttalanden starkt kan avskräcka vissa arbetssökande från att anmäla sitt intresse för ett arbete och följaktligen utgöra ett hinder för deras tillträde till arbetsmarknaden. Det är inte en nödvändig förutsättning för att en sådan diskriminering ska föreligga att en klagande uppgivit att vederbörande har utsatts för en sådan diskriminering.

(se punkterna 25 och 28 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Offentliga uttalanden genom vilka en arbetsgivare låter ge till känna att denne inom ramen för sin anställningspolitik inte kommer att anställa arbetstagare med visst etniskt ursprung eller av viss ras ger anledning att anta, i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 2000/43 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, att det föreligger en direkt diskriminerande anställningspolitik. Det åligger därmed arbetsgivaren att visa att principen om likabehandling inte har åsidosatts. Arbetsgivaren kan göra detta genom att visa att företagets faktiska anställningspolitik inte motsvarar dessa uttalanden.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida de omständigheter som läggs arbetsgivaren till last är styrkta och att bedöma huruvida de uppgifter som arbetsgivaren har inkommit med till stöd för sitt påstående att han inte har åsidosatt principen om likabehandling är tillräckliga.

(se punkt 34 samt punkt 2 i domslutet)

3.        Även när det inte finns någon identifierbar person som har utsatts för diskriminering krävs det enligt artikel 15 i direktiv 2000/43 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung att de sanktioner som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv är effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(se punkt 40 samt punkt 3 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 10 juli 2008 (*)

”Direktiv 2000/43/EG – Diskriminerande kriterier för urval av personal – Bevisbörda – Sanktioner”

I mål C‑54/07,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Arbeidshof te Brussel (Belgien) genom beslut av den 24 januari 2007, som inkom till domstolen den 6 februari 2007, i målet

Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding

mot

Firma Feryn NV,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna L. Bay Larsen, K. Schiemann, J. Makarczyk och J.-C. Bonichot (referent),

generaladvokat: M. Poiares Maduro,

justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 november 2007,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding, genom C. Bayart, advocaat,

–        Belgiens regering, genom L. Van den Broeck och C. Pochet, båda i egenskap av ombud,

–        Irland, genom D. O’Hagan och P. McGarry, båda i egenskap av ombud,

–        Förenade kungarikets regering, genom T. Harris, i egenskap av ombud, biträdd av T. Ward, barrister, och J. Eady, solicitor,

–        Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. van Beek och J. Enegren, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 12 mars 2008 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22).

2        Begäran har framställts i mål mellan Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding (Centrum för lika möjligheter och bekämpning av rasism) (nedan kallat centrumet), klagande vid den nationella domstolen, och bolaget Firma Feryn NV (nedan kallat Feryn), motpart vid den nationella domstolen, efter det att en av bolagets direktörer offentligt uppgivit att bolaget inte önskade anställa ”personer med utländsk härkomst” (på nederländska: ”allochtonen”).

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3        Enligt artikel 1 i direktiv 2000/43 är syftet med direktivet ”att fastställa en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna”.

4        Av artikel 2.2 a i samma direktiv framgår att
”direkt diskriminering anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation”.

5        Av artikel 3.1 a i nämnda direktiv framgår att direktivet avser ”[v]illkor för tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, inklusive urvalskriterier och krav för anställning inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet, inbegripet befordran”. Däremot framgår av artikel 3.2 i samma direktiv att direktivet inte omfattar ”särbehandling på grund av nationalitet”.

6        Av artikel 6.1 i direktiv 2000/43 framgår följande:

”Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som är mer fördelaktiga när det gäller att upprätthålla principen om likabehandling än de som anges i detta direktiv.”

7        Artikel 7 i samma direktiv har följande lydelse:

”1.      Medlemsstaterna skall säkerställa att alla som anser sig förfördelade på grund av att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem har tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden, inbegripet, när de anser det lämpligt, förlikningsförfaranden, för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv, även efter det att den situation i vilken diskrimineringen uppges ha förekommit har upphört.

2.      Medlemsstaterna skall säkerställa att föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som i enlighet med de kriterier som fastställs i deras nationella lagstiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs får, på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne, med hans eller hennes tillstånd, engagera sig i de rättsliga och/eller administrativa förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv.

