TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 17 december 2014 ( *1 )
”Återförvisning efter ogiltigförklaring — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter — Förordning (EG) nr 881/2002 — Frysning av penningmedel och andra ekonomiska resurser för en person upptagen i en förteckning som upprättats av ett av Förenta nationernas organ — Införande av namnet på denna person i förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 — Talan om ogiltigförklaring — Upptagande till sakprövning — Tidsfrist för väckande av talan — Överskridande — Ursäktligt misstag — Grundläggande rättigheter — Rätt till försvar — Rätt till ett effektivt domstolsskydd — Rätt till respekt för egendom — Rätt till respekt för privat- och familjeliv”
I mål T‑127/09 RENV,
Abdulbasit Abdulrahim, London (Förenade kungariket), företrädd av P. Moser, QC, E. Grieves, barrister, H. Miller och R. Graham, solicitors,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av E. Finnegan och G. Étienne, båda i egenskap av ombud,
och
Europeiska kommissionen, företrädd av E. Paasivirta och G. Valero Jordana, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående, ursprungligen, dels en talan om delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, s. 9), i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1330/2008 av den 22 december 2008 om ändring för hundratredje gången av förordning nr 881/2002 (EUT L 345, s. 60), eller av förordning nr 1330/2008, i den del den berör sökanden, dels en talan om ersättning för den skada som han påstår sig ha lidit på grund av dessa rättsakter,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas samt domarna N. J. Forwood (referent) och E. Bieliūnas,
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 4 februari 2014,
följande
Dom
Bakgrunden till tvisten och förfarandet före återförvisandet
1
Den 21 oktober 2008 upptogs Abdulbasit Abdulrahim i en förteckning som upprättats av den sanktionskommitté som inrättats genom Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1267 (1999) av den 15 oktober 1999 om situationen i Afghanistan (nedan kallad sanktionskommitténs förteckning). Upptagandet i förteckningen var föremål för pressmeddelande SC/9481 från sanktionskommittén. Pressmeddelandet offentliggjordes den 23 oktober 2008.
2
Genom kommissionens förordning (EG) nr 1330/2008 av den 22 december 2008 om ändring för hundratredje gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter (EUT L 345, s. 60), upptogs Abdulbasit Abdulrahim sålunda i förteckningen över personer och enheter vilkas penningmedel och andra ekonomiska tillgångar skulle frysas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, s. 9) (nedan kallad den omtvistade förteckningen).
3
I punkt 1 i bilagan till förordning nr 1330/2008 motiveras införandet enligt följande:
”Övriga upplysningar: a) …, b) samlar in medel till förmån för Libyan Islamic Fighting Group, c) har haft ledande befattningar inom [Libyan Islamic Fighting Group] i Förenade kungariket, d) associerad med ledarna för hjälporganisationen SANABEL, Ghuma Abd’rabbah, Taher Nasuf och Abdulbaqi Mohammed Khaled samt med medlemmar av [Libyan Islamic Fighting Group] i Förenade kungariket, bl.a. Ismail Kamoka, som är en framträdande medlem av [Libyan Islamic Fighting Group] i Förenade kungariket som dömdes i Förenade kungariket i juni 2007 för finansiering av terrorism.”
4
I skäl 5 i förordning nr 1330/2008 anges att ”[e]ftersom [sanktionskommitténs] förteckning inte innehåller uppgift om aktuell adress för de berörda fysiska personerna bör ett tillkännagivande offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning så att dessa personer ges tillfälle att kontakta kommissionen, och kommissionen kan meddela dem grunderna för denna förordning, ge de berörda personerna tillfälle att lämna synpunkter på dessa grunder och se över förordningen mot bakgrund av inkomna synpunkter och annan eventuell tillgänglig information”. Tillkännagivandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 december 2008 (C 330, s. 160).
5
Abdulbasit Abdulrahim väckte, genom ansökan som i undertecknat original inkom till förstainstansrättens kansli den 15 april 2009, talan mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen med yrkande om ogiltigförklaring av förordning nr 881/2002, i dess lydelse enligt förordning nr 1330/2008, eller av förordning nr 1330/2008, i den mån han berörs av dessa rättsakter. Abdulbasit Abdulrahim yrkade även ersättning för den skada han påstår sig ha lidit på grund av dessa rättsakter. Målet registrerades som nummer T-127/09.
