BESLUT MEDDELAT AV TRIBUNALENS ORDFÖRANDE

den 15 december 2015 ( *1 )

”Interimistiskt förfarande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Livsmedelsförpackningar för detaljhandeln — Beslut att ålägga böter — Bankgaranti — Ansökan om uppskov med verkställighet — Fumus boni juris — Situation som ställer krav på skyndsamhet — Intresseavvägning”

I mål T‑522/15 R,

CCPL – Consorzio Cooperative di Produzione e Lavoro SC, Reggio Emilia (Italien),

Coopbox group SpA, Reggio Emilia,

Poliemme Srl, Reggio Emilia,

Coopbox Hispania, SL, Lorca (Spanien),

Coopbox Eastern s.r.o., Nové Mesto nad Váhom (Slovakien),

företrädda av advokaterna S. Bariatti och E. Cucchiara,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av F. Jimeno Fernandez, A. Biolan och P. Rossi, därefter av F. Jimeno Fernandez, P. Rossi och L. Malferrari, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut C (2015) 4336 final av den 24 juni 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (AT.39563 – Livsmedelsförpackningar för detaljhandeln), i den mån sökandena förpliktas att ställa en bankgaranti eller provisoriskt betala bötesbeloppet som villkor för att undvika omedelbar indrivning av beloppet,

meddelar

TRIBUNALENS ORDFÖRANDE

följande

Beslut ( 1 )

Bakgrund till tvisten

1

Detta mål rör samverkan inom sektorn för livsmedelsförpackning i bägare av polystyren och polypropen. Dessa produkter används för förpackning av färska livsmedel, såsom kött, fjäderfä och fisk i syfte att sälja dem i detaljhandeln. De geografiska områden som omfattades av samverkan var bland annat Italien, sydvästra Europa och Central- och Östeuropa. De huvudsakliga målen med de konkurrensbegränsande avtalen var att bibehålla höga priser, att övervältra prisökningen på råvaror på ett samordnat sätt och bevara status quo i den befintliga tilldelningen av kunder och marknader. Europeiska kommissionen gjorde gällande att sökandena, CCPL – Consorzio Cooperative di Produzione e Lavoro SC, Coopbox group SpA, Poliemme Srl, Coopbox Hispania, SL och Coopbox Eastern s.r.o, hade deltagit i samverkan.

2

Kommissionen preciserade i sitt beslut C (2015) 4336 final av den 24 juni 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (AT.39563 – Livsmedelsförpackningar för detaljhandeln) (nedan kallat det angripna beslutet), som delgavs den 1 juli 2015, att sökandena ingick i Coopbox-koncernen, vars moderbolag kontrollerade de bolag som tillhörde CCPL-koncernens avdelning för förpackning av färska livsmedel. CCPL- koncernen var ett konsortium bestående av tio kooperativ som ägde andelar i andra bolag och var verksamt på flera olika områden, såsom sektorn för förpackning av färska livsmedel genom Coopbox, byggmaterial, företagstjänster, energi och på fastighetsmarknaden. Enligt kommissionen var CCPL holdingbolag för CCPL-koncernen. Sökandena påfördes böter till ett belopp som uppgick till totalt 33694000 euro, det vill säga 22137000 euro för den överträdelse som hade begåtts i Italien, 10955000 euro för den överträdelse som hade begåtts i sydvästra Europa och 602000 euro för den överträdelse som hade begåtts i Central- och Östeuropa.

3

Bötesbeloppet fastställdes efter det att sökandena, som en förmånlig behandling, beviljades en nedsättning med 20 procent på det bötesbelopp som sökandena skulle ha påförts för den överträdelse som hade begåtts i Italien och en nedsättning på 30 procent på det bötesbelopp som de skulle ha påförts för den överträdelse som hade begåtts i sydvästra Europa och i Central- och Östeuropa, det vill säga en nedsättning på cirka 14 miljoner euro och det beviljades med stöd av kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EUT C 298, 2006, s. 17). I enlighet med punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer) beviljade kommissionen dessutom delvis sökandenas begäran i vilken de åberopade att de saknade betalningsförmåga och satte ned det bötesbelopp som kommissionen skulle ha påfört med [Konfidentiellt] ( 2 ) vilket motsvarade ungefär [Konfidentiellt].

