Mål T‑137/09
Nike International Ltd
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket R10 – Det nationella icke-registrerade ordmärket R10 – Överlåtelse av det nationella varumärket – Förfarandefel”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Sakprövningsförutsättning – Grunder enbart avseende beslut från överklagandenämnderna
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 63.1)
2. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns invändningsenhet – Överlåtelse av det äldre varumärket efter det att invändningen framställts och före harmoniseringsbyråns beslut – Överklagandenämndens prövning av förvärvarens talerätt
3. Gemenskapsvarumärke – Överlåtelse av den immateriella rättigheten – Bevis för överlåtelsen av den äldre nationella rättigheten – Tillämpning av regel 31.6 i förordning nr 2868/95 på överlåtelse av nationella varumärken
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 31.6)
1. Enligt artikel 63.1 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken får talan vid gemenskapsdomstolen endast väckas mot överklagandenämndernas beslut. Vid en sådan talan kan således endast grunder som rör överklagandenämndens eget beslut tas upp till sakprövning. Talan kan således inte tas upp till sakprövning såvitt avser grunder rörande en invändningsenhets åsidosättande av en bestämmelse i ett beslut.
(se punkt 13)
2. När det, efter det att ett varumärke har överlåtits efter tidpunkten för invändningen, i kopian på registreringsbeviset anges ett annat bolag än det som har väckt talan mot ett beslut från en invändningsenhet om avslag på invändningen, kan talan inte tas upp till sakprövning på grundval av antagandet att det äldre varumärket har överlåtits till sökanden. Överklagandenämnden kan således lagligen pröva vederbörandes talerätt.
I en situation då överlåtelsen av det åberopade varumärket sker efter det att invändningen har framställts men innan Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) har fattat sitt slutliga beslut, ska harmoniseringsbyrån nämligen, till skillnad från vad som gäller när överlåtelsen sker innan invändningen har framställts, övervaka att de rättigheter som tillkommer den part som ursprungligen framställde invändningen eller ansökte om registrering av varumärke iakttas. Den omständigheten att varumärkets förvärvare träder in i förfarandet innebär nämligen att det förfarande som den ursprungliga invändaren inledde avslutas i förhållande till vederbörande. Överklagandenämnden är dessutom skyldig att kontrollera att den person som har lämnat in överklagandet har rätt att föra talan mot invändningsenhetens beslut.
(se punkt 17)
3. I avsaknad av bestämmelser i lagstiftningen om bevisning angående överlåtelse av en äldre nationell rättighet som åberopats till stöd för en invändning, bygger i detta avseende harmoniseringsbyråns riktlinjer – vilka harmoniseringsbyrån i princip är skyldig att följa – på bestämmelserna i regel 31.6 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. I ”Del 1: Handläggningsfrågor”, som ingår i ”Del C: Invändningar”, i riktlinjerna föreskrivs sålunda att om den nya innehavaren av den äldre rättigheten ”informerar byrån om överlåtelsen men inte (i tillräcklig mån) styrker att denna har ägt rum, ska invändningsförfarandet vilandeförklaras och den nya innehavaren ska därvid inom två månader inkomma med bevisning som styrker överlåtelsen”. Denna tillämpning av regel 31.6 i förordning nr 2868/95 på överlåtelse av nationella varumärken kan inte med framgång ifrågasättas. När det i nationell rätt inte föreskrivs något förfarande för att registrera överlåtelse av äganderätten till registrerade varumärken är nämligen den bedömning som invändningsenheten eller överklagandenämnden vidtar för att kontrollera att överlåtelsen av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen faktiskt har ägt rum i huvudsak densamma som den som harmoniseringsbyråns behöriga enhet vidtar för att pröva en begäran om överlåtelse av gemenskapsvarumärken. Dessutom ska detta förfarande tillämpas analogt vid överlåtelse av nationella icke-registrerade varumärken, trots att det uttryckligen föreskrivs att detta förfarande avser registrerade nationella varumärken, eftersom harmoniseringsbyråns prövning är identisk.