6
Efter att ha delgetts ansökan och därigenom fått kännedom om Abdulbasit Abdulrahims adress, skickade kommissionen skälen för att han upptogs i den omtvistade förteckningen till honom i en skrivelse av den 3 juli 2009. I bilagan till denna skrivelse, som hade rubriken ”Skäl för införande” (nedan kallad redogörelsen för skälen), angavs följande:
”Adbulbasit Abdulrahim … upptogs i [sanktionskommitténs] förteckning den 21 oktober 2008 med tillämpning av paragraferna 1 och 2 i resolution 1822 (2008) [som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd], såsom associerad till Libyan Islamic Fighting Group (LIFG) … för att ha deltagit i finansiering, planering, underlättande, förberedelse eller utförande av handlingar eller verksamhet genom, tillsammans med, i dess namn, för dess räkning eller till stöd för denna enhet.
Övriga upplysningar
Libyan Islamic Fighting Group (LIFG …) är en extrem islamistisk grupp som bildades år 1990. Det ursprungliga syftet för [Libyan Islamic Fighting Group] var att ersätta överste Khadaffis styre med en sträng islamisk stat. Under 1990-talet genomförde [Libyan Islamic Fighting Group] flera operationer i Libyen, bland annat ett försök att mörda överste Khadaffi år 1996. Till följd av åtgärder av den libyska regeringen, vilka ledde till att ett antal medlemmar i [Libyan Islamic Fighting Group] dödades eller arresterades, lämnade många medlemmar i [Libyan Islamic Fighting Group] Libyen.
Den 3 november 2007 gick [Libyan Islamic Fighting Group] formellt samman med al-Qaida. Sammanslagningen meddelades via en jihadistisk websida ansluten till al-Qaida (mediagruppen Al-Saheb). Sammanslagningen meddelades genom två videoklipp; det första genom al-Qaidas andreman, Ayman Al-Zawahiri, och det andra genom Abu Laith Al Libi, som då var en framstående medlem av [Libyan Islamic Fighting Group] och en framstående mujahedinledare och tränare för al-Qaida i Afghanistan. Han dödades genom en amerikansk missilattack i januari 2008.
[Libyan Islamic Fighting Group] är en del av al-Qaida-rörelsen som fortsätter att hota den internationella säkerheten och freden. Följaktligen upptog Förenta nationerna den 6 oktober 2001 [Libyan Islamic Fighting Group] i sin konsoliderade förteckning över enheter med kopplingar till al-Qaida. [Libyan Islamic Fighting Group] har i Förenade kungariket förbjudits såsom terroristorganisation med stöd av Terrorism Act 2000, från och med den 14 oktober 2005. Genom ett medvetet deltagande i en enhet med kopplingar till al-Qaida och dess terroristaktiviteter uppfyller Adbulbasit Abdulrahim kriterierna för ett upptagande av [sanktionskommittén].
Enligt den information som Förenade kungarikets regering innehar anses Abdulbasit Abdulrahim vara en islamistisk extremist som är inblandad i verksamhet som har samband med terrorism. Han har tidigare innehaft höga befattningar inom Libyan Islamic Fighting Group och fortsätter att ha nära kontakt med framstående företrädare för [Libyan Islamic Fighting Group] i Förenade kungariket. Han är associerad med cheferna på hjälporganisationen SANABEL – en libysk organisation för välgörande ändamål som av Förenta nationerna har utpekats som organ för insamling av pengar till förmån för [Libyan Islamic Fighting Group] … Han är även nära associerad med Ghuma Abd’rabbah, Tahir Nassuf och Abdulbaqi Mohammed Khaled, som samtliga har upptagits i Förenta nationernas förteckning ...
Bland de personer som Abdulbasit Abdulrahim är nära förbunden med finns Ismail Kamoka, en ledare för [Libyan Islamic Fighting Group] i Förenade kungariket. Den 11 juni 2007 erkände sig Ismail Kamoka skyldig i Förenade kungariket till att ha ’ingått ett avtal eller ha omfattats av ett avtal om att ställa egendom till tredje mans förfogande i strid med section 17 i Terrorism Act 2000’. De närmare omständigheterna för brottet var att Ismail Kamoka, tillsammans med två andra personer, ’den 3 oktober 2005 eller före detta datum, ingick eller omfattades av ett avtal enligt vilket egendom ställdes eller skulle ställas till tredje mans förfogande, med kännedom eller med skälig misstanke om att den var avsedd för terroriständamål, eller eventuellt skulle komma att användas för sådant ändamål’. Ismail Kamoka dömdes till fängelse i tre år och nio månader för detta brott.