4

I den sista punkten i artikel 2 i det angripna beslutet föreskrivs att böterna ska betalas inom tre månader från dagen för delgivning av beslutet och att efter utgången av denna period börjar ränta automatiskt att löpa enligt den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpade på sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första vardagen i den månad under vilken förevarande beslut fattades, med tillägg av 3,5 procentenheter. Om det företag som påförts böter väcker talan kan det på förfallodagen ställa en garanti för böterna, antingen genom att ge en bankgaranti eller genom att provisoriskt betala böterna.

5

I skrivelsen om delgivning av det angripna beslutet preciserade kommissionen att den efter det att betalningsfristen löpt ut kommer att driva in fordran, på vilken det skulle påföras dröjsmålsränta från dagen efter det att fristen löpte ut till och med den dag då betalning faktiskt skett. Räntan beräknades utifrån en grundsats på 0,05 procent med ett tillägg på 3,5 procentenheter, det vill säga en räntesats på 3,55 procent. Om sökandena väckte talan skulle de ställa en garanti för böterna innan fristen löpte ut, antingen genom en finansiell garanti som kommissionens bokföringsansvarige skulle godta, eller genom att provisoriskt betala böterna. Om en finansiell säkerhet ställdes, skulle bötesbeloppet beläggas med en räntesats på 1,55 procent. Allt dröjsmål med betalningen eller ställandet av en finansiell garanti skulle leda till att dröjsmålsränta tillämpades som beräknades utifrån den ovannämnda grundsatsen med tillägg på 3,5 procentenheter.

Förfarandet och parternas yrkanden

6

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 september 2015, väckte sökandena förevarande talan om ogiltigförklaring av de böter som de ålades genom det angripna beslutet, och i andra hand har de yrkat att bötesbeloppet ska sättas ned. Till stöd för deras talan har sökandena särskilt åberopat att kommissionen har åsidosatt principerna om proportionalitet och skälighet när den fastställde de ålagda böterna.

7

Genom separat handling, som inkom till tribunalens kansli den 29 september 2015, har sökandena ingett en ansökan om interimistiska åtgärder. I denna ansökan har de yrkat att tribunalens ordförande ska

bevilja uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet i den mån det uppställs krav på att sökandena ställer en bankgaranti eller provisoriskt betalar bötesbeloppet som villkor för att undvika omedelbar indrivning av beloppet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

8

I yttrande som inkom till tribunalens kansli den 15 oktober 2015 har kommissionen yrkat att tribunalen ska

avslå ansökan om interimistiska åtgärder, och

förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

9

Sökandena besvarade kommissionens yttrande i en inlaga av den 28 oktober 2015. Kommissionen tog ställning till den i sin inlaga av den 6 november 2015, vilket följdes av en skriftväxling den 18 november, den 23 november, den 30 november och den 3 december 2015.

Rättslig bedömning

Allmänna överväganden

[utelämnas]

14

Under omständigheterna i förevarande mål, ska det först prövas om villkoret att de begärda åtgärderna vid ett första påseende framstår som faktiskt och rättsligt befogade (fumus boni juris) är uppfyllt. Vad gäller den exakta omfattningen av denna prövning framgår det, mot bakgrund av artikel 2 i det angripna beslutet och av skrivelsen om delgivning av det angripna beslutet (se punkterna 4 och 5 ovan), att ansökan om interimistiska åtgärder inte har något annat syfte än att uppnå ett undantag från skyldigheten att ställa en bankgaranti, vilket är en lösning som är mindre kostsam än att provisoriskt betala de ålagda böterna, som nödvändigt villkor för att undvika att kommissionen omedelbart driver in böterna (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 oktober 2009, Novácke chemické závody/kommissionen,T‑352/09 R, EU:T:2009:422, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

Fumus boni juris

[utelämnas]

16

Sökandena har till stöd för sitt andrahandsyrkande i målet rörande huvudsaken, som avsåg en nedsättning av det bötesbelopp som de påfördes, särskilt kritiserat kommissionen för att inte i tillräcklig mån ha beaktat den faktiska betalningsförmågan hos CCPL-koncernen, som sökandena tillhör. Samtidigt som kommissionen kändes vid att den dramatiska finanskrisen hade påverkat koncernen, vägrade den att bevilja en större nedsättning av de fastställda böterna, vilket hade kunnat säkerställa deras ekonomiska överlevnad.