(se punkt 24)
TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 24 november 2010(*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket R10 – Det nationella icke-registrerade ordmärket R10 – Överlåtelse av det nationella varumärket – Förfarandefel”
I mål T‑137/09,
Nike International Ltd, Beaverton, Oregon (Förenta staterna), företrätt av advokaten M. de Justo Bailey,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av J. Crespo Carrillo, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var
Aurelio Muñoz Molina, Petrer (Spanien),
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 21 januari 2009 (ärende R 551/2008-1) om ett invändningsförfarande mellan DL Sports & Marketing Ltda och Aurelio Muñoz Molina,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
vid överläggningen sammansatt av ordföranden O. Czúcz (referent) samt domarna I. Labucka och K. O’Higgins,
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 april 2009,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 juli 2009,
med beaktande av att parterna en månad efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet hade avslutats inte hade framställt någon begäran om att det skulle hållas muntlig förhandling, varvid tribunalen, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i rättegångsreglerna, beslutade att avgöra målet utan muntligt förfarande,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Aurelio Muñoz Molina ingav den 2 januari 2006 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet R10.
3 Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 30/2006 av den 24 juli 2006.
4 DL Sports & Marketing Ltda framställde den 24 oktober 2006, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009), en invändning mot registreringen av det sökta varumärket. Invändningen grundades på det icke-registrerade varumärket R10, alternativt det i näringsverksamhet använda kännetecknet R10. Invändningen avsåg samtliga varor i registreringsansökan. Till stöd för invändningen hänvisade sökanden till de registreringshinder som avses i artikel 8.2 c och 8.4 i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.2 c och 8.4 i förordning nr 207/2009).
5 Den 28 november 2006 förelade invändningsenheten DL Sports & Marketing en frist om fyra månader, till och med den 29 mars 2007, inom vilken nämnda företag bland annat skulle styrka förekomsten och giltigheten av den åberopade äldre rättigheten. Den 29 mars 2007 begärde DL Sports & Marketing anstånd. Den 8 juni 2007 beviljades anstånd till och med den 9 augusti 2007. Den 24 oktober 2007 konstaterade invändningsenheten att inga omständigheter ännu hade anförts till stöd för invändningen.
6 Genom skrivelse av den 31 oktober 2007 informerade ombudet för sökanden, Nike International Ltd, invändningsenheten om att DL Sports & Marketing, genom avtal av den 20 juni 2007, hade överlåtit äganderätten till flera varumärken och industriella rättigheter till sökanden genom Nike, Inc. (nedan kallat avtalet om överlåtelse). Sökandens ombud meddelade att han hade fått i uppdrag av den äldre rättighetens nya innehavare att gå vidare med invändningsförfarandet och begärde därför att få delta i förfarandet i egenskap av ombud.
7 Den 19 februari 2008 avslog invändningsenheten invändningen, med motiveringen att DL Sports & Marketing inte inom den förelagda fristen hade styrkt förekomsten av den äldre rättighet som hade åberopats till stöd för invändningen (nedan kallat invändningsenhetens beslut).
8 Den 28 mars 2008 överklagade sökanden invändningsenhetens beslut vid harmoniseringsbyrån enligt artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).
9 Genom beslut av den 21 januari 2009 (nedan kallat det angripna beslutet) avvisade harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd överklagandet, med motiveringen att sökanden inte hade styrkt sin ställning som part i invändningsförfarandet och således inte hade rätt att överklaga invändningsenhetens beslut. Överklagandenämnden ansåg nämligen att sökandens ombud i förfarandet vid nämnda enhet inte hade anfört, och än mindre styrkt, att den äldre rättighet som åberopats till stöd för invändningen fanns med bland de varumärken som hade överlåtits till sökanden. Överklagandenämnden preciserade att sökanden inte heller under överklagandeförfarandet hade kunnat styrka att företaget var innehavare av den äldre rättigheten. Nämnden ansåg därför att avtalet om överlåtelse enbart visade att sökanden hade förvärvat vissa gemenskapsvarumärken, men inte just den åberopade äldre rättigheten.
Parternas yrkanden
10 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– i första hand ändra det angripna beslutet och därvid fastställa att överklagandet vid överklagandenämnden kan tas upp till sakprövning samt förelägga överklagandenämnden att handla i enlighet därmed genom att pröva överklagandet i sak,
– i andra hand fastställa att överklagandenämnden och invändningsenheten har åsidosatt artikel 73 i förordning nr 40/94 (nu artikel 75 i förordning nr 207/2009) och andra tillämpliga bestämmelser och förordna att förfarandet ska återupptas på ett tidigare stadium, för att avhjälpa den omständigheten att sökanden inte har beretts tillfälle att i egenskap av förvärvare av den äldre rättigheten rätta till bristerna, och/eller åtminstone förordna att beslutet vederbörligen ska delges ombudet för innehavaren av den äldre rättigheten.
11 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
–