…”
7
Den av kommissionen sålunda skickade redogörelsen för skälen motsvarar skälen för upptagande som bilagts de skrivelser som Foreign and Commonwealth Office of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland (nedan kallad FCO) skickade till Abdulbasit Abdulrahim den 5 november 2008 och den 23 februari 2009. Den motsvarar även skälen för upptagande som föregick införandet av Abdulbasit Abdulrahims namn i den förteckning som upprättats av sanktionskommittén, såsom den offentliggjordes den 9 mars 2009.
8
Genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 30 juli 2009 framställde kommissionen, med stöd av artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder.
9
Abdulbasit Abdulrahim besvarade kommissionens skrivelse av den 3 juli 2009 genom en skrivelse som upprättats av hans advokater, daterad den 19 augusti 2009, vilken innehöll ett antal bilagor som syftade till att tillbakavisa kommissionens påståenden.
10
Den 17 december 2009 beslutade tribunalen (sjunde avdelningen) att låta beslutet i anledning av invändningen om rättegångshinder anstå till den slutliga domen samt förordnade att beslutet om rättegångskostnader skulle anstå.
11
Genom beslut av ordföranden på förstainstansrättens sjunde avdelning den 26 oktober 2009 beviljades Abdulbasit Abdulrahim rättshjälp och J. Jones och M. Arani utsågs att företräda honom. Genom beslut av ordföranden på tribunalens sjunde avdelning den 14 april 2010, ändrades beslutet av den 26 oktober 2009 på så sätt att J. Jones och M. Arani utsågs att biträda Abdulbasit Abdulrahim i egenskap av advokater. Enligt punkt 2 i beslutsdelen av det nya beslutet utsågs H. Miller och E. Grieves att i egenskap av advokater företräda Abdulbasit Abdulrahim från och med den 11 mars 2010.
12
I beslut av den 3 mars 2010 avslog ordföranden på tribunalens sjunde avdelning en begäran från rådet om att ett ”kompletterande svaromål”, vilket inkommit till tribunalens kansli den 5 februari 2010, skulle tillföras handlingarna i målet. Rådet invände mot detta beslut i en skrivelse av den 16 mars 2010.
13
I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrats från och med det nya rättsåret, förordnades referenten att tjänstgöra på andra avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.
14
Den 22 december 2010 beslutade sanktionskommittén att stryka Abdulbasit Abdulrahins namn från sin förteckning.
15
Den 6 januari 2011 ingav Abdulbasit Abdulrahims advokater en skrivelse till kommissionen med en begäran om att Abdulbasit Abdulrahim skulle avföras från den omtvistade förteckningen.
16
Genom kommissionens förordning (EU) nr 36/2011 av den 18 januari 2011 om ändring för hundrafyrtiotredje gången av förordning nr 881/2002 (EUT L 14, s. 11) ströks Abdulbasit Abdulrahims namn från den omtvistade förteckningen.
17
Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 9 mars 2011 ansökte Abdulbasit Abdulrahim om ytterligare rättshjälp med stöd av artikel 94 rättegångsreglerna för att kunna driva talan vidare. Ansökan beviljades delvis genom beslut av ordföranden på tribunalens andra avdelning av den 10 juni 2011.
18
Kommissionen tillställde tribunalen en kopia av förordning nr 36/2011 genom en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 27 juli 2011.
19
Genom en skrivelse från tribunalens kansli av den 17 november 2011 gavs parterna tillfälle att yttra sig skriftligen om konsekvenserna av antagandet av förordning nr 36/2011 vad särskilt gäller ändamålet med talan. Parterna efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.
20
I beslut av den 28 februari 2012 (nedan kallat beslutet om att det saknas anledning att döma i saken) fastställde tribunalen (andra avdelningen) att det inte längre fanns anledning att pröva yrkandet om ogiltigförklaring, och att det därvid inte var nödvändigt att dessförinnan avgöra huruvida detta yrkande kunde upptas till sakprövning. När det gäller skadeståndsyrkandet, lämnade tribunalen yrkandet utan bifall, eftersom det var uppenbart att det under alla omständigheter saknade grund. Vidare beslutade tribunalen dels att fördela rättegångskostnaderna rörande yrkandet om ogiltigförklaring, dels att förplikta Abdulbasit Abdulrahim att ersätta samtliga rättegångskostnader rörande skadeståndsyrkandet.