17

Sökandena har påpekat att CCPL-koncernen för tillfället går igenom en mycket allvarlig ekonomisk kris, vilket har lett till att den har utarbetat en omstruktureringsplan vars innehåll överlämnades till kommissionen under det administrativa förfarandet. De viktigaste beståndsdelarna i omstruktureringsplanen utgjordes av en rationalisering av portföljen med bolagsandelar, inklusive överlåtelse av andelar i andra sektioner än sektorn för livsmedelsförpackning. I enlighet med omstruktureringsplanen, ingick CCPL den 8 augusti 2014 ett standstill-avtal med borgenärsbankerna. Avtalet var giltigt till och med den 30 juni 2015, och syftet med det var att ge sökandena ett moratorium med återbetalningen av kapitalandelarna och ett åtagande att inte återkalla de beviljade krediterna. Standstill-avtalet gav dem möjlighet att fortsätta genomföra och slutföra omstruktureringsplanen. Enligt sökandena var inte intäkterna för de planerade överlåtelserna tillräckliga för att betala tillbaka CCPL-koncernens samtliga bankskulder, som uppgick till [konfidentiellt] euro, och dessa skulder skulle därför omförhandlas med de fordringsägande bankerna, återfinansieras och betalas tillbaka efter den tid som omstruktureringsplanen varade. Eftersom omstruktureringsplanen ännu inte hade godkänts av de fordringsägande bankerna, anser CCPL-koncernen att den inte vid sidan om omstruktureringsplanen har de finansiella resurserna för att betala de böter som påförts genom det angripna beslutet.

18

Sökandena har framhållit att kommissionen själv i bilaga IV till det angripna beslutet och med tillämpning av punkt 35 i 2006 års riktlinjer (se punkt 3 ovan), medgav att faran för en tvångslikvidation var överhängande. Det är följaktligen helt oförståeligt att kommissionen kunde anse att sökandena kunde betala böter till ett belopp som totalt uppgick till 33 miljoner euro före den 1 oktober 2015, i synnerhet eftersom sökandena inte kunde använda någon av de finansieringskällor som kommissionen nämnde i bilaga IV till det angripna beslutet för detta ändamål.

19

I den mån kommissionen kritiserade Coopbox för att det i omstruktureringsplanen beräknades att inkomsterna skulle uppgå till [Konfidentiellt], men att endast [Konfidentiellt] euro var avsatta för att betala de ålagda böterna, trots att Coopbox hade avsatt [Konfidentiellt] euro för detta i 2013 års budget, har nämligen sökandena understrukit att den omständigheten att det avsattes [Konfidentiellt] euro inte i sig på något sätt betyder att de, när det angripna beslutet antogs, förfogade över nödvändiga likvida medel för att kunna betala eventuella böter. Sökandena har upprepat att de enda tillgångar som CCPL-koncernen kan förfoga över är de som frigörs genom verkställigheten av omstruktureringsplanen. Omstruktureringsplanen har emellertid ännu inte godkänts av de fordringsägande bankerna. De intäkter som följer av de planerade överlåtelserna är inte under några omständigheter tillräckliga för att betala tillbaka bankskulderna på [Konfidentiellt] euro.

20

Dessutom ”valde” inte sökandena att endast avsätta [Konfidentiellt] euro för att betala böterna, utan det rör sig om den lönsamhetsnivå som de fordringsägande bankerna fastställde i omstruktureringsplanen. Bankerna är nämligen beredda att godta omstruktureringsplanen på villkor att böterna inte är högre än taket på [Konfidentiellt] euro. För att undvika en konkurs, har sökandena för sin del inte något annat val än att godta de villkor som de fordringsägande bankerna faktiskt uppställde i omstruktureringsplanen.