…”

8        I artikel 8.1 i samma direktiv föreskrivs vidare följande:

”Medlemsstaterna skall, i enlighet med sina nationella rättssystem, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det, när personer, som anser sig kränkta genom att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem, inför domstol eller annan behörig myndighet lägger fram fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering, skall åligga svaranden att bevisa att det inte föreligger något brott mot principen om likabehandling.”

9        Enligt artikel 13.1 i direktiv 2000/43 ska medlemsstaterna utse ett eller flera organ för främjande av likabehandling. I artikel 13.2 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att behörigheten för dessa organ omfattar följande:

–        Att på ett oberoende sätt bistå personer som utsatts för diskriminering genom att driva klagomål om diskriminering, utan att det påverkar rättigheterna för personer som har blivit diskriminerade eller för föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som anges i artikel 7.2.

…”

10      Slutligen ska enligt artikel 15 i nämnda direktiv medlemsstaterna bestämma vilka sanktioner som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla åtgärder som behövs för deras genomförande. Sanktionerna, som kan bestå av skadestånd till den diskriminerade personen, ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

 Den nationella lagstiftningen

11      Lagen av den 25 februari 2003 mot diskriminering, som ändrar lagen av den 15 februari 1993 om upprättandet av ett centrum för lika chanser och mot rasism (Belgische staatsblad av den 17 mars 2003, s. 12844), ändrad genom lagen av den 20 juli 2006 (Belgische staatsblad av den 28 juli 2006, s. 36940) (Wet ter bestrijding van discriminatie en tot wijziging van de wet van 15 februar 1993 tot oprichting van een Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding) (nedan kallad lagen av den 25 februari 2003), syftar till att införliva direktiv 2000/43 med belgisk rätt.

12      Enligt artikel 2 i lagen av den 25 februari 2003 är alla former av direkt och indirekt diskriminering i samband med tillträde till arbetsmarknaden förbjudna. Artikel 19 i samma lag syftar till att införliva artikel 8 i direktiv 2000/43, som avser bevisbördan.

13      Enligt lagen av den 25 februari 2003 kan diskriminering beivras såväl genom civilrättsliga som straffrättsliga förfaranden. Den nationella domstolen kan enligt artikel 19 i samma lag besluta om föreläggande att upphöra med den diskriminerande handlingen (punkt 1) och publicering av den nationella domstolens beslut (punkt 2) eller, enligt artikel 20 i samma lag, förelägga någon ett löpande vite.

14      Den belgiska lagstiftaren har gett centrumet möjlighet att väcka talan när diskriminering skett eller riskerar att ske, utan krav på att det dessförinnan ska ha framställts ett klagomål angående detta.

 Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

15      Centrumet, som är det belgiska organ som utsetts enligt artikel 13 i direktiv 2000/43 för att främja likabehandling, har yrkat att belgiska arbetsdomstolar ska fastställa att Feryn, som är specialiserat på försäljning och installation av vipp- och takskjutportar, tillämpade en diskriminerande anställningspolicy.

16      Centrumet stöder sig på offentliga uttalanden av företagets direktör, enligt vilka företaget önskade anställa montörer men inte kunde anställa ”personer med utländsk härkomst” på grund av kundernas betänkligheter angående att ge dessa tillträde till sitt hem under tiden för arbetets utförande.

17      Genom beslut av den 26 juni 2006 avslog Voorzitter van de arbeidsrechtbank te Brussel (ordföranden för arbetsdomstol i första instans i Bryssel) centrumets talan och framhöll därvid särskilt att det inte fanns bevis för, och att det inte heller kunde antas, att någon skulle ha ansökt om ett arbete och inte blivit anställd på grund av sitt etniska ursprung.

18      Centrumet överklagade beslutet till Arbeidshof te Brussel (arbetsdomstol i andra instans i Bryssel), som beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)       Föreligger det direkt diskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 a i direktiv 2000/43 ..., när en arbetsgivare efter en uppseendeväckande utlysning av tjänster gör följande offentliga uttalande:

’Jag måste rätta mig efter mina kunders krav. Om ni säger ′jag vill ha den och den produkten och på det och det sättet′ och jag säger ′jag går inte med på det, jag skickar ändå dessa personer′, så kommer ni att säga ′jag tar inte den där porten′. Då får jag slå igen butiken. Vi måste uppfylla kundernas krav. Det är inte mitt problem. Jag har inte skapat problemet med belgarnas inställnin