21
Genom en skrivelse som inkom till domstolens kansli den 13 maj 2012 överklagade Abdulbasit Abdulrahim beslutet om att det saknas anledning att döma i saken.
22
I dom av den 28 maj 2013 i mål C‑239/12 P, Abdulrahim mot rådet och kommissionen (nedan kallad domen om återförvisning), upphävde domstolen beslutet om att det inte längre fanns anledning att döma i saken såvitt avser talan om ogiltigförklaring, och återförvisade målet till tribunalen för förnyad prövning av den talan om ogiltigförklaring som väckts av Abdulbasit Abdulrahim. Domstolen förordnade vidare att beslutet om rättegångskostnader skulle anstå. Domstolen fann att tribunalen hade gjort en felaktig rättstillämpning när den slog fast att Abdulbasit Abdulrahim inte längre hade något intresse av att få saken prövad i och med antagandet av förordning nr 36/2011.
Förfarandet och parternas yrkanden efter återförvisningen
23
Målet tilldelades tribunalens andra avdelning. I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrats från och med det nya rättsåret, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.
24
I enlighet med artikel 119.1 i rättegångsreglerna har parterna inkommit med skriftliga inlagor.
25
I yttrande som inkom till tribunalens kansli den 13 augusti 2013 har Abdulbasit Abdulrahim yrkat att tribunalen ska
—
ogiltigförklara förordning nr 1330/2008 i den del den avser honom, och
—
bevilja honom ersättning för rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen, såväl före som efter domstolens återförvisning, och i vart fall i förfarandet vid domstolen.
26
I yttrande som inkom till tribunalens kansli den 30 september 2013, har rådet yrkat att tribunalen ska avvisa talan om ogiltigförklaring och förplikta Abdulbasit Abdulrahim att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande.
27
I ett yttrande som inkom till tribunalens kansli den 27 september 2013, har kommissionen yrkat att tribunalen ska avvisa talan om ogiltigförklaring och förplikta Abdulbasit Abdulrahim att ersätta rättegångskostnaderna.
28
På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och förelade, i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 64 i rättegångsreglerna, svarandena att i förekommande fall inkomma med samtliga uppgifter och all bevisning, oavsett om den är konfidentiell, som institutionerna skulle kunna förfoga över angående de påstådda omständigheter som angetts i sanktionskommitténs redogörelse för skälen och som institutionerna anser är relevanta för den prövning som tribunalen ska genomföra inom ramen för de villkor och begränsningar som fastställts av domstolen i dom av den 18 juli 2013 i de förenade målen C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, kommissionen m.fl. mot Kadi (nedan kallad domen i målet Kadi II). Svarandena efterkom detta föreläggande inom föreskriven tid.
29
Parterna utvecklade sin talan och besvarade tribunalens frågor vid förhandlingen den 4 februari 2014. Efter förhandlingen avslutades det muntliga förfarandet och tribunalen gick till överläggning.
Faktiska omständigheter
30
Abdulbasit Abdulrahim har gjort gällande att han är medborgare i Förenade kungariket men är född i Libyen. På begäran av Förenade kungariket upptogs han först i sanktionskommitténs förteckning och därefter i den omtvistade förteckningen i egenskap av en person som misstänktes stödja terrorism. Införandet motiverades ursprungligen, såsom angavs i en skrivelse från FCO av den 5 november 2008, med att sökanden var medlem i Libyan Islamic Fighting Group (nedan kallad LIFG), att denna enhet var kopplad till al-Qaida och att sökanden således uppfyllde kriterierna för att sanktionskommittén skulle uppta honom i sin förteckning. Sedan den 4 november 2009 har FCO emellertid aktivt verkat för att hans namn ska strykas från sanktionskommitténs förteckning.
31
Abdulbasit Abdulrahim har i övrigt gjort gällande att han aldrig har varit föremål för något åtal i Förenade kungariket eller någon annanstans rörande hans påstådda inblandning i nätverket al-Qaida eller i terrorism. Han har således aldrig kunnat bevisa sin oskuld.
Rättslig bedömning
Avgränsningen av förevarande talan efter domstolens återförvisning
32
Såsom rådet har framhållit överklagades inte tribunalens beslut angående skadeståndsyrkandet och därmed sammanhängande rättegångskostnader, vilket ingick i beslutet om att det saknas anledning att döma i saken, och nämnda beslut har därför vunnit laga kraft. Därmed återstår endast för tribunalen att pröva yrkandet om ogiltigförklaring.
Upptagande till sakprövning
33
Det är i förevarande fall utrett att tvåmånadersfristen för att väcka talan enligt artikel 230 femte stycket EG – såsom den har beräknats av parterna från och med den fjortonde dagen efter den dag som förordning nr 1330/2008 offentliggjordes i EUT i enlighet med artikel 102.1 i rättegångsreglerna, och med en förlängning av fristen med tio dagar på grund av avstånd i enlighet med artikel 102.2 i rättegångsreglerna – löpte ut den 16 mars 2009.
34
Det är likaså utrett att en undertecknad kopia av ansökan med tillhörande bilagor inkom per telefax till kansliet den 16 mars 2009, att bestyrkta kopior av denna ansökan inkom till kansliet den 26 mars 2009 tillsammans med ett exemplar av ansökan försedd med en annan underskrift än den som fanns på kopian som inkom per telefax, och att det undertecknade originalet av ansökan inkom till förstainstansrättens kansli först den 15 april 2009, det vill säga efter utgången av fristen på tio dagar som löper från det att ansökan skickats per telefax, enligt artikel 43.6 i rättegångsreglerna.
35
Av detta följer att talan med hänsyn till nämnda bestämmelser väcktes efter det att fristen löpt ut.
36
Talan har väckts efter det att fristen löpte ut även om fristen inte beräknas från och med offentliggörandet av förordning nr 1330/2008 i EUT den 23 december 2008, såsom parterna har gjort i sina inlagor, utan istället beräknas från och med dagen för offentliggörandet av det meddelande som riktade sig till de berörda parterna i EUT den 30 december 2008 (se ovan punkt 4), såsom domstolen har fastslagit i dom av den 23 april 2013 i de förenade målen C‑478/11 P–C–482/11 P, Gbagbo m.fl. mot rådet, punkterna 53–59).
37
Det framgår emellertid av handlingarna i målet och de förklaringar som lämnats av Abdulbasit Abdulrahim i bland annat en skrivelse till kansliet den 8 maj 2009, vilka styrks av bevisning som bilagts skrivelsen, att sökandens advokater vände sig till ett postföretag som är ett dotterbolag till den ursprungliga postoperatören i Förenade kungariket (nedan kallad postoperatören) den 16 mars 2009 cirka klockan 17.00 för att skicka det undertecknade originalet av ansökan och bestyrkta kopior av denna till förstainstansrättens kansli i Luxemburg. Postadressen till kansliet var korrekt angiven på det kuvert från postoperatören som använts för detta ändamål, och priset för tjänsten, 37,29 brittiska pund (GBP), hade erlagts.
38
Den 25 mars 2009 kontaktade förstainstansrättens kansli Abdulbasit Abdulrahims advokater per telefon för att meddela att de ännu inte mottagit de handlingar som lämnats till postoperatören. Nämnda advokater skickade då samma dag nya bestyrkta kopior av ansökan till förstainstansrättens kansli med det internationella kurirföretaget DHL. Vid detta tillfälle skickade de till förstainstansrättens kansli ett exemplar av ansökan som hade en ny originalunderskrift som dock skilde sig från den underskrift som fanns på originalet. Dessa handlingar inkom till förstainstansrättens kansli den 26 mars 2009.
39
Det har senare framkommit, av hittills oförklarliga skäl, att postoperatören inte hade genomfört transporten av de berörda handlingarna, vilka hade skickats tillbaka till Abdulbasit Abdulrahims advokater den 14 april 2009, utan någon förklaring. Samma dag kontaktade dessa advokater på nytt DHL, som levererade det undertecknade originalet av ansökan till förstainstansrättens kansli redan dagen därpå.
40
Ordföranden på tribunalens sjunde avdelning konstaterade i det ovannämnda beslutet om rättshjälp av den 26 oktober 2009, att det inte kunde uteslutas att dessa omständigheter och förklaringar styrker att det föreligger oförutsebara omständigheter eller force majeure i den mening som avses i artikel 45 i domstolens stadga, alternativt ett ursäktligt misstag som hindrat Abdulbasit Abdulrahim från att inge det undertecknade originalet av ansökan till förstainstansrättens kansli inom fristen på tio dagar från det att kopian av detta original skickats per telefax, såsom föreskrivs i artikel 43.6 i rättegångsreglerna.
41
Rådet och kommissionen har emellertid vidhållit att de omständigheter som anförts av Abdulbasit Abdulrahim inte kan anses utgö