21

I den mån som kommissionen anser att CCPL-koncernen kunde få fram ytterligare medel vid sidan av omstruktureringsplanen genom att bland annat sälja minoritetsandelar i aktieinnehav, som i bolagen Refincoop SpA, Erzelli Energia Srl, Smec Srl, Sagif SpA och Athenia Net Srl, eller genom ett eventuellt finansiellt stöd från deras delägare, såsom kooperativen CMB SC eller CCFS SC, har sökandena dels hävdat att om koncernen skulle använda intäkter från försäljningen av andelar till att betala böter och inte till att betala tillbaka sina skulder, skulle det medföra en tvångslikvidation. Även om det antogs att försäljningen av dessa andelar lösgjorde intäkter, ska de följaktligen i första hand användas till att betala tillbaka skulderna. Dels [Konfidentiellt].

[utelämnas]

26

Vad gäller möjligheten att generera ytterligare medel genom ett eventuellt finansiellt stöd från CCPL:s delägare, har sökandena påpekat att fyra av de kooperativ som är medlemmar i CCPL, Coopsette SC, Unieco SC, Open Co SC och CEAP SC, befinner sig i en kritisk finansiell situation. Beträffande de övriga, särskilt CMB och CCFS, har sökandena anfört att CMB endast äger mindre än 20 procent av CCPL och att andelen endast är av institutionell karaktär. CCPL är nämligen ett rent konsortium av kooperativ och dess huvudsakliga ändamål är att underlätta för delägarna att förverkliga sina ömsesidiga mål. Det är således svårt att fastställa ett konkret ekonomiskt eller industriellt intresse hos CMB som skulle kunna legitimera ett ekonomiskt åtagande till stöd för CCPL. Sökandena har vidare anfört att i de interna bestämmelser som reglerar CCFS ekonomiska verksamhet, fastställs en övre gräns för den risk som det kan ta i förhållande till varje delägare, nämligen en sjättedel av de redovisade nettotillgångarna enligt den senaste godkända balansräkningen, för att förhindra en alltför koncentrerad risk hos ett enda bolag. Med beaktande av att CCPL:s nettotillgångar drastiskt sjönk på grund av förlusterna år 2013 och 2014, kom det emellertid inte på fråga att CCFS skulle bevilja kreditansökan.

[utelämnas]

32

Inledningsvis erinrar tribunalens ordförande om att de generella argument och principer genom vilka kommissionen har åberopat att den inte är skyldig att beakta att ett företag har ett ekonomiskt underskott då den fastställer ett bötesbelopp, eftersom en sådan skyldighet annars skulle medföra att de företag som var sämst anpassade till marknadsvillkoren gavs en oberättigad konkurrensfördel, är utan betydelse i förevarande sammanhang. Det framgår nämligen att kommissionen faktiskt, i bilaga IV till det angripna beslutet och med tillämpning av punkt 35 i 2006 års riktlinjer, beaktade att sökandena gick med förlust.

33

Kommissionen ansåg således i nämnda bilaga att [Konfidentiellt]. Enligt kommissionen [Konfidentiellt] berodde denna situation i huvudsak på [Konfidentiellt], vilket hade en betydande påverkan på Coopbox skuldsättning, [Konfidentiellt]. Kommissionen ansåg vidare att det inte fanns något i Coopbox aktuella situation som tydde på att [Konfidentiellt]. Kommissionen anser således [Konfidentiellt].

34

I förevarande fall är det således inte fråga om att pröva principfrågorna, som kommissionen tog upp, utan att pröva om kommissionen, när den endast satte ned bötesbeloppet med [Konfidentiellt] med beaktande av Coopbox faktiska betalningskapacitet, tog tillräcklig hänsyn till den ekonomiska kris som CCPL‑koncernen gick igenom när det angripna beslutet antogs. I det här sammanhanget finns det flera uppgifter som tyder på att kommissionen i det angripna beslutet faktiskt